honochhennes

Ännu ett nederlag. Men jag låter inte det slå mig sönder och samman. Jag är inte en sån person längre.
Jag vet inte riktigt vad som gjort att jag tar livet lite mer med en klackspark nu för tiden. Men det är väldigt skönt. 
Självklart tycker jag att det känns jobbigt, det känns jättejobbigt faktiskt, just detta nederlag. 

Jag är en känlomänniska. Och när mina känslor är riktade åt ett specifikt håll så satsar jag fullt ut. Jag skulle kunna kasta mig ut i det okända och bara "go for it". Men jag vet att det inte är något alternativ. Vilket är supertrist. För jag har så mycket att ge. Så mycket poitiva saker som bara flödar genom mina artärer. 

Men när utrymmet inte ges, då ska jag inte trycka på, det skulle kunna starta någon slags kvävningsprocess, vilket jag inte vill. 

 

Ja, ja lite spontana känslor och tankar det där. 

Nu släpper jag det för stunden. För imorgon kommer det bli en riktigt rolig dag. Har köpt en massa drinkingredisenser. Så drinkarna kan flöda.

Massa fina vänner kommer hit, och vi ska ha en riktigt kul kväll. Jag är jättetaggad. Mår så bra med mitt liv. Det är mina fina vänner och min familj som gör det.

Vem behöver kärlek egentligen? När man har så mycket annat som förgyller livet!