honochhennes

Jag är golvad, bokstavligt talat. Ligger på golvet på mina stora kuddar och lyssnar på musik. Funderar över livet. 

Mina djupa sidor vill leva sitt liv och pulsera ut. Jag har ju varit försiktig med att ta fram dem på sistone. Inte för att jag skulle ha en massa negativitet som skulle flöda ut, för fortfarande så mår jag bättre nu än vad jag någonsin gjort  hela mitt liv. Men jag har en tendens att gå ner så långt på djupet att jag själv knappt förstår vad jag menar, så hur skulle ni ens kunna förstå mina texter då? Lite meningen med att blogga är väl ändå att kunna gå tillbaka efteråt och läsa, så om jag inte förstår mig själv så försvinner ju lite hela poängen med allt. 

Men ändå har jag lite svårt att hålla mig ifrån det. Jag tänker allt för mycket nu för tiden, vad som hade hänt om vi aldrig klivit av den där gungan i trädgården, om vi bara fortsatt gunga, trots vinter och kyla, trots piskande regn och trots gassande sol. Vi kanske hade härdats av den hårda omgivningen och byggt oss starkare. 

Jag ligger och lyssnar på Melissa Horn och tänker på att jag inte borde tänka tillbaka, jag borde se framåt. 2010-2011 var svåra år. Men samtidigt så saknar jag verkligen den där känslan. Jag kommer nog aldrig känna sån intensivitet igen. För en känsla kan aldrig mäta sig med en annan. Jag säger inte att jag vill tillbaka till det där, och jag vill inte ha det nu, för nu är nu och nu kommer aldrig kunna bli då. 

Min blogg är bara lite förknippad med just de där känslorna, så det är lätt att fastna i spiralen när jag ska skriv. 

 

Men för övrigt, utanför det där. Så är det så fint så. Jag tar jättesteg framåt varje dag. Känner mig så inspirerad liksom.  

Jag har insett att jag nog inte är en sån ensamvarg heller, som jag så länge trott. Den senaste veckan har jag umgåts med fina vänner och de har gett mig sån enorm energi. 

Mitt dygn är ju jättekonstigt eftersom jag jobbar kväll. Så kan inte umgås med folk på dagarna. Så igår efter jobbet åkte jag hem till Moa-Hanna, kom väl dit runt halv 12 på natten och åkte sen hem vid 4 på morgonen. Stackarn var väl död idag. 

Imorgon åker jag och Mikaela till Göteborg, jag har lite ångestkänslor inför det. Jag vill inte åka egentligen. Kan inte riktigt sätta fingret på varför.. Men jag känner mig inte pepp för det bara. Ska dock bli kul att träffa Beatrix och Ehlina igen, Ehlina som jag inte träffat sen pride! 
Sen på lördag åker vi hem igen. Då ska Mikaela ha fest. Det ser jag fram emot i alla fall. Blir förhoppningsvis utgång på BMB också. 

Västerås har verkligen vuxit för mig senaste halvåret. Jag trivs så himla bra! 

 

Dags att åka till Erikslund och göra massa ärenden. Sen ikväll blir det vin med söta Suzzana.