honochhennes

Festivalen är över. Och det gick alldeles för snabbt! Haft det himla bra i alla fall.

Men ni vet den där känslan när man kommer hem igen efter att man gjort något riktigt kul eller varit bortrest? Det blir en sån tomhetskänsla i kroppen på något sätt. Jag vill bara ha en massa andra roliga saker att göra nu!

I helgen kommer i alla fall mina systrar hit och firar min födelsedag och festar lite.

Sitter och längtar till dagen då hemmet fylls med barnskrik och trampande barnfötter.

Jag har kollat en massa resor hit och dit och saker som man kan göra. För det känns som att jag har ett svart hål i hjärtat. Jag vill inte ha barn för att döva någon slags ensamhet. Nej jag bara känner att jag vill ge av mig själv till 100%. Om jag flyr verkligheten genom att åka iväg, så ändrar det ändå inte på något alls. Känslan kommer ändå finnas där så fort man kommer hem igen.

Men tänk att ha barn. Att alltid ha dem. Livet skulle aldrig bli tråkigt. Det skulle såklart bli påfrestande och jobbigt många gånger. Men att ha sin egen lilla familj. Kunna åka på sommarsemestrar. Somna utmattad medan man sitter på deras säng och läser en bok. Vakna av skratt och skrammel på morgonen.

Nej, jag längtar absolut inte...