honochhennes

Taggad till tusen! Vaknade tidigt imorse. Omöjligt att somna om. Så klev upp och satte igång en playlist med massa låtar som kommer spelas på Bråvalla. Jag ser verkligen fram emot att få komma iväg. Lyssna på skön musik och bara försvinna någon annanstans.
Blev shopping inför festivalen igår. Massa alkohol och annat nödvändigt. Sen satte vi upp tältet, som är kalasfint. Så det blir nog bra det här!

Kan vissa idioter hålla sig borta så blir det ännu bättre!

 

Ledig idag. Tror det blir städa, tvätta och packa. Lika bra att ha det gjort idag. För imorgon blir det jobba.

Men ja, ge mig torsdag nu.

Tåget går 08:35 från Västerås. Jag och Chokko ska banne mig knäcka en cider/öl så fort vi stiger på tåget. Fint folk åker tåg, men får all packning nedkörd med bil. Woop.

Vissa dagar har en sån benägenhet att bara skapa en massa ångest.
Idag är en sån dag. Då man vaknar, och bara önskar att man hade kunnat sova bort hela dagen.
Solen skiner och det är otroligt varmt ute. Men jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna för ett tag.
Känner mig otroligt ensam.

Jag saknar att ha Beatrix i samma stad som mig. Bara dra till Björnön med henne och Chokko. Bara vara. Grilla mini-pizza eller ta ett spontandopp.
Kan till och med sakna en person som jag inte borde sakna. Folk tycker nog det är konstigt att jag saknar henne. Men jag kan inte rå för det. Saknar att bara turfa runt, se en skräckis eller käka bakiskebab. Att "radera" henne ur mitt liv var både det bästa, men samtidigt en av de jobbigaste grejerna jag gjort. Jag vet att hon lever vidare med sitt liv. Och folk säger att hon verkligen shaped up på sistone, vilket jag är otroligt glad över. Glad för hennes skull.

Men tänk om man kunde lyckas vara vän med alla människor man ville. Där det totalt skurit sig på vissa sätt.

Jag borde inte sitta och tänka så mycket på det..
Det är jobbigt när man bör vara glad. Men det går liksom inte.

Jag har en otroligt fin sambo, en stor trea som väntar, fin familj och en hel del grejer planerade.

Men det känns som att sommaren rinner ur min händer..

Det är fan inte normalt att känna höstångest i juni.

 

Ibland känns det som att jag inte kan andas. Det är för mycket. Massa saker som trycker på.

Jag vill inte vara ensam. Samtidigt så är det de enda jag vill.

Förvirrad, jo tack.

(Inte förvirrad över min relation, för att förtydliga det!)

 

Vad gör man när det känns såhär?

Känns som att jag har en hel del kompisar, men vart är alla vänner? De där man kan prata om allt med? Ringa när det kör ihop sig.

Solen skiner och jag vill bara kunna åka til stranden med en eller fler vänner.

Men de jag känner, mina kompisar, de är såna man träffar när mörkret lagt sig, i berusat tillstånd.

Festkompisarna.

Eller är jag bara känslig just nu?

Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag känner mig ensam.

 

 

Livet verkligen flyger på. Det känns som att det händer så mycket att jag knappt hinner med allt. 

 

I måndags bestämde vi oss för att vi måste börja kika på lägenhet lite smått. I onsdags ringde de från Bostjärnan och vi blev inbokade på lägenhetsvisning. 

Idag var vi och tittade på lägenheten. En trea på 72 kvm. Rymlig. Ljus. Fräsch. 

Några timmar senare bestämde vi oss. Vi ville ha den. 

Så första september flyttar vi. Jag vet att det varit ett jäkla flyttande hit och dit. Men den lägenheten vi bor i just nu har ju bara varit en tillfällig lösning. Vi har ju vetat att vi ska flytta så fort vi hittar nytt. 

Nya lägenheten ligger mycket närmre både mitt och Sandras jobb också. Så det blir lite enklare att ta sig dit. Slipper hon köra mig till jobbet varje gång. 

Jobbet går förresten väldigt bra nu. Blir mycket helg- och kvällsOB. Så jag ser fram emot lönen i slutet på juli. Då kommer vi verkligen kunna leva. Men det ska sparas en hel del också. En fin soffa blir det att köpa i höst någon gång. 

 

Som sagt, jag hinner inte riktigt med. Jag med min något nervösa och pessimistiska personlighet blir ju lite orolig. Kan fortfarande känna mig instängd och kvävd ibland. Men jag försöker så gott det går. Och jag tycker det går rätt bra. Inte freakat ur totalt än. 

 

Ikväll ska lägenheten firas med lite god thaimat. 

Till veckan blir det en del jobb. Midsommarafton kommer firas på Tidö-Lindö. Sen jobb hela helgen. 

Veckan efter det är det äntligen Bråvalla festivalen! Längtar så jag nästan spricker! 

 

Livet är rätt bra hörni.