honochhennes

Vissa dagar har en sån benägenhet att bara skapa en massa ångest.
Idag är en sån dag. Då man vaknar, och bara önskar att man hade kunnat sova bort hela dagen.
Solen skiner och det är otroligt varmt ute. Men jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna för ett tag.
Känner mig otroligt ensam.

Jag saknar att ha Beatrix i samma stad som mig. Bara dra till Björnön med henne och Chokko. Bara vara. Grilla mini-pizza eller ta ett spontandopp.
Kan till och med sakna en person som jag inte borde sakna. Folk tycker nog det är konstigt att jag saknar henne. Men jag kan inte rå för det. Saknar att bara turfa runt, se en skräckis eller käka bakiskebab. Att "radera" henne ur mitt liv var både det bästa, men samtidigt en av de jobbigaste grejerna jag gjort. Jag vet att hon lever vidare med sitt liv. Och folk säger att hon verkligen shaped up på sistone, vilket jag är otroligt glad över. Glad för hennes skull.

Men tänk om man kunde lyckas vara vän med alla människor man ville. Där det totalt skurit sig på vissa sätt.

Jag borde inte sitta och tänka så mycket på det..
Det är jobbigt när man bör vara glad. Men det går liksom inte.

Jag har en otroligt fin sambo, en stor trea som väntar, fin familj och en hel del grejer planerade.

Men det känns som att sommaren rinner ur min händer..

Det är fan inte normalt att känna höstångest i juni.

 

Ibland känns det som att jag inte kan andas. Det är för mycket. Massa saker som trycker på.

Jag vill inte vara ensam. Samtidigt så är det de enda jag vill.

Förvirrad, jo tack.

(Inte förvirrad över min relation, för att förtydliga det!)

 

Vad gör man när det känns såhär?

Känns som att jag har en hel del kompisar, men vart är alla vänner? De där man kan prata om allt med? Ringa när det kör ihop sig.

Solen skiner och jag vill bara kunna åka til stranden med en eller fler vänner.

Men de jag känner, mina kompisar, de är såna man träffar när mörkret lagt sig, i berusat tillstånd.

Festkompisarna.

Eller är jag bara känslig just nu?

Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag känner mig ensam.