honochhennes

Det gäller verkligen att vara aktsam och tänka efter både en, två och tre gånger. 

Den här gången ska det gå. Det fungerar inte att famla runt i mörker hur länge som helst. Om det går att låta bli att dricka ur en flaska som står precis framför en, så går det banne mig att undvika en massa andra saker också. 

Alla frestelser behöver inte fresta, ibland kan till och med den godaste chokladen få en att må illa. 

Ja, men så är det. Magen vrider sig ut och in. Är det så det känns, när man äntligen hittat rätt? Då reagerar kroppen i ren strid och motvilja. Konstig, lite jobbig, men samtidigt mysig känsla. Jomenvisst. Jag har inget emot det. Inte just nu i alla fall. 

Det är bara det där hjärntåget som får försöka att inte köra ur kurs. Jag tycker inte om när det blir en massa förseningar, tågmöten och annan skit. Nej, raka spåret ska det vara. Men inte för snabbt, för jag blir så illamående varje gång jag åker x2000. Det får mig att färdas snabbare än jag kan hinna anpassa mig efter. Jag gillar tuffande, svarta lok. Där röken blossar upp mörk och tjock. Där lokföraren signalerar högt i kurvorna, att; här kommer jag! 

Det känns lite mer som min stil. 

Som vanligt är detta kanske totalt obegripligt för de flesta. That's how I like it. Liknelser är grejen och kommer alltid vara grejen.