honochhennes

"And you can blame it on my crazy heart.
I got lost, you got torn apart
I wish you would let me hold you
Let me hold you
One last time"

 

När du står där högst upp på kullen och tittar ner på förbipasserande människor.

Känner du dig då som dem, eller förmår du dig att tro att du är bättre?

De är inte små människor. Det är världen som är alldeles för stor.

För stor för våra känslor. För stor för den lilla luft som våra lungor andas in. 

Men det som är bra med världen är att syret aldrig tar slut.

Det finns en ny destination bakom varje hörn.

Ett äventyr du inte testat förut.

 

Om jag vågar använda mina vingar, flyger du med mig då?