All our memories.

Livet är som en enorm berg- och dalbana. Skratta. Gråta. Lycka. Sorg. Älska. Hata. Leva. Dö.
Jag hinner inte med farten på mina känslor. Ena dagen sitter jag och Emma och skrattar och min magkänsla känns så otroligt bra. Nästa dag är ångestklumpen tillbaka. Då tänker jag på allt jag förlorat. Gråter och känner sån enorm sorg.
Jag vill inte att detta ska vara livet. Vill inte leva utan henne. Vill inte ångra mitt liv.
Jag kommer aldrig kunna gå vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0