Främlingar.

Nu känns det som att vi börjar bli främlingar för varandra. Jag har ingen aning om vad hon gör om dagarna. Livet tuffar på med henne på avstånd. Det gör ont.
Från allt till inget. Hon har tjatat om det där med vänskap. Men det var kanske bara nått desperat för hon kände sig ensam. Nu har hon en massa människor runt sig.
Jag kanske bara var en avsats för henne. Nu är jag ingenting längre. Och jag måste finna styrkan att göra henne till ingenting för mig också. Men hur gör jag det? Hur slutar jag älska? Hur glömmer jag personen jag är kär i? Hur nollställer jag alla mina känslor utan att explodera?

Jag önskar att jag kunde sluta älska dig. Men det är inte så enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0