honochhennes

Idag har det känts extra jobbigt igen. Jag tänker verkligen alldeles för mycket när jag jobbar.Allt går på rutin, så det finns ett enormt utrymme för att bara åka runt och tänka. Den senaste veckan har jag haft fullt upp. Umgåts med en massa vänner och inte funderat så himla mycket. Men det går inte att fly från livet hur länge som helst. Plötsligt dyker det upp igen som en hård spark i magen!

Det är många gånger som jag kan komma på mig själv med att känna såna enorma kärlekskänslor. Le och tänka på alla fantastiska saker jag och Sandra gjort tillsammans. Hur lycklig hon gjorde mig. Och hur jag såg fram emot framtiden med henne. Sen är det som att mörka moln plötsligt hopar sig över mig. Världen blir alldeles kall och mörk. Och jag kommer på att allt det där är förbi. Personen som jag verkligen trodde att jag skulle få spendera hela mitt liv med, delar nu sitt liv med en annan. Knivhugget i hjärtat är så smärtsamt att det känns som att jag tappar luften totalt. Jag känner hur ögonen blir alldeles blanka och det är som att jag bär på en stor sten i min mage.

Jag vet inte riktigt hur det ska gå till att börja från noll. Jag definierades av mitt och Sandras förhållande. Vi blev liksom ett. Sandra och Frida. Frasse. Det var så det skulle vara. Och jag har aldrig någonsin sett hur jag kommer dela hela mitt liv med någon, förrän jag var med Sandra. Det fanns inga tvivel. Jag ville gifta mig med Henne, skaffa barn med Henne, leva ett långt och lyckligt liv med Henne.

Hur lyckas man ändra hela sin tanke angående framtiden? Den där framtiden jag verkligen ville ha finns inte längre. Hur skapar man sig en ny framtid? Det är ju helt sjukt och känns totalt omöjligt.

 

Känner mig så himla ledsen idag. För jag saknar min flickvän något enormt mycket! Jag sitter här på vår soffa i vår lägenhet. Hemmet som vi skapat tillsammans. Med våra underbara djur. Och jag förstår inte hur allt bara kan vara över. Hur kan det bara vara borta? Hur kan det vara så att jag aldrig någonsin kommer få uppleva allt det där som vi pratade om. Det är bara en månad kvar nu tills vi skulle göra något som skulle ändrat våra liv totalt. Det var så nära..

Jag har förlorat. Verkligen. Allt jag höll kärt slets bort från mig.

Sandra och Frida. Det klingade så fint. Men det är över. 6 veckor sen jag fick kalla henne för min senast. Hon var mitt allt. Min fina. MIn vackra underbara.

 

Det gör ont i hjärtat.

Saknar min flickvän.