Neverending love.
Jag älskade henne igår. Jag älskar henne idag. Och jag kommer älska henne för resten av mitt liv. Jag vet att hon kan göra mig så himla ledsen för att det är så mycket känslor inblandat. Jag får panik över att inte ha henne nära. Inte få sitta och skratta med henne och bara vara lyckliga. Hon gjorde mig till den lyckligaste människan på jorden. Nu har hon gjort mig till den mest olyckliga. För jag får inte vara med den personen jag verkligen vill vara med. Hade hon varit min resten av livet så hade jag kunnat dö lycklig. Då hade jag vetat att jag fick ut det av livet som jag ville. Jag kan inte sluta tänka på all kärlek. Alla minnen vi skapade på bara ett år. Om jag fick leva om detta år om och om igen så skulle jag aldrig tveka. Det skulle vara värt att mista framtiden för att få vara med henne igen. Få andas in doften. Känna de där trygga armarna. Lyckan av att höra orden "jag älskar dig". Hon fick mig alltid att känna mig trygg i mig själv. Hon fick mig att älska mig själv på ett sätt som ingen lyckats med innan. Snart är det maj. Förra maj var underbart! Vi var sjuka hela månaden. Men det gjorde inget. För vi fick vara med varandra hela månaden. På valborg överraskade hon mig med att ta bilen och åka upp till mig. Till min nya minilägenhet som jag precis flyttat in i. Vi orkade inte laga mat knappt så levde på gröna woken och annan snabbmat. Levde på kärlek. Såg massa filmer. Var nere i Göteborg en sväng. Sen åkte vi till Vingåker och gick på Twiggies fest. Somnade tätt intill den natten medan alla andra festade vidare så låg vi där i vår lilla kärleksbubbla och var bara vi. Vi var på den bästa konserten någonsin den månaden. Var och såg P!nk. Otrolig upplevelse som jag är glad över att jag fick dela med henne. Åkte till Göteborg igen och var på west pride. Festade, dansade och var lyckliga. Jag var verkligen lycklig med henne. Förra sommaren var den bästa sommaren jag någonsin upplevt. Alla äventyr. Stora som små. Bara att ta bilen och åka iväg med picknick och bada någonstans. Mim födelsedag när jag fick världens finaste förlovningsring. Om jag kunde skulle jag bära den tills dagen jag dör. Mitt hjärta exploderar. För det är så mycket jag vill få utlopp för. Alla känslor. Både mentalt och fysiskt. Jag önskar att hon var min. Önskar att jag fick ge henne år efter år av lycka. Finaste Sandra. Du är den enda människan jag lyckats älska mer än mig själv. Smärtan utan utan dig är outhärdlig.
Kommentarer
Trackback
