Så lätt.
Hon har så lätt för att få mig att gå från toppen till botten på två sekunder. Ena stunden är jag jätteglad. Haft en kanondag med skratt och goda vänner. Taggar till inför kvällen. Bytt om och känner mig fin. Sen kommer hennes negativitet och susar över mig som syra. Fräter sönder allt i sin väg. Får mig att slås till marken. Sitter med ångestklumpen över bröstet igen. Tårarna som forsar ner. Och all ork är bortblåst. Jag skulle ha en mysig kväll hos vänner. Men känner mig som fastklistrad här. Känner ingen lust eller glädje till något längre. Hon har sån makt över mitt mående. Fast jag inte vill det! Jag vill slå mig fri. Men det går inte. Känslan av maktlöshet ger mig total panik. Hur länge får jag ha mina fina djur kvar? Kommer hon plötsligt ta dem ifrån mig? Hon tog mitt liv, min framtid, min kärlek. Ska hon ta dem med? När jag är ledsen kryper Zoe upp på mitt bröst. Ri kommer och lägger sig tätt intill och tittar på mig med stora ögon. Deras närhet får mig att kämpa vidare. Jag har aldrig känt så starkt för djur innan. Men de hjälper mig igenom detta bara med sin existens. Jag är livrädd för att de ska försvinna. Hon har sin nya flickvän. Hon har någon. Jag är ensam om jag inte har dem. Ångest, ångest, ångest. Jag vill andas obegränsat igen. Ta inte ifrån mig mitt sista hopp.
Kommentarer
Trackback
