Själv ändå.

Jag minns inte att jag tackade ja till någon gråt-fest.
Antar att det blir såhär när man håller inne för länge. Tillslut så brister det bara. Och går inte att stoppa.
Hela jag går sönder. Jag minns den sista kyssen som att den var igår. Hon var inte min längre då. Men jag kysste henne och låtsades för de få sekunderna att det var min flickvän jag fick vila mina läppar emot.
Sorgen jag känner i mitt bröst tar över allt annat.
Jag älskar henne för mycket. Jag är för kär. Hur lyckas man sluta vara kär i någon som hela hjärtat brinner för?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0