Sometimes love is not enough.

Jag har gråtit kudden alldeles blöt. Men inte för mig.
Det är en alldeles speciell känsla att gråta för någon annan. Jag kände sån ångest i bröstet. Tårarna forsade ner. Jag hulkade och verkligen grät högt. Men jag var inte ledsen för min skull. Jag kände någon annans smärta. Det kändes som att mitt hjärta slets itu, men inte på grund av något som händer i min egen själ. Utan för vad som händer hos någon annan.
Jag kan älska en vän så högt att min empati sträcker sig så långt att dennes tårar blir till mina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0