Då kommer känslan. Den smygande känslan.
Hon ser mig för den jag är. Inte för vad andra sagt. Har fått höra så många gånger från olika personer "ja jag har ju hört detta och detta om dig." Hur roligt är det att träffa någon med förutfattade meningar? Någon vars halva umgängeskrets typ "vet" vem man är innan man ens träffas.Nu är allt som ett blankt papper. Jag kan skriva en ny historia. Släppa det som varit. All skit. Skapa något nytt och bra. Det finns inga som helst förväntningar. Varken åt det bra eller dåliga hållet. Jag kan vara Jag! Det ger mig sån otrolig energi. Att få visa alla mina bra sidor utan någon rädsla. Försvinna in i ett vimmel av lycka. I stället för ett virrvarr av mörker. Jag tror att jag äntligen hittat lampknappen. Det gör inget om det är en gammal 70 wattslampa med dovt ljus. Den lyser i alla fall. Kommentarer
Postat av: Mikeli
Åh!!! fick gåshud av att läsa!
Trackback
