You are my ecstasy.
Det där med sömn verkar överskattat. Jag sover knappt längre. Minns inte när jag hade en hel natts sömn senast. Förra natten sov jag högst två timmar. Och nu ligger jag här vaken och ska upp om tre och en halv timme. Jag kan inte sova. Är jättetrött under dagarna. Men så fort kvällen kommer så går allt bara på högvarv. Just nu ligger jag här och bara mår illa. Så trött på allt. Så mycket jag saknar. Är så jävla rädd för allt. Är arg igen. Arg och ledsen över att just jag skulle förlora allt. Jag kan inte sluta titta på bilder. Tänka tillbaka. Sakna. Gråta. Har sån ångest över att ta tag i allt. Min instinkt är att fly. Att låta människors komplimanger hagla över mig. Dricka för mycket alkohol. Och bara glömma för stunden. Men det är slut på det nu. Jag kan inte gömma mig för sanningen längre. Jag blev lämnad. Jag måste inse det. Jag måste förstå att inget kommer bli som det var förut. All den där kärleken är borta. Hon känner inte så längre och har inte gjort det på länge. Hon har gått vidare. Medan mina hjul fastnat i lera och inte kommer någonstans. Jag förstår inte.. Hur ska jag lyckas?
Kommentarer
Trackback
