You put your arms around me and I'm home.
Kroppen skakar. Trött. Illamående. Ledsen. Har skrivit ett brev. Men vet inte om vederbörande ska få det. Så mycket känslor som behövde komma ut bara. Har inte känt mig såhär vilse på ett bra tag nu. Men verkligheten kom visst ifatt. Jag känner mig maktlös över mitt eget liv. För jag har så lite ork till att göra det jag vill göra. Det räcker liksom inte till. Min energi räcker precis till att kliva ur sängen, ta hand om mina djur och le glatt på jobbet. Jag önskar mig styrkan att gå vidare med mitt liv. Men viljan måste också finnas där. Att släppa taget. Men jag håller krampaktigt fast. Vill inte släppa det fina. För vad finns då kvar av mig?
Kommentarer
Trackback
