honochhennes

Min adress är nu officiellt sandgatan 1 i Norrtälje. Konstigt nog känns det så himla naturligt. Det känns knappt som att det blev någon övergång. Utan plötsligt så bodde jag bara här, och det är inte konstigt alls. 

Var hemma i "min" lägenhet häromdagen för att hämta några grejer, kändes inte som mitt hem längre. Det doftade annorlunda och såg annorlunda ut. Det var som att jag bara var och hälsade på hemma hos någon annan. Så det kommer bli lätt att lämna över nycklarna och säga hejdå till den lägenheten. Det finns en hatkärlek till den. Jag hatar hur mycket dåliga minnen det finns i den, men jag älskar också hur jag gjorde den till min, och hur bra jag trivdes att bo där tillsammans med Izabell. Det är några av de mest minnesvärda månaderna detta år. Men jag är redo att gå vidare. 

 

Jag ser fram emot julen hemma hos familjen. Först ska jag till Västerås och jobba lite grann. Sen får jag 4 hela dagar tillsammans med familjen. Det kommer bli hur mysigt som helst. 

Jag och Sara har fortfarande inte bestämt något speciellt inför nyår. Men jag tror att vad vi än gör så kommer det bli bra. Är så förväntansfull över det nya året. Att få skapa nya minnen. Under det här året har jag haft svårt att möta vissa dagar. Som påsken och min födelsedag. Men inför nästa år så känns det bara bra. Min födelsedag kommer att vara bara min födelsedag igen, ingenting annat. 

Jag ser fram emot roliga äventyr. En sista festivalsommar, innan det är dags att lägga de leriga conversen på hyllan en gång för alla. 

Eftersom en hel del tid gick åt till att må väldigt dåligt under min senare del av tonåren, så har jag fått ta igen den tiden när jag blivit lite äldre. Men det har inte gjort mig någonting alls! Jag har haft så himla roligt. Träffat så mycket olika människor. Ett av de starkaste minnena kommer alltid vara när jag stod i spöregnet och dansade till Kent och deras låt musik non stop, på peace and love 2012.Helt magisk känsla. 

Jag har gjort galna och roliga saker. Jag har gjort dumma saker. Viktigast av allt så har jag lärt mig en massa saker. Hur jag ska behandla mig själv, och människor i min närhet. 

Jag är på toppen av livet. Även om mitt jobb och boende inte är i samma stad. Så kan jag vara glad över att jag har ett jobb, bor fint och får dela min vardag med en så underbar person. 

 

Jag trodde aldrig att någon skulle lyckas ta ner mig på jorden. Men Sara har verkligen gjort det. Hon har fått mig att se värdet av en hälsosam och stark relation. Vi ger varandra kärlek, trygghet och pushar varandra framåt i livet. Hon får mig att uppskatta vardagen mer än fest. Hon har gett mig en stabil grund att stå på. Där jag slipper stå och svaja fram och tillbaka. Hon har fått mig att se på mig själv på ett helt annat sätt. Hon har inte gjort en massa saker för att det ska bli så. Utan hon är bara sig själv, och hos henne har jag hittat de där pusslebitarna som jag så länge har behövt. Jag behöver endast bekräftelsen från henne och från mig själv. Vad andra tycker och tänker är ganska ovikigt. I alla fall sett ifrån hur det var förut. Mina vänner är fortfarande viktiga såklart. 

Att hitta sig själv och sin trygghet. det är vitalt för att leva ett bra liv. 

Jag hoppas att de vänner som försvann på vägen hit, som valde att vika av innan jag nådde mitt mål. Kan se att jag är lycklig nu. Att de kan unna mig detta. Även om vi inte kommer finnas i varandras liv, så vill jag att alla ska må bra. Jag ser ibland bilder som vissa personer lägger upp på t.ex instagram, jag vill gilla och kommentera. Men jag sitter bara bakom skärmen och ler. Jag är så glad över att det känns som att min närmsta omvärld faktiskt är i ganska bra harmoni. Ett tag var allt total kaos. Det var förhållanden som kraschade, vänner som stack varandra i ryggen, det var dåliga livsval, det var förvirring. Men för en gångs skull, så känns allt så otroligt bra. 

 

Jag tror inte att det bara är jag, som äntligen hittat hem.