honochhennes

Det har varit ett bra dygn. Igår eftermiddag åkte jag till Eskilstuna för att träffa två vänner som jag inte träffat på väldigt lång tid. Träffade först den ena, hon var lika vacker som sist jag såg henne. Det strålade energi om henne. Kan inte förstå att det gått så lång tid sen vi sist sågs. När jag träffade henne så önskade jag bara att vi hade mer tid. Jag hade velat dricka vin och prata bort flera timmar.

Den andra vännen har jag inte träffat på väldigt länge, delvis på grund av min egen stolthet. Hur gärna jag velat sträcka ut en hand mot henne så har jag inte klarat av det. Något har stoppat mig varje gång. Fram tills nu. Konstigt nog blev tajmingen väldigt bra också. Som att jag bara kände på mig att det var nu det skulle ske. Och inte för någon månad sen. Jag har lyssnat väldigt noga de senaste timmarna. Känt att det är viktigt för mig att få en inblick i allt som varit under den här tiden. Få perspektiv på ett annat slags liv. Utan att döma något. Bara ta in och förstå.

I min värld finns det mest bara kärlek eller sorg. För det är inom de områdena som det varit mest berg - och dalbana. Attt höra om saker däremellan, det är viktigt och nyttigt. Att utöka sin förståelde för människor runt omrking. Det går aldrig att känna vad andra människor känner. Men det går att lyssna och försöka greppa saker som kan kännas ogreppbara. Och det är definitivt vad jag gjort, lyssnat.

 

Nu är jag hemma igen, med en massa nya tankar och känslor. Försöker att se framför mig hur många olika nyanser av grått det faktiskt finns på färgskalan. Svart och vitt, kommer alltid att bli grått. Men det gråa kan inta så många olika skepnader. Komplexiteten av en människas hjärna. Det är ganska otroligt egentligen. Jag känner mig hänförd. Det gör jag varje gång jag får en annan människas upplevelser av livet. Vi lever alla på samma planet. Men under så sjukt olika förutsättningar och med så många olika slags bagage. Det är som att vi är backpackers hela högen. Ständigt påväg, men mot olika mål. Vissa packar smart, andra inte. Vissa orkar bära mycket, andra inte. Vissa ser långsiktiga mål, medan andra lever för dagen. Inget är rätt eller fel. Och hur olika vi än är, så är ändå rörelse en gemensam komponent. På olika vis. Det behöver inte ordagrant vara rörelse. Rörelse finns på så många olika plan.

För varje erfarenhet jag tar till mig så känner jag mig starkare och framförallt modigare. Jag vågar se livet i ögonen. Jag vågar ta ännu ett steg framåt.