Du bränns.

Längst bruten ryggrad utan substans. Kaotiskt skrikande i ilande kyla.
Långsamt avskalande tills nakenheten är ett faktum.
Kränger och klänger efter värme.
Vårrus och sinnesbrus verkar långt bort.
Gapar efter syre att fylla lungor med.
Hjälp det lilla knyttet att sova.
Bädda.
Boa.
Berör.
Natten är det sista som känns.

Fast du.
Du bränns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0