Konstruktivitet.

Ibland måste man kanske se på sig själv ur ett helt nytt perspektiv. Försöka hitta nya förutsättningar.
Gårdagen har fått mig att fundera, att hitta en slags rädsla som jag inte hade förut. En känsla av att när som helst så kan allt vända. Jag vill inte att det ska vända. Verkligen inte. Jag vill ha det som det är. Vill alltid vara i detta nu. Inte i något annat, för det existerar inte i min hjärna. Samtidigt måste man alltid vara beredd på det värsta. Försöka ta livet som det kommer. Men jag är rädd. Otroligt rädd för att allt bara ska ryckas bort från mig vilken sekund som helst. När det händer, OM det händer.. Det är dagen D.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0