honochhennes

Plötsligt dyker det upp igen. Som en dum uppenbarelse. "Just det", tänker jag. Då minns jag vad som hänt. Varför det känns såhär i min kropp och sinne. Varför allt känns så otroligt tungt.

När du springer rakt fram, så snabbt du kan, och tror att inget ska ta emot, då blir du chockad när du plötsligt slår ansiktet hårt i en glasskiva. Du borde sett den komma, men ändå, hur skulle du kunnat det? Du slår dig blodig. Och står där orörlig, chockad och som att det där som finns på andra sidan glasskivan inte är så viktigt längre, det är suddigt och du ser det inte. Det enda som finns är nu. Och nu gör det jävligt ont.