honochhennes

Människor med en historia, en riktig historia, inte bara något sånt där lamt om att de levt sitt liv lyckligt och alltid sprungit i medvind. Nej människor som har en massa lager att skrapa på, såna människor gillar jag. Det är något med dem som gör att jag bara dras till dem. Nu sitter jag inte och säger att alla måste levt ett hårt och tufft liv för att vara intressanta. Finns intressanta människor på så många olika vis. Men just jag dras till de där svåra. Där jag kan sitta och förundras över hur den personen kan vara vid liv. Hur den tagit sig igenom så himla mycket skit och ändå kan leva ett relativt bra liv.

 

Hon gick bort sig i natten

Snubblade över betongblock

Föll aldrig, men hittade inte heller någon balans

Kastades mellan mörka skuggor

Det brände i halsen när alkoholhaltig dryck sakta rann genom strupen

Ett steg framåt och två steg bak

Hesa viskningar omringade hennes huvud

Hon ville skrika, men hade alltid blivit tillsagt att hålla käften

Hon stannade upp

Slutade leta efter spår av ljus

 

För vet ni? Ibland måste man finna ro, i de allra mörkaste av rum.