Born to die.
Alla människor föds på grund av en mening. Jag känner i djupet av mitt hjärta att min mening var att få säga till Sandra att jag älskar henne. Jag trodde att jag skulle få göra det varje dag för resten av mitt liv. Jag kan inte förstå varför jag skulle träffa henne om kärleken ändå skulle dö. Som Lana del rey sjunger "You and I we were born to die". Är det så. Kom vår kärlek till bara för att den sen skulle dö. Vad var meningen med det? Vad är meningen med att jag ska ligga i min säng och gråta hela natten och sakna mitt livs kärlek? Jag kan inte förstå det!! Varför ska jag ligga här totalt jävla knäckt medan hon ligger tätt intill en annan människa? Varje jävla sekund så saknar jag min flickvän. Jag orkar knappt stå. Mitt hjärta slår inte lika fort som det brukar. Det känns som att hela min existens sakta slocknar. Det finns inget bränsle som kan hålla lågan vid liv. Jag dör ut. Livsgnistan har försvunnit. Jag gav mitt hjärta och själ till henne. Hon blev anledningen till att jag vaknade på morgonen. Hon fick livets klocka att ticka vidare. Nu har allt stannat. Och jag vet inte hur jag ska överleva. Livet med henne var den allra största självklarhet jag någonsin känt. Livet är för kort för att slösas bort. Jag hittade hon jag ville dela resten av detta liv med. Nu vet jag att jag kommer vara halv för evigt. Jag kommer dö utan hennes hand i min. Kommer gå genom detta liv och för alltid känna ånger. Jag vill inte dö och känna att jag inte gjorde allt jag ville. Men jag måste. För allt jag ville var att dela mitt liv med mitt livs kärlek. Livet blir inte samma sak utan henne. Jag är halv. För alltid.
Kommentarer
Trackback
