honochhennes

Försöker att ta mig framåt. När jag får höra meningar som "tänker varken ge dig förhoppningar eller inte". Då snurrar allt på högvarv. Jag vet inte vad jag ska tänka eller tro. Jag hoppas så mycket.

Att "flytta" idag var hemskt! Jag bor numera i gästrummet.. Känns så jävla sjukt. Hur kunde allt detta hända? Jag bor i vår lägenhet. Lägenheten vi skaffade för att vi så småning om skulle skaffa barn. Gästrummet skulle bli en fin liten barnkammare. Där vi skulle ha en gungstol som Sandra kunde sitta i och amma vårt barn. Medan jag skulle sitta i en fotölj bredvid och vi skulle berätta om våra respektive dagar. Nu känner jag mig plötsligt som någon inneboende som fått gästrummet. Jag är fortfarande i chock. Vart är min flickvän någonstans? I mitt hjärta finns hon lika starkt som innan. Men fysiskt. Vart är hon?
Jag saknar att krypa ner bredvid henne på nätterna. Djuren kommer och lägger sig tryggt hos oss. När jag vaknar så är hon det första jag ser. Lyckan som känns i hjärtat när hon ler mot mig. Hela hennes existens gjorde mig så lugn och harmonisk.

 

Nu är allt bara FEL! F.E.L. Fel fel fel! FEL!

Jag ska börja sova i gästrummet i min säng, medan hon ska köpa en säng och sova i vårt sovrum, djuren är ängsliga, Ri skäller och morrar hela tiden, jag känner mig stressad, har ont i magen hela tiden, vi försöker undvika varandra, när vi smsar så känns det bara hemskt, för det är så mycket mer jag vill skriva, men jag måste hindra mig, hon är i Sthlm nu och om det varit som vanligt så hade hon ringt mig ikväll och vi hade skrattat bort massa tid, men jag sitter här ensam i lägenheten och tänker på allt mitt hjärta saknar. Saknar min flickvän, sambo, fästmö.
Vad är vi nu? Kombos? Jag vet inte.

Det enda jag vet är att detta är så jävla fel som det bara kan bli. Universum är helt fel. FEL!

 

Jag borde börja packa inför Sundsvall nu..