Gråa söndag.
Egentligen har nog inte denna söndag varit speciellt grå. Men jag sov bort alla soltimmar. För det gör för ont att leva i denna verklighet. Det är lättare att bara somna och försvinna för ett tag. Drömde dock mardrömmar om S och D som vanligt.. Jag är så rädd för hur livet ska kännas när hon officiellt har flyttat. Då är det verkligen över på riktigt. Då finns inte Frida och Sandra mer. Vi kommer distansera oss från varandra och leva vidare med varsitt liv. Hur fan kunde det bli såhär? Två personer som älskar varandra så innerligt ska väl inte behöva leva utan varandra? Det är bara totalt sinnessjukt. Framtiden som var så otroligt nära. Nu känns det inte som att jag har en framtid längre. Allt känns bara onödigt. Jag vill inte göra något längre. Jag ler för att jag måste le. Men i mitt hjärta är det bara sorg. När tidigare förhållanden tagit slut så har jag accepterat det rätt snabbt och gått vidare. För jag har vetat att det ändå aldrig skulle fungerat. Men jag vet inte hur jag någonsin ska kunna släppa Sandra. Det är henne jag lever för. Det finns ingen i världen som jag älskar så som henne. Jag hade verkligen hittat den största kärleken i livet. Sen slits den bara ifrån mig. Hur ska jag kunna acceptera det? Mitt liv är inget liv utan henne. Ändå måste jag leva det. Om jag inte dör av hjärtesorg snart.
Kommentarer
Trackback
