Smärta.
Detta har varit en dag av otrolig smärta. Haft sån sjuk ångest hela dagen. Fått knapra lugnande och försökt sova bort en del tid. För jag orkar inte vara vaken och leva i mitt liv en hel dag. Det är för smärtsamt. Tänk om jag ändå kunde få en liten glimt av framtiden. Om jag kunde se när jag säger ja till min framtida fru. Eller se mitt framtida barn sträcka sin lilla hand mot min. Då skulle jag kunna känna lite hopp igen. Men jag har gett upp allt. Jag fejkar mina leenden fast jag egentligen bara vill gråta HELA tiden. Jag har förlorat min självklara framtid. Som jag sagt innan, jag hatar mitt liv nu. Sandra är borta för alltid. Och jag vet inte hur jag ska möta framtiden utan henne vid min sida. Jag är ensam nu.
Kommentarer
Trackback
