The one.
Det slår mig hela tiden. Varje sekund. Att jag ser henne som the one. Personen som jag ser mig själv gifta mig med, skaffa barn med och åldras med. Det är i mitt huvud hela tiden. Framtiden spelas upp som en film.Sen inser jag. Att jag kommer aldrig få vara med the one. Jag kommer aldrig få leva ett lyckligt liv med personen som jag värdesätter högst på denna jord. Hon som får mig att andas. Som gav mitt liv en helt ny mening. Redan efter första helgen vi hade träffats så visste vi att detta var början på en otrolig kärlekssaga. Det är just vad det är nu. Endast en saga. En fantasi som jag så otroligt gärna hade haft som min verklighet. Hur lever man vidare sitt liv utan personen som man är menad att vara med? Det känns som en total omöjlighet. Jag kan dränka mig själv i hur mycket olika saker jag bara kan. Men faktum kvarstår, jag är kär i en omöjlighet.
Kommentarer
Trackback
