honochhennes

Det är svårt att våga tro på de sagda orden. Att inte veta vad som försegår bakom stängda dörrar. Vem rör vem i en mörk natt. Vems andetag griper tag om vems nacke.

Är det naivt att tro det bästa, när allt annat talar för nedförsbacke? Jag vet verkligen inte. Jag vill tro på ärlighet och respekt, men jag är bara rädd.

För vem är ensam och vem är själv? Det är den stora frågan.

 

Nu ska jag snart stänga ner och sova. Men jag är livrädd för mardrömmar. När den vakna tiden varit så bra, så är jag rädd att falla ner i helvetetsgapet som finns i drömmarnas värld. Ibland är det lika obehagligt att må dåligt i sömn som i vaket tillstånd.

Jag ligger här alldeles ensam i min säng och ber om att få kärleken åter. Kanske hörs min vädjan om förlåtelse.

 

I mitt hjärta brinner glöden för dig.