honochhennes

Tji fick jag för att jag trodde att detta skulle bli en lugn dag. Detta har varit en av de värsta dagarna på länge, känslomässigt sett.

Jag skulle packa tomatpuré, och till och med då började jag gråta. Jag tänkte på alla gånger jag och S åkt och storhandlat. När vi bodde i vår lila lägenhet och åkte till coop forum. När vi kom hem och insåg att det inte fick plats i kylen. För vi hade helt sjukt liten kyl! Såna där vardagliga saker liksom.

Idag har jag saknat min "flickvän"  något enormt. Att bara kunna smsa henne och skriva att hon är världens bästa flickvän. Att få älska henne fullt ut med hela mitt hjärta. Överösa henne med komplimanger och visa att jag tycker att hon är värld all kärlek i världen. Det har jag saknat idag.

Jag har tänkt, tänkt och tänkt. På allt som varit. Både under tiden vi var tillsammans och nu efteråt.

Jag är jättenervös över att åka till Göteborg nästa helg. Då ska jag vara i Kållered. Minns alla soliga dagar där förra året. När vi bara satt och skrattade tillsammans. Lagade god mat. Såg massa filmer. När S köpte en säng som vi fraktade hem på biltakaket. Känslan av hennes hand i min. De där läpparna som jag aldrig någonsin kunde få nog av. Det var i Kållered hon överaskade mig, när jag trodde jag skulle träffa henne senare på dagen. Men så dök hon plötsligt upp hemma hos Kim och Betty. Vi båda blev helt skakis av nervositet. Jag kunde verkligen inte sluta le. Hon gav mig en känsla som ingen gett mig tidigare. Trots att vi då knappt kände varandra egentligen. Men hon tog mig verkligen med storm. Hon fick mig att känna sån där stark passionerad, äkta kärlek! En kärlek jag önskar att jag hade fått uppleva till dagen jag dör. Med henne var jag verkligen lycklig. Hon gav mitt liv en verklig mening. Jag såg så himla mycket framtid.

Idag har jag tänkt på allt jag inte har längre. Allt fantastiskt jag hade. Som jag vill ha. Men som är borta.

Jag saknar min flickvän. Mer än ord kan beskriva.

Jag älskar henne så mycket.