Att hitta hem.

En otroligt mysig helg blev det. I lördags åkte jag och min kärlek till Vingåker för att träffa min familj. Det var första gången Sara skulle träffa mamma och pappa. De hade dukat upp ett bord med vin, ost och kex. Åt gott och hade det trevligt. I söndags tog jag och Sara en tur till Factory outlet och strosade runt. Efter det blev det lunch med mamma, innan vi begav oss "hem" till Västerås igen för en liten myskväll innan ny vecka började igen.
 
Det känns ganska jobbigt att befinna sig här. För det känns inte alls som hem längre. "Hemma är där hjärtat finns." Det stämmer otroligt bra faktiskt. Jag försöker vara logisk och sund, samtidigt som hjärtat skenar iväg lite. Jag skulle till exempel aldrig flytta om jag inte har någon slags inkomst. Just nu har jag mitt jobb här. Så jag stannar tills jag har hittat ett annat i Norrtälje. Kommer dock inte ta vilket skitjobb som helst, bara för att heller. På så sätt har jag mognat väldigt mycket. Innan skulle jag säkerligen bara kunnat rusa iväg utan någon som helst trygghet. Vilket absolut är en sån sak som kan förstöra ett förhållande. För hur mycket vi än vill vara med varandra, så vill vi nog inte att jag ska gå hemma arbetslös och leva på Sara. Det skulle tära sönder.
Så för tillfället befinner jag mig här i Västerås och funderar över nästa steg. Det finns en distanskurs jag är väldigt sugen på att söka till. Skriva, projektet, heter den. Den går man om man har ett projekt att påbörja, i detta fall en skönliteratur. Vilket jag har. Under kursens gång så får man hjälp i sitt skrivande, stöttande och kontakter inför att sedan ge ut sin bok. Jag skulle vara otroligt lycklig om jag kunde skriva och tjäna pengar på det. Finns många andra vägar att gå. Skribent, krönikör osv. Men det är tufft inom de yrkena. Svårt att komma dit. Så jag börjar väl med att skriva en bok. Jag har hela upplägget framför mig redan. Det är bara orden som ska ner.
Sara har lovat mig att jag ska få en liten skrivhörna när jag flyttar dit. Jag kan se framför mig hur jag sitter där med mitt morgonte, medan snön faller utanför fönstret. Jag drar upp benen på stolen och sveper en filt över mig, och läser lite ur föregående kapitel jag skrivit. Så får jag ett sms av Sara där hon skriver att hon kommer hem på lunchen för att äta med mig.
Livet kanske inte kommer att vara smärtfritt, men jag kan åtminstone göra det bästa av vad jag har. Vad är meningen med att jag ska gå runt här i Västerås och bara känna en massa saknad hela tiden, när jag kan göra slag i saken och vara med personen jag älskar?
Hela mitt sinne är på en helt annan plats än vad den var innan. Jag är så mycket mer här och nu. Har hittat en person som verkligen tar ner mig på jorden. En person som har livet ordnat för sig. När jag är med Sara känner jag en otrolig trygghet. För hon är så trygg i sig själv. Jag blir så otroligt chockad varje gång vi är i Norrtälje. För hon känner verkligen alla. Hon är så älskad av allt och alla och hon har så himla mycket vänner. Och jag förstår verkligen varför, för hon är en helt geneomsnäll människa. Vilket får mig att ta fram mina bra sidor bara. Hon skulle aldrig falla för en bad girl. Hon föll för mig för att jag vågade öppna mitt hjärta. För at jag visat att jag är en bra människa. En person som det går att lita på. Trots det förflutna. Hon dömer inte mig för de misstag jag gjort innan. Och det är en hel del kan jag tala om. Någon gång är det dags att slå sig själv på käften och inse att det är dags att vakna upp. Alla de där åren som jag betett mig dåligt, de är som förlorade år. Jag har vunnit känslan av att veta att det är en sån person jag inte vill vara. Men det är många personers förtroende som jag förlorat. På gott och ont.
Men min resa har bara börjat. Med allt det där i bagaget så är jag full av vetskap. Hädan efter behandlar jag verkligen personer så som jag själv vill bli behandlad.
Jag är en gladare människa nu än innan. Mitt förra förhållande förstörde mig, och stärkte mig. Slog mig i bitar, för att sedan placera allt på rätt plats igen. Denna gång med ett mer hållbart murbruk. Gör om, gör rätt.
 
Nu ska jag och Zoe krypa ner under en filt och njuta av en ledig dag, medan hösten stormar utanför.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0