honochhennes

Vissa dagar så saknar jag Ri något enormt. Idag är en sån dag. Det finns inget djur som kan ersätta något annat. Att ge upp Ri var det tuffaste beslut jag någonsin tagit. Om jag varit i den livssituation jag är i idag så hade jag kanske inte behövt ge upp honom. Men det var inget jag kunde veta då. Jag kommer för alltid att sakna honom och önska att han var här hos mig. Den där rara lilla varelsen är en av anledningarna till att jag ens lever idag. Bara att han la sin lilla nos mot mitt bröst när tårarna forsade ner för mina kinder gav mig styrkan att fortsätta andas. De jobbigaste dagarna då jag bara ville ligga kvar i sängen så var jag allt tvungen att ta mig utanför dörren. Hade jag varit ensam, utan djuren, så hade jag kunnat låta världen stanna. Men nu snurrade den på ändå. Jag fick hålla fast och åka med i karusellen vare sig jag ville eller inte. Jag stod upp, när jag bara ville falla samman på marken.

Ri la sig tätt intill mig på nätterna och gav mig den lilla värme jag behövde för att mitt hjärta inte skulle förfrysa. Jag ångrar inte en sekund att vi köpte honom. Jag hoppas att han har det bra där han är nu. Att han får allt som han behöver.

Det finns ingen hund som honom, med den personligheten. För evigt etsad i mitt hjärta.