honochhennes

Jag är så otroligt lyckligt lottad. 

Jag har den snällaste, finaste och mest generösa flickvännen. 

Aldrig träffat någon som henne innan. Med henne känns livet så enkelt. Det är väl så det ska vara? Ska kännas. 

Att vara komplett med en annan person. Finna styrkan i sig själv, och kunna använda den som bäst när hennes blick vilar på mig. Jag känner mig lugn. Som att jag inte behöver vara någon annan än just den jag är. Jag känner aldrig dåligt samvete över något. För jag får vara mig. Jag behöver inte ändra på en enda sak. Det är en kravlös kärlek, från bådas håll. Vi består inte av någon slags illusion. Inget vi måste vara. Inget påklistrat "utåt". När vi träffar vänner eller familj så är vi dem vi alltid är. 

Hon rör vid min själ bara genom att vara min. Hon greppar tag om mig. Vänligt, men bestämt. Ser på mig. Hon ser mig, som ingen annan någonsin sett på mig förut. Med sån kärlek jag aldrig trodde existerade. Men detta är mer sant än något annat. 

Jag älskar dig, Sara.