honochhennes

Ibland kan jag känna mig lite ensam. Jag gjorde ett aktivt val när jag valde att flytta från min trygghet i Västerås. Jag hade valet att antingen sakna min flickvän varje dag, eller att sakna mina vänner. Mitt val blev då att flytta ihop med Sara. Något jag absolut inte ångrar. Ibland önskar jag bara att Sverige var lite mer komprimerat.
Jag behöver hitta min plats här i Norrtälje. Det tar kanske längre tid än vad det gjort i Sundsvall eller Västerås. Det är två stora städer, med en massa möjligheter. Detta är en liten ort. 
Det är bara jobbigt att inte kunna höra av sig till någon och bara gå ner på stan och ta en fika. Eller bara ta tåget 20 minuter till Eskilstuna och vännerna där. Eller 1 h och 25 min till Katrineholm och hälsa på familjen. Det krävs så mycket planering nu. Att åka kommunalt härifrån till min familj vet jag inte ens hur lång tid det tar, för det har jag inte ens testat. 

 

Nej hörrni, nu ska jag inte sitta och deppa ner. Jag är inte deppig, bara lite ledsen över saknaden efter alla. 

 

Igår fick jag med mig Sara till gymmet, hon blev så pepp att hon vill gå dit idag igen. Så vi ska först kolla herrarnas handbollsmatch, sen så ska vi till gymmet. 7e gången denna vecka för min del. 

 

Lite nervös är jag också. För imorgon kastas jag in i något helt nytt. Imorgon blir jag ett köksbiträde. Då börjar jag jobba på restaurang. Känns både kul och läskigt. Men det ska bli skönt att ha ett jobb att gå till mån-fre. Målarjobbet jag hade var ju bara under en period. Detta jobb är mer fast.