Ångest över ångesten.
Känns som att jag drunknar. I det där ångestträsket, där man förbrilt försöker kämpa sig uppåt, men sugs bara längre ner. Det är inte ens något speciellt som hänt. Livet rullar på som vanligt. Men ändå tar det lång tid för mig att somna på kvällarna. För jag ligger med en skavande värk i magen och en tung känsla över bröstet. Tårarna bränner bakom ögonlocken, men jag förstår inte ens vad jag är ledsen över. Varför jag har sån ångest.
Det är konstigt att jag inte fått ett stort sår i min mage, av all oro.
Det är som att det alltid är något. Jag kan aldrig känna mig helt tillfreds. Det är alltid något som gnager. Som gör att jag mår lite dåligt. Jag vill bara ha ur mig allt, vill somna med en lugn och skön känsla.
Varför var just jag tvungen att bli så himla känslig? Oroa mig över minsta sak. Inte kunna leva som en normal person. Jag får ångest över ångesten. Och panik över paniken.
Fan.
Kommentarer
Trackback
