I do miss the feeling of going were I belong.
Igårkväll fixade jag med några julgodisar. Det var mysigt att stå där i köket med tofflor, mjukiskläder och julmusik. Medan jag gjorde det så var Sara iväg på julmys med laget. Ibland är det skönt att vara ifrån varandra lite, för den där känslan när hon sen dyker upp i dörren är underbar. Att se hennes ansikte igen. Jag tröttnar aldrig på att mötas av hennes leende.
Idag så är hon hos sin farmor som fyller år. Det lämnar alltid en liten underlig känsla i min mage. Tanken på att det finns ett ställe som jag inte kan följa med. För hennes farmor har ingen aning om att jag varit Saras sambo i två år nu. Hon har ingen aning om att ringen som pryder Saras finger är en förlovningsring. Det känns underligt. Jag fyller 30 år nästa år och jag måste gömmas undan. Jag finns inte till 100% i Saras värld. Klart det känns. Jag har inte behovet av att lära känna precis varje person i Saras släkt. Men det vore ju trevligt att bli erkänd i alla fall.
När jag och Sara förlovade oss så fick vi ett jättefint kort av min mormor. Där hon grattade oss. Det gör mig sorgsen att hela min släkt vet. Att jag är helt öppen med mitt förhållande, men Sara kan inte vara det inför sin farmor. Jag begär det inte heller egentligen. För hur ska jag kunna begära en sån sak, om det är så himla jobbigt.
Men tanken på att det någon gång i framtiden förhoppningsvis kommer bli tillökning hos oss, och att gömma det. Hur går det till? Vi har ingen aning om hur länge till Saras farmor lever. Men det kan ju vara flera år. Tänk om jag inte kan bli gravid, då blir det Sara som ska bli det, hur ska hon förklara det när hon hälsar på. "Jag har bara blivit lite tjock." "Nej, men oj, råkade visst bli gravid." "Vet inte vem pappan är."
Som sagt, jag är snart 30 år. Jag är i allra högsta grad vuxen. Som vill leva mitt liv som en vuxen person, som inte behöver gömma sig. Som kan leva livet fullt ut.
Men detta måste vara jättejobbigt för Sara också. Såklart.
Nu ska jag ta nya tag och göra något av denna dag. Medan Sara äter tårta så ska jag väl kanske göra klart mina julgodisar, har två stycken kvar jag ska göra.
Imorgon blir det långpass på jobbet. 9-20:30, likaså på tisdag, sen ett lite kortare på onsdag. På torsdag åker jag äntligen hem till min familj, kommer bli supermysigt! Ser verkligen fram emot det.
Idag så är hon hos sin farmor som fyller år. Det lämnar alltid en liten underlig känsla i min mage. Tanken på att det finns ett ställe som jag inte kan följa med. För hennes farmor har ingen aning om att jag varit Saras sambo i två år nu. Hon har ingen aning om att ringen som pryder Saras finger är en förlovningsring. Det känns underligt. Jag fyller 30 år nästa år och jag måste gömmas undan. Jag finns inte till 100% i Saras värld. Klart det känns. Jag har inte behovet av att lära känna precis varje person i Saras släkt. Men det vore ju trevligt att bli erkänd i alla fall.
När jag och Sara förlovade oss så fick vi ett jättefint kort av min mormor. Där hon grattade oss. Det gör mig sorgsen att hela min släkt vet. Att jag är helt öppen med mitt förhållande, men Sara kan inte vara det inför sin farmor. Jag begär det inte heller egentligen. För hur ska jag kunna begära en sån sak, om det är så himla jobbigt.
Men tanken på att det någon gång i framtiden förhoppningsvis kommer bli tillökning hos oss, och att gömma det. Hur går det till? Vi har ingen aning om hur länge till Saras farmor lever. Men det kan ju vara flera år. Tänk om jag inte kan bli gravid, då blir det Sara som ska bli det, hur ska hon förklara det när hon hälsar på. "Jag har bara blivit lite tjock." "Nej, men oj, råkade visst bli gravid." "Vet inte vem pappan är."
Som sagt, jag är snart 30 år. Jag är i allra högsta grad vuxen. Som vill leva mitt liv som en vuxen person, som inte behöver gömma sig. Som kan leva livet fullt ut.
Men detta måste vara jättejobbigt för Sara också. Såklart.
Nu ska jag ta nya tag och göra något av denna dag. Medan Sara äter tårta så ska jag väl kanske göra klart mina julgodisar, har två stycken kvar jag ska göra.
Imorgon blir det långpass på jobbet. 9-20:30, likaså på tisdag, sen ett lite kortare på onsdag. På torsdag åker jag äntligen hem till min familj, kommer bli supermysigt! Ser verkligen fram emot det.
Kommentarer
Trackback
