honochhennes

Äntligen har vi bokat resa till Thailand! Vi har väntat rätt länge, för vi ville att allt skulle lösa sig med djuren först. Det fungerar ju inte att bara boka en resa, och tro att djurvakt bara ska lösa sig. Men nu är det fixat i alla fall. Så Sanna från jobbet ska bo i vår lägenhet under tiden vi är iväg. Det känns som bästa lösningen, för jag skulle inte tyckt att det skulle känts så bra om någon haft hundarna, sen skulle någon bara matat Zoe. Hon behöver ju sällskap också. Så nu kan vi åka iväg med gott samvete. Den 29e februari åker vi, och blir borta i 16 dagar. Det ska bli så otroligt skönt. Även fast jag redan nu har ångest inför flygresan, tycker verkligen inte om det. Men jag antar att risken för att vi skulle köra ihjäl oss när vi åker bil är betydligt större än att planet skulle störa. Så jag får intala mig det och så är det bara att ta några lugnande tabletter.

I eftermiddag ska jag jobba 15-18, riktig slappartid. Sen så är jag ledig fredag-söndag. Jätteskönt! Nästa vecka jobbar jag likadant som denna, så då får jag också långhelg. Men veckan efter det kommer det bli massor av jobb. Delvis så är det löningsvecka, vilket brukar betyda att det är mer gäster i restaurangen. Sen så ska vi ha kampanjhelg då också. Vilket vi hoppas ska generera mycket gäster. Med de kanonpriserna som kommer vara så vore något annat konstigt.

Förkylningen börjar äntligen släppa i alla fall. Min tanke var ju att börja gymma för två veckor sen. Men ska ta ett lugnt pass imorgon och se om jag äntligen kan köra igång. Annars får det helt enkelt bli promenader.

Har förresten beställt en grej som förhoppningsvis kommer imorgon. Det är tydligen dags för en ny era. Spännande!

En av de viktigaste händelserna under 2015 var dagen då jag bestämde mig för att inte gå tillbaka till ICA lagret något mer. Det var i mitten på februari och jag kände bara en enorm ångest. Jag ville inte dit. Jag ville inte ligga vaken fler nätter med en klump i magen, kliva upp vid halv 5, efter knappt två timmars sömn, för att göra samma sak, träffa samma folk, känna samma tomhet inuti. Jag ville inte pendla fram och tillbaka. Så jag valde att inte gå dit något mer.
Jag skulle kunna sitta och skriva hur länge som helst om det som hänt under 2015, men jag tänker inte skriva en novell här.
Jobbet var ju det viktigaste. Att jag vågade sätta mig på ett flyg till Thailand kommer nog på en andra plats. Sen att jag sa upp min lägenhet och kunde släppa taget om Västerås på riktigt.
Både bra och dåliga saker hände under det gågna året. Och nu vill jag blicka framåt!
Jag har ett jobb som jag trivs med att gå till, har inget emot att jobba nästan varje helg. Sen när våren kommer så kommer det finnas fler timmar att jobba också, så det ska bli kul att få lite längre dagar där. Jag har bestämt mig för att resa mer detta år, besöka vänner på andra orter. Komma igång med träningen är väl en återkommande grej i princip hela tiden, men med tanke på att det är återträff med min gymnasieklass i sommar så känns det som lite extra pushande. Men ni vet när man precis tänkt tanken att man ska till gymmet, vad händer då? Jo man blir dunderförkyld, så det är jag nu. Hoppas på att känna mig kry och pigg till nästa vecka.
Jag hoppas och tror att 2016 kommer att bli ett bra år. Det finns alltid en tanke i bakhuvudet om att vi någon gång vill flytta till hus, skulle det perfekta huset dyka upp redan under detta år så vet man aldrig om det kanske kan bli en flytt. Vi håller utkik. Barnfrågan har även den börjat spatsera runt i tankebanorna. Jag som ändå fyller 29 detta år. Det är dags snart. Vi får se hur det blir med allt. Även om man vill ha allt, nu, nu. Så får man ta en sak i taget. Saras prio är ju hennes företag först och främst.
Jag är i alla fall spänd på allt, det kan jag säga.