Nytt jobb?
Om det är något jag har lärt mig genom åren, så är det att inte stanna någonstans där det inte känns bra. Jag gav ICA lagret ett par år för mycket. Vilket gjorde att jag började må väldigt dåligt.
Mitt nuvarande jobb har jag jobbat på i snart 1,5 år. Jag kände från början att det var vissa saker som inte kändes bra, men tanken var att det skulle ändras. Jag har nu gett det så pass mycket tid att jag känner att det börjar tära på mig. Igår hade jag sån ångest inför dagens arbetspass, och jag vägrar ha ångest på grund av arbetet. På jobbet spenderar man ändå väldigt stor del av sin vakna tid. Så det gäller att man verkligen trivs. Vilket jag 3 av 5 dagar i veckan inte gör. Jag känner irritation, stress och känner mig inte alls glad. Jag känner inte att jag kan ge 100%. Jag är en sån person som gärna kommer med idéer, arbetar hårt och tycker om att arbeta i en sammansvetsad grupp. Men det funkar inte. För det är inte så det är. Det är skit rent ut sagt. Allra mest så är det irritation. Och jag pallar inte vara irriterad nå mer. Jag är en ganska glad människa ändå. Och att trycka ner allt som är jag känns bara jättejobbigt. Idag stod jag och fick hålla tillbaka tårarna, jag var nära på att bara skita i allt och gå därifrån. Men jag bet ihop och gick bara hem 30 minuter för tidigt. Men liksom 30 minuter några gånger i veckan blir ändå ganska mycket pengar jag förlorar i längden. Jag vill jobba, jag behöver få ihop sparpengar. Jag drömmer om att kunna köpa större boende med Sara och skaffa barn. Men det går ju inte med en halvdan lön, på grund av att jag inte kan få ihop mer timmar. Jag vill jobba 40 h i veckan. Men som det ser ut nu kommer det bli kanske 20 h. En halvtid är inget att hänga i julgranen, det är inget man får ett ordentligt lån på. Det är inget som kommer bygga min framtid. Jag älskar att jobba med Sara. Vi funkar bra ihop på jobbet. Jag tycker om att hjälpa henne. Att sitta efter jobbet och komma på nya idéer. Men jag är inte beredd att ge upp mitt mående för det här. Jag vägrar må dåligt mer. Så därför tänker jag söka nytt jobb. Så jag kan jobba mer och förhoppningsvis hitta arbetskamrater att trivas med. För nu har jag fått nog!
Mitt nuvarande jobb har jag jobbat på i snart 1,5 år. Jag kände från början att det var vissa saker som inte kändes bra, men tanken var att det skulle ändras. Jag har nu gett det så pass mycket tid att jag känner att det börjar tära på mig. Igår hade jag sån ångest inför dagens arbetspass, och jag vägrar ha ångest på grund av arbetet. På jobbet spenderar man ändå väldigt stor del av sin vakna tid. Så det gäller att man verkligen trivs. Vilket jag 3 av 5 dagar i veckan inte gör. Jag känner irritation, stress och känner mig inte alls glad. Jag känner inte att jag kan ge 100%. Jag är en sån person som gärna kommer med idéer, arbetar hårt och tycker om att arbeta i en sammansvetsad grupp. Men det funkar inte. För det är inte så det är. Det är skit rent ut sagt. Allra mest så är det irritation. Och jag pallar inte vara irriterad nå mer. Jag är en ganska glad människa ändå. Och att trycka ner allt som är jag känns bara jättejobbigt. Idag stod jag och fick hålla tillbaka tårarna, jag var nära på att bara skita i allt och gå därifrån. Men jag bet ihop och gick bara hem 30 minuter för tidigt. Men liksom 30 minuter några gånger i veckan blir ändå ganska mycket pengar jag förlorar i längden. Jag vill jobba, jag behöver få ihop sparpengar. Jag drömmer om att kunna köpa större boende med Sara och skaffa barn. Men det går ju inte med en halvdan lön, på grund av att jag inte kan få ihop mer timmar. Jag vill jobba 40 h i veckan. Men som det ser ut nu kommer det bli kanske 20 h. En halvtid är inget att hänga i julgranen, det är inget man får ett ordentligt lån på. Det är inget som kommer bygga min framtid. Jag älskar att jobba med Sara. Vi funkar bra ihop på jobbet. Jag tycker om att hjälpa henne. Att sitta efter jobbet och komma på nya idéer. Men jag är inte beredd att ge upp mitt mående för det här. Jag vägrar må dåligt mer. Så därför tänker jag söka nytt jobb. Så jag kan jobba mer och förhoppningsvis hitta arbetskamrater att trivas med. För nu har jag fått nog!
Kommentarer
Trackback
