Det är aldrig försent.
Ligger på soffan efter en ganska så dryg helg. Har jobbat hela dagarna från öppning till stängning. Vilket jag trodde skulle bli roligt, men det var väldigt lite kunder. Så det var lite tråkigt. Men det är ju såhär det är under vintern. Norrtälje går ner i dvala då. Sen i sommar så kommer det bli mycket mer att göra. Jag längtar också efter förändringen som kommer att ske på jobbet. Kan knappt bärga mig. Att kunna gå dit utan att känna den där klumpen av irritation. Vi kommer allihopa kunna växa och utvecklas. Vilket i sin tur kommer att göra företaget mer lukrativt. Att alla vågar göra mer än vad de gör just nu. Den positiva känslan kommer förhoppningsvis smitta av sig på kunderna. Så jag ser verkligen positivt på vårens förändringar.
Tittade nyss på en video med en kille som berättade att de hade intervjuat 100 stycken äldre personer som låg inför döden, och då frågade de vad de ångrade mest i livet. Och det var inte saker som de hade gjort, utan saker som de inte hade gjort. Sara pratade också om det igår. Att man bara lever en gång och måste göra saker nu, som man vill göra. Vilket också fick mig att tänka på Jessica, som tog sitt sista andetag som 34 åring. Vi har ingen aning om när vårt hjärta kommer sluta slå. Eller hur mycket tid vi blivit givna på denna jord. Jag vill inte känna att jag ångrar att jag inte gjort vissa saker. Jag tror att det är viktigt att alltid ha något att kämpa för. Nya mål och drömmar. Livet får inte bli slentriant. Jag tror att det är farligt att slå sig till ro i något sånt. För det finns så mycket att utforska, platser att se, saker att göra, känslor att känna. Eftersom att vi har ett så pass komplext känslosystem som vi har så kan inte livet bara vara en fråga om överlevnad. Grunden är lagd. Nu är det vår tur att göra något av den. Överleva, men också leva.
Jag ska göra en lista på saker som jag vill göra. Inte över vad jag vill göra innan jag dör. Utan för nu. Vad vill jag uppnå under 2017? Vilka platser vill jag se? Vilka människor vill jag ha runt omkring mig?
Tittade nyss på en video med en kille som berättade att de hade intervjuat 100 stycken äldre personer som låg inför döden, och då frågade de vad de ångrade mest i livet. Och det var inte saker som de hade gjort, utan saker som de inte hade gjort. Sara pratade också om det igår. Att man bara lever en gång och måste göra saker nu, som man vill göra. Vilket också fick mig att tänka på Jessica, som tog sitt sista andetag som 34 åring. Vi har ingen aning om när vårt hjärta kommer sluta slå. Eller hur mycket tid vi blivit givna på denna jord. Jag vill inte känna att jag ångrar att jag inte gjort vissa saker. Jag tror att det är viktigt att alltid ha något att kämpa för. Nya mål och drömmar. Livet får inte bli slentriant. Jag tror att det är farligt att slå sig till ro i något sånt. För det finns så mycket att utforska, platser att se, saker att göra, känslor att känna. Eftersom att vi har ett så pass komplext känslosystem som vi har så kan inte livet bara vara en fråga om överlevnad. Grunden är lagd. Nu är det vår tur att göra något av den. Överleva, men också leva.
Jag ska göra en lista på saker som jag vill göra. Inte över vad jag vill göra innan jag dör. Utan för nu. Vad vill jag uppnå under 2017? Vilka platser vill jag se? Vilka människor vill jag ha runt omkring mig?
Kommentarer
Trackback
