Jag hatar att jag älskar dig så att jag nästan kvävs.
Idag är det lördag. Emmas fest kommer äga rum ikväll. Jag har tackat nej till den. Jag var övertygad om att gå på den fram tills häromdagen. Jag började tvivla jättemycket. För jag är rädd. Är livrädd. Så bestämde mig för att inte åka på den. För min och Emmas skull. Hon ska få den bästa kvällen i sitt liv. Hon ska inte ens behöva tänka på mig, om jag har det bra eller inte. Visst jag skulle kunna sätta på mig världens pokerface. Jag skulle kunna låtsas. Men jag kommer säkert ge henne blickar. Trånande blickar. Om vi råkar stöta i varandra kommer det gå en stöt genom hela min kropp. Om vi får ögonkontakt kommer jag bli nervös. Hon och jag, fulla, på samma plats. Det känns inte som en bra kombination.
Alltså hennes 18-årsdag har vi båda längtat efter så jäkla mycket!! Känns som att vi inte fått nått av det vi ville ha. Känns som att enkelheten skulle inträffa när hon blev 18, men hon bara kastade bort det. Vi skulle kunnat åka på kryssningar själva, gå ut på krogen tillsammans, gått och bara suttit på en restaurang och druckit en cider. Såna saker som för mig är så självklara, men som hon aldrig kunnat göra. Att hon skulle ha ett val på fester, hon kan gå ut på krogen, men kan välja om hon vill eller inte.
Vi längtade efter dagen. Och nu när den är här, eller ja, imorgon är den här, då är det inte vi längre.
Jag får inte stå vid hennes sida ikväll. Får inte stå där som hennes största stöttepelare och hålla hennes hand. Får inte hålla mitt uttänka tal (ja, jag som inte brukar vara den modigaste direkt, tänkte hålla tal! Haha.) Jag får inte vara lycklig över att ha den vackraste flickvännen i världen. Jag vill glänsa bredvid henne.
Jag måste inse att allt är förlorat. Att hon gjort sitt val. Att hon inte vill ha mig mer. Att det är; Frida. Emma. Inte Frida och Emma. Det kommer aldrig vara vi igen.
Jag hatar att jag fortfarande älskar henne till döds. Hatar att jag fortfarande drömmer om hennes läppar och hennes trygga famn.
Men nu ska jag inte sitta och deppa ner mig! Ikväll ska jag gå ut och ha roligt med Mathilda och glömma mina bekymmer.
Du får ha världens roligaste födelsedag Emma! <3
Sälj dig dyrt.
Jag har precis haft en ångestattack. Det var längesen. 33 dagar för att vara exakt. Ja jag är störd som är en sån datumfascist. Är inte många datum som ramlar ur mitt minne. Imorgon är det den 23:e. Vilket betyder att det är 2 månader sen Emma dumpade mig. På måndag är det den 26:e. 14 månader sen jag och Emma kysste varandra första gången. I lördags var det den 17:e. 14 månader sen jag fattade riktigt tycke för Emma första gången utan att ha träffat henne. Om 13 dagar skulle jag och Emma varit tillsammans i 13 månader. Det är 21 dagar sen jag kände Emmas läppar mot mina senast.
Fan vad allt snurrar i mitt huvud. Hur blev det ens såhär? Vad hände med alla drömmar? Alla mål? Läste nyss en kommentar som Emma skrivit; Du klarar det! VI klarar det! Och se fram emot utomlandsresan vi ska göra!! Det är mitt mål, och min 18 års dag! :D Jag älskar dig så otroligt mycket! ♥
Jag fattar inte vad som hände. Verkligen inte. Jag vill inte känna såhär! Jag vill inte sakna någon som inte vill det! Fan. Jag blir helt galen. Vet inte alls vad som händer. Mår illa. Vill spy. Vill försvinna från allt. Bara tappa kontroll. Tappa räkning på alla datum. Låta tiden flyta ihop till en grynig massa. För att sedan spola ner den i toaletten och glömma bort allt. Börja om på nytt. Födas igen. Få göra om och göra rätt.
Jag vet inte vart allt gick fel. Allt har en mening, det vill jag tro. Men är det verkligen meningen att mitt liv ska gå såhär åt helvete? Vad kommer det göra för bra? Kommer jag bli lycklig av min olycka? Nej jag förstår inte.. Kommer jag någonsin att förstå? Kommer jag någonsin känna att allt är bra igen? Så jävla många frågor, men finner inte ett enda svar.
Varför görs allt så svårt för mig? Det är min största fråga, som jag mer än gärna skulle vilja ha ett svar på.
Om 8 dagar flyttar jag till min nya lägenhet. Då lämnar jag denna bakom mig. Mitt och Emmas hem. Det finns otroligt mycket minnen härifrån. Första gången jag sa till Emma att jag älskar henne. Det var i denna lägenhet. Men allt suddas ut nu. Nya sidor ska skrivas. Och de gamla ska brännas upp. Men det är svårt att våga tända eld när jag är så enormt rädd för att bränna mig. Men mitt hjärta, det är redan bränt. Det sitter som en skrumpen liten klump i mitt bröst. Ömmande och svagt. Det behöver omvårdnad. Jag trodde att jag hittat rätt person för det jobbet. Men insåg att det inte handlar om det, det handlar inte om att någon ska ta hand om mitt hjärta. Det handlar om mig själv, att jag måste läka. Det finns inte någon, vem som helst som bara kan ta sig innanför mina murar och omfamna hjärtat. Det är insidan som måste lära sig att sluta stöta bort hjärtat. När det gjort det kommer det börja läka.
Men måste jag falla ner i avgrunden igen? Jag var ju nyss där. Jag var på den djupaste av alla bottnar. Jag fann svart, kallt och tyst mörker. En plats där ingen varit tidigare. Jag ville dö. Det ville jag faktiskt. Dunka huvudet i järnstolpar, gråta, skrika, slå. Måste jag tillbaka dit igen? Det ser inte bättre ut. Och snart kommer jag inte se något alls. För i mörkret är jag blind och ingen kan höra mig skrika.
Jag är rädd..
För mig, för dig, för hela världen.
Men jag måste acceptera att ibland finns det ingen fallskärm som dämpar fallet. Ibland måste man bara ramla och slå i hård botten. Förr eller senare orkar man resa sig upp och börja den långa resan uppåt. Jag fann en stege sist. Hade nästan tagit mig hela vägen upp. Men insåg då att den var gammal och ostadig. Stegen brast.
Jag brister. Brister ut i gråt och hopplöshet. Jag saknar känslan.
Känslan av dig.
I'm callin' for help.
Helt seriöst. Hur klen är jag? Skulle hälla ur några flaskor ramlösa. Vad händer då? Jo jag började gråta.. Kom att tänka på att jag och Emma aldrig mer kommer storhandla tillsammans igen. Vi kommer aldrig mer släpa en massa varor på bussen. Inte köpa litervis med ramlösa och massa hela kycklingar.
Jag minns en gång när vi gick till och från Hälla. Vi var helt slut när vi gick hemåt. Det var tungt, kallt och det regnade massor! Jag saknar vardagslivet med henne.
Planera middagar, städa, vänta på henne när hon kommer hem från skolan, prata, skratta, somna bredvid henne på kvällen.
Det kommer nog ta lång tid innan jag kan acceptera allt. Även fast det ibland verkar som att jag bara kan gå vidare hur enkelt som helst. Men när till och med småsaker kan få mig att brista ut i gråt så inser jag ju att det inte alls är okej än. Jag är fortfarande kär i henne. Och jag skulle inte tveka om hon ville vara med mig igen. Mina känslor är starka. Och jag saknar inte att bara ha någon. För att bara ha någon det är inte svårt. Jag saknar att just ha Emma. Vi är två starka viljor som gärna krockar. Vi är en vulkan och en tornado. Men i slutet brukar det bli okej ändå.
Men jag måste flyga med mina egna vingar nu, lätta från marken och känna att jag kan, ensam. Utan henne.
Jag minns en gång när vi gick till och från Hälla. Vi var helt slut när vi gick hemåt. Det var tungt, kallt och det regnade massor! Jag saknar vardagslivet med henne.
Planera middagar, städa, vänta på henne när hon kommer hem från skolan, prata, skratta, somna bredvid henne på kvällen.
Det kommer nog ta lång tid innan jag kan acceptera allt. Även fast det ibland verkar som att jag bara kan gå vidare hur enkelt som helst. Men när till och med småsaker kan få mig att brista ut i gråt så inser jag ju att det inte alls är okej än. Jag är fortfarande kär i henne. Och jag skulle inte tveka om hon ville vara med mig igen. Mina känslor är starka. Och jag saknar inte att bara ha någon. För att bara ha någon det är inte svårt. Jag saknar att just ha Emma. Vi är två starka viljor som gärna krockar. Vi är en vulkan och en tornado. Men i slutet brukar det bli okej ändå.
Men jag måste flyga med mina egna vingar nu, lätta från marken och känna att jag kan, ensam. Utan henne.
5:e september.
Love will find the way.
Idag är det en speciell dag för mig. Eller det skulle ha varit en väldigt speciell dag.
Idag för ett år sen så hade jag haft en trevlig helg med inflyttningsfest. Jag hade träffat min bästa vän Monika. Mina systrar hade varit här och umgåts med mig. August hade varit här och förgyllt med sitt galna skratt.
Jag lämnade av Emma vid bussen, gick till solariumet. Efteråt så var det en så underbar kväll. Det var varmt ute. Folk satt på uteserveringar. Jag köpte en calippo medan jag vandrade hemåt. Jag fick en sån underbar känsla i magen. Jag visste precis vad jag ville göra. Så jag ringde Emma medan hon satt på bussen. Jag ringde och frågade om Hon ville bli Min. Hon sa ja. Det var den lyckligaste stunden på länge! Jag log för mig själv hela vägen hem. Emma Ekström var min flickvän.
Mycket har hänt sen dess. Både en massa bra saker samt en del dåliga.
Just idag vill jag bara minnas de bra sakerna. All lycka vi har delat. Alla skratt vi haft. All galenskap. Och framför allt, all kärlek! Det har varit otroligt mycket kärlek, generositet och lycka.
Emma var den första tjejen som tillslut verkligen fick mitt hjärta. Hon var den första som jag varit förlovad med. Hon var den första som jag verkligen kände att jag skulle vilja ha barn med. Den första jag skulle kunna dö för.
Jag ångrar att jag inte visade det tillräckligt mycket. Men jag tänker inte gå runt och ångra en massa. Det finns för mycket bra att se tillbaka på. Mysiga stunder som vi haft. Som när vi gick runt på hennes gamla skola. Sen åkte hem till Blackeberg och bakade bullar. Det var kyligt ute, men i våra hjärtan växte värmen starkare och starkare. Bara att befinna sig i hennes famn var som himmelriket. Se in i hennes ögon och ge henne en kyss. Helt otroligt hur bra våra läppar passade. Det finns ingen som kan ge lika genuina kyssar som henne.
Jag älskar hur vi alltid avslutade varandras meningar, eller sa samma sak samtidigt. Vi var synkade på något sätt. Det var menat att vara hon och jag.
Vi fick i alla fall uppleva 4 årstider tillsammans.
Höst med en massa kärlek, varm choklad, picknick på Djäkne, måla i friggan, födelsedagsfest för Emma, halloweenfest, Annas bandymatch, marknad, Grekiska för första gången.
Vinter med julstök på landet, äta korv utomhus, leka med Nora i snön, fira nyår tillsammans och nästan bli av med allt hår på huvudet, massa god mat, bio, åka till något slott med mina föräldrar, Emma flyttade in och blev min sambo! <3
Vår med musikalen Leva livet, kryssning och fira vår halvårsdag, var i Vingåker och firade påsk, massa L-word asnitt, fick dille på glass i strut som vi åt hemma.
Sommar med jobb på Dao tillsammans, firade midsommar på Marie och Calles land, sova i tält tillsammans, gå, gå och gå för att ta oss till ica, åkte ut till sthlms skärgård och hade den mysigaste dagen jag NÅGONSIN haft, åt tills vi var helt fullproppade, firade min födelsedag.
Jag kommer för alltid tänka tillbaka på det senaste året med lycka i mitt hjärta. Vi hade mycket roligt tillsammans. Detta är ju bara några av alla saker vi gjort! Jag hade önskat att vi haft mer tid. Vi hann aldrig åka utomlands tillsammans, hann inte hyra en stuga med vänner och åka skidor, hann inte förlova oss på riktigt, hann inte skaffa barn och vårt drömhem.
Men jag önskar verkligen Emma all lycka. Det kanske inte var menat att vi skulle få allt det där. Om det är menat att hon ska få det med någon annan så hoppas jag verkligen att hon blir behandlad precis så som hon förtjänar.
Emma är en underbar människa som borde få all världens kärlek och lycka. Hon är fin och vacker på alla sätt och vis. Jag hoppas att hon föstår det.
Hon kanske inte tror det, men jag saknar henne VARJE dag. Det är så mycket minnen i allt. Händer saker hela tiden som jag bara vill ringa Henne och säga. Hon är alltid den första jag vill prata med om jag har något att säga. När jag kommer på att jag vill åka någonstans så vill jag alltid att hon ska vara en del i de planerna/resan. Men jag måste hålla tillbaka hela tiden. Får inte tänka på det sättet.
Hon kanske tror att jag inte är kär längre. Men det är jag. Jag är otroligt kär i henne. Nästan ett års kärlek försvinner inte så snabbt. Inte för mig i alla fall. Hon kommer alltid ha en otroligt stor plats i mitt hjärta.
Hon har fått mig att ändra på mig och vilja vara en bättre människa. Idag är det 3 veckor sen jag sa upp kontakten med Betty, vi har endast sms:at några få gånger. Och alla de andra 65 personerna har jag inte ens pratat med över huvudtaget.
Jag har tagit tag i mitt liv och vill få ut det bästa av allt! Jag är inte den jag var förut. För det är inte jag. Jag vill vara lycklig, snäll, generös och glad. Något jag är just nu.
Den här dagen tillägnar jag Emma och vår kärlek.
Ett år skulle det blivit idag. 365 dagar står det på min räknare på helgon idag. Men jag är glad för de 321 dagarna som vi fick tillsammans. Tack Emma för att du lärde mig vad kärlek är.
Nu kan jag ge den till mig själv, och en dag till en partner.
Du är den finaste. Kommer aldrig sluta älska dig! <3
Idag är det en speciell dag för mig. Eller det skulle ha varit en väldigt speciell dag.
Idag för ett år sen så hade jag haft en trevlig helg med inflyttningsfest. Jag hade träffat min bästa vän Monika. Mina systrar hade varit här och umgåts med mig. August hade varit här och förgyllt med sitt galna skratt.
Jag lämnade av Emma vid bussen, gick till solariumet. Efteråt så var det en så underbar kväll. Det var varmt ute. Folk satt på uteserveringar. Jag köpte en calippo medan jag vandrade hemåt. Jag fick en sån underbar känsla i magen. Jag visste precis vad jag ville göra. Så jag ringde Emma medan hon satt på bussen. Jag ringde och frågade om Hon ville bli Min. Hon sa ja. Det var den lyckligaste stunden på länge! Jag log för mig själv hela vägen hem. Emma Ekström var min flickvän.
Mycket har hänt sen dess. Både en massa bra saker samt en del dåliga.
Just idag vill jag bara minnas de bra sakerna. All lycka vi har delat. Alla skratt vi haft. All galenskap. Och framför allt, all kärlek! Det har varit otroligt mycket kärlek, generositet och lycka.
Emma var den första tjejen som tillslut verkligen fick mitt hjärta. Hon var den första som jag varit förlovad med. Hon var den första som jag verkligen kände att jag skulle vilja ha barn med. Den första jag skulle kunna dö för.
Jag ångrar att jag inte visade det tillräckligt mycket. Men jag tänker inte gå runt och ångra en massa. Det finns för mycket bra att se tillbaka på. Mysiga stunder som vi haft. Som när vi gick runt på hennes gamla skola. Sen åkte hem till Blackeberg och bakade bullar. Det var kyligt ute, men i våra hjärtan växte värmen starkare och starkare. Bara att befinna sig i hennes famn var som himmelriket. Se in i hennes ögon och ge henne en kyss. Helt otroligt hur bra våra läppar passade. Det finns ingen som kan ge lika genuina kyssar som henne.
Jag älskar hur vi alltid avslutade varandras meningar, eller sa samma sak samtidigt. Vi var synkade på något sätt. Det var menat att vara hon och jag.
Vi fick i alla fall uppleva 4 årstider tillsammans.
Höst med en massa kärlek, varm choklad, picknick på Djäkne, måla i friggan, födelsedagsfest för Emma, halloweenfest, Annas bandymatch, marknad, Grekiska för första gången.
Vinter med julstök på landet, äta korv utomhus, leka med Nora i snön, fira nyår tillsammans och nästan bli av med allt hår på huvudet, massa god mat, bio, åka till något slott med mina föräldrar, Emma flyttade in och blev min sambo! <3
Vår med musikalen Leva livet, kryssning och fira vår halvårsdag, var i Vingåker och firade påsk, massa L-word asnitt, fick dille på glass i strut som vi åt hemma.
Sommar med jobb på Dao tillsammans, firade midsommar på Marie och Calles land, sova i tält tillsammans, gå, gå och gå för att ta oss till ica, åkte ut till sthlms skärgård och hade den mysigaste dagen jag NÅGONSIN haft, åt tills vi var helt fullproppade, firade min födelsedag.
Jag kommer för alltid tänka tillbaka på det senaste året med lycka i mitt hjärta. Vi hade mycket roligt tillsammans. Detta är ju bara några av alla saker vi gjort! Jag hade önskat att vi haft mer tid. Vi hann aldrig åka utomlands tillsammans, hann inte hyra en stuga med vänner och åka skidor, hann inte förlova oss på riktigt, hann inte skaffa barn och vårt drömhem.
Men jag önskar verkligen Emma all lycka. Det kanske inte var menat att vi skulle få allt det där. Om det är menat att hon ska få det med någon annan så hoppas jag verkligen att hon blir behandlad precis så som hon förtjänar.
Emma är en underbar människa som borde få all världens kärlek och lycka. Hon är fin och vacker på alla sätt och vis. Jag hoppas att hon föstår det.
Hon kanske inte tror det, men jag saknar henne VARJE dag. Det är så mycket minnen i allt. Händer saker hela tiden som jag bara vill ringa Henne och säga. Hon är alltid den första jag vill prata med om jag har något att säga. När jag kommer på att jag vill åka någonstans så vill jag alltid att hon ska vara en del i de planerna/resan. Men jag måste hålla tillbaka hela tiden. Får inte tänka på det sättet.
Hon kanske tror att jag inte är kär längre. Men det är jag. Jag är otroligt kär i henne. Nästan ett års kärlek försvinner inte så snabbt. Inte för mig i alla fall. Hon kommer alltid ha en otroligt stor plats i mitt hjärta.
Hon har fått mig att ändra på mig och vilja vara en bättre människa. Idag är det 3 veckor sen jag sa upp kontakten med Betty, vi har endast sms:at några få gånger. Och alla de andra 65 personerna har jag inte ens pratat med över huvudtaget.
Jag har tagit tag i mitt liv och vill få ut det bästa av allt! Jag är inte den jag var förut. För det är inte jag. Jag vill vara lycklig, snäll, generös och glad. Något jag är just nu.
Den här dagen tillägnar jag Emma och vår kärlek.
Ett år skulle det blivit idag. 365 dagar står det på min räknare på helgon idag. Men jag är glad för de 321 dagarna som vi fick tillsammans. Tack Emma för att du lärde mig vad kärlek är.
Nu kan jag ge den till mig själv, och en dag till en partner.
Du är den finaste. Kommer aldrig sluta älska dig! <3
