honochhennes

Idag blev det ett kort pass på jobbet. Det är en himla tur ibland att ha sambon som chef. Hon ändrade så att vi bara jobbade till kl 15. Efter det så åkte vi iväg till Nacka. Shoppade lite inför nyår. Ja om man nu kan kalla det för "lite", när Sara spenderade nästan 2000 kr inne på H&M. Jag fick i alla fall ihop en nyårsoutfit. Sen så gick vi och åt på Taco Bar. Det var skönt att bara vara. Spendera lite pengar. Och inte tänka så mycket.
Imorgon och onsdag blir det jobb, sen ledig två dagar. Ser fram emot nyår. För då ska vi iväg på fest. Ha kul och träffa lite folk.

 

Det kommer att bli bättre, bli lättare.

Jag sitter här med en stor klump i magen och med ögon som svider. I nästan två månader hade jag längtat efter julen, längtat efter min familj och min hund. Men vi får vara glada över det vi fick. Vi fick ett par bra dagar. Med skratt och trevliga konversationer. Innan sorgen sänkte sitt täcke över oss allihop.
Natten till julafton så tog vi alltså farväl av en älskad vän, som varit med oss i nästan 15 år. Vi böjde oss alla ner och pussade hans lilla panna, såg på honom när han började slappna av och försvinna ifrån oss. Att gå därifrån, stänga dörren bakom oss och lämna honom där, det kändes i hela kroppen, hjärtat brast. Det var som att luften tog slut. Vi vet alla att döden hinner ifatt oss alla, men det är inte verkligt förrän det verkligen händer. Nu hände det och jag har aldrig sett min familj sörja så mycket förut och vara så ledsna. Vårt hus har aldrig förr känts så tomt och tyst.
Julafton blev inte som den borde blivit, men det är ju inget som någon kan rå för. Ibland blir inte saker så som man tänkt sig. Eftersom att vi varit vakna hela natten, så blev det inte att vi klev upp förrän vid kl 12. Vaknade till ljudet av gråt. Inget var sig likt. Det blev en konstig julafon. Nu i efterhand så känns det inte ens som att det varit jul. Vi missade liksom julen i år. Men det kommer fler år som tur är. Jag är mest bara ledsen över att jag inte fick en bra tid med min familj, att jag inte fick träffa min mormor som egentligen skulle firat med oss. Att det bara blev sorg i stället för lycka. Att rutinerna mosade ihop sig.
Det var med blandade känslor som jag åkte tillbaka till Norrtälje igår. En del av mig tyckte att det var hemskt att lämna en så ledsen mamma, medan en del av mig tyckte att det skulle bli skönt med att få lite distans från allt. Men hjärtat går det aldrig att fly ifrån. Det är lika brustet vart jag än befinner mig. Så det var med rinnande tårar som jag somnade inatt.

Jag kommer aldrig att glömma dig min vän, dina tassavtryck kommer för alltid finnas i mitt hjärta.

Vad är meningen med prestationsångest egentligen? Så himla dumt. Eller i vissa fall kan det säkert vara bra, men inte i mitt fall. Snart är det julafton. Och jag är inte helt klar med alla julklappar. Det blir svårare och svårare ju äldre alla blir, det ställs högre krav på klapparna, samt att de flesta har ju i princip allt ändå. Min första tanke var att köpa vatten och medicin till bättre behövande i stället, alltså ge Ingenting, som de så fint säger på reklamen. Om vi alla ändå har nästan allt, varför inte ge till de som knappt har något? Tyvärr skulle det inte uppskattas. Så jag fick släppa den idén. Men att jag började jobba på riktigt i november och har en kommande flygbiljett för 9000 kr att betala, talar inte riktigt för min plånbok. Tänk om jag kunde vara liten igen och det räckte med en ritad teckning eller något annat hemmagjort pyssel. Jag längtar tills alla barn dyker upp i bilden, då lär det inte bli så mycket julklappar till alla vuxna, utan mer fokusera på barnen. Bara gå in i en leksaksaffär och köpa på sig massa kul, så är det klart sen. Enkelt. Men nu är det inte enkelt. Så nu sitter jag med prestationsångest, främst inför min sambos julklappar. Känns som att hon köpt typ 10 julklappar. Här sitter jag med 2. Tanken är att vi ska ge varandra en julklapp att ta med hem till familjen och öppna där, och resten när vi firar tillsammans, jo men visst, resten, 1 julklapp. Har en dyr och en billig.
Nej fy, nu måste jag tänka på något annat. Som hur mysigt det kommer bli att vara med familjen under jul.

Idag vaknade jag till ett väldigt grått och trist väder, det går inte att bli annat än låg då. Även fast jag vaknade i tid så känns det som att klockan är minst 4, eftersom att det är så himla mörkt. Så kroppen ställer in sig på kväll och som att jag missat dagen, vilket gör mig ledsen. Fast jag inte ens gjort det. Jag klädde på mig gymkläder för nästan två timmar sen, men har inte kommit mig för att komma iväg till gymmet. Känner bara en tung känsla i kroppen. Jag vill så mycket, men jag fryser som fast. Det blir inte bättre av att jag drömt jättehemska mardrömmar två nätter i rad. Natten till igår så drömde jag att jag blev jagad av jättestora anakondor. De var verkligen gigantiska, och de var överallt. Det vara bara ren och skär panik. Natten till idag så drömde jag att jag skulle flyga från Thailand, men på något konstigt vis så kunde inte Sara flyga med mig, så jag fick flyga själv. Och det blev världens hemskaste flygning, först så när planet skulle lyfta så åkte den som i världens berg- och dalbana. Det bara sög i hela magen, sen så var det turbulens i princip hela flygningen och när vi skulle landa så krashade planet, och jag vaknade med ett ryck. Usch.
Så summan av kardemumman, känner mig inte så pepp idag. Vilket är trist eftersom jag är ledig idag och imorgon och har sett fram emot det. Men, men man kan inte ligga på topp jämt. Det blir ju bättre, det blir det alltid.

Min hjärna var inställd på ledig imorgon, men nu ska jag jobba. Då får jag ångest över sånt jag inte borde. Ångest över att jag tänkt städa, förbereda inför Ullared. Tanken på att komma hem halv 5 imorgon. I stället för att ha hela dagen fri. Det är bra med extra timmar, såklart. Men jag lever efter ett schema. Vill ha stenkoll. Har skrivit upp hela decembers schema och kollar på det då och då för att påminna mig själv om hur jag jobbar. 

Måste försöka tänka positiva tankar. Att de där 6 extra timmarna är pengar till flygresan fram och tillbaka till Malmö. 

Försöka att inte få ångest över onödiga saker. Jag vill lägga min energi på bra saker. Men det är svårt när jag är på det sättet jag är. 

Både när jag bott i Sundsvall och Västeås så har jag haft många vänner runt omkring mig. Vilket jag inte har här i Norrtälje. Jag har idag varit Norrtäljebo i ett år. Men har inte under denna tid skaffat mig någon direkt umgängeskrets, har dock insett sen jag började jobba att det kanske inte behövs. Nu så kommer jag få regelbunden lön, vilket betyder att jag också kommer kunna åka och hälsa på de vänner jag redan har. Det senaste året har det varit väldigt svårt, eftersom jag inte haft så mycket pengar, jag har mått väldigt dåligt över att inte kunna hälsa på nära och kära. Men nu jobbar jag, och tänker unna mig kanske en helg i månaden att åka och träffa vänner eller familj. I och med att jag jobbar så är jag väldigt trött på kvällarna, så energin finns ändå inte riktigt där för att umgås med någon. Så jag tror att jag kommer kunna få till en bra balans hädan efter. Första målet är att jag kommer att åka till Malmö i januari och hälsa på Emma. Något som jag verkligen ser fram emot! Vi har inte träffats sen i slutet på augusti. Sen vill jag även åka ner till Göteborg och hälsa på Suzze. Och självklart vill jag både åka till Västerås och Sundsvall. Finns en del andra ställen också. Jag tror att om jag har saker att se fram emot så kommer allt kännas enklare.
Jag har inte träffat mina föräldrar på 4 månader.. Vilket känns lite konstigt, så julen kommer att bli superbra och mysig!
Nu vill jag bara ha lite snö, så man kan känna den där riktiga julstämningen. Kanske få lite pepp till att julbaka.

Nu ska jag mysa med min älskling som precis kom hem.