honochhennes

Har varit en helg med massa jobb. Dock skönt faktiskt! Det var riktigt bra att jobba en söndagkväll. Det tog liksom bort den där söndagsångesten som kan innfinna sig. Jag bara körde på i stället och trodde ärligt talat att det var måndag. Så söndagen existerade faktiskt inte. Skönt!

Nu är det ny vecka och jag har ännu inte fått något jobbpass denna vecka. Men det hoppas jag ska ändra sig, skulle vara skönt att jobba från onsdag eller torsdag. Då hinner jag i alla fall vara iväg ett tag.

Ska nämligen åka till Eskilstuna idag. Träffa Leena, Twiggie, Ann-Sofie och så kanske någon mer. Det vet man aldrig. Jag och Ann-sofie har inte träffats på 8 år. Så det ska bli riktigt kul. Vet inte riktigt varför vi väntat så lång tid, när vi bor så nära varandra? Ja, ja så kan det vara. Kul att man kan vara vänner efter så många år i alla fall.

Det känns som att december kommer bli en riktigt bra månad! Nu till helgen hoppas jag mest på jobb, eventuellt gå på julmarknad. Helgen efter kommer mina systrar hit hela helgen! Och efter det är det fest i Eskilstuna. Ja, sen är det väl nästan julafton? Mysigt! Längtar efter att få mysa ner mig i soffan framför en brasa, med hela familjen.

 

Nej, här kan jag inte sitta och lata mig! Måste packa, duscha och gå på möte på jobbet.

 

Ja, men hallå på er. Gissa vem som är tillbaka? Nu ska jag sluta gömma mig i den privata bloggen. För jag har en massa saker att säga, och mitt mående är på topp! Det var inte så lång tid som jag var borta i och för sig. Men det känns som att en vecka varit ungefär fem stycken. Mycket har hänt på kort tid kan man säga.

För att bara sammanfatta mitt lilla försvinnande, jag trodde att mitt hjärta hade krossats, därför försvann jag. Jag trodde att jag hade förlorat mitt livs kärlek. Men sen insåg jag en sak. En väldigt viktig sak. Med just den personen så var jag bara kär i kärleken. Jag såg allt vi hade haft förut och saknade sambolivet som vi levt. Det är lätt att bli blind och treva i mörker. Att se det man vill se och blunda för resten. Missförstå mig inte, jag kommer alltid älska henne. Men kärleken, den finns inte där. Jag tror att den dog för väldigt längesen. Jag ville bara inte förstå det. Det krävdes att nya fönster skulle öppnas för att jag äntligen skulle förstå. Nu ser jag så klart så jag nästan undrar om jag fått supersyn. Ja, jag behöver kanske inte säga så mycket mer om allt det där. Det viktigaste är att vi båda mår hundra gånger bättre utan varandra.

 

Annars så har jag börjat komma igång med jobbet igen. Känns riktigt skönt faktiskt. Dock har jag riktigt mycket träningsvärk just nu, men det är väl så det ska vara! Man måste ju känna att man lever.

Har lite svårt att hitta rutin bara. Jobbar eftermiddagspass. Så blir lätt att gå och lägga sig sent, sen vakna vid 11. Det där måste jag få ordning på.

 

I min själ känner jag riktig ro just nu. När bitar faller på plats och pusslet blir helt, ja då blir allt så himla enkelt. Det känns som att jag skulle kunna ta mig an vad som helst just nu, och jag skulle klara allt galant. Riktigt trevlig känsla som infunnit sig.

 

Jag ska inte bli så långdragen. För det är dags att hoppa in i duschen. Sen blir det att laga någon riktigt saftig middag, och dricka vin med bästa Suzzette.

Jag känner mig på något sätt lättare idag. Igår var det som att en elefant satt på mina axlar. Nu är det bara en uggla som tynger ner min ena axel, vilket i jämförelse inte är så tungt. 

Jag trodde att jag skulle må jättedåligt idag. Men jag har insett att jag kan inte göra så mycket. Jag är den jag är. Och duger inte det, ja vad tusan kan jag då göra?

Jag har ett val, ett val att försöka att må bra. Att se fram emot saker och verkligen leva mitt liv. Jag kommer inte må bättre för att jag sitter och tycker synd om mig själv och stänger in mig. Nej, jag vill ju leva och göra en massa saker!

Så först ska jag peppa inför helg. På fredag ska jag hem till en nyfunnen bekantskap för att fira hennes födelsedag. Sen blir det att dansa på månen. På lördag så kör vi tidig förfest, sen iväg på tatueringsmässan. Kommer bli en riktigt rolig helg!

Framöver så ska Jenny komma ner från Söderhamn och hälsa på också. Har också snackat med Karro som ska försöka komma ner någon helg.

Jag måste inse att jag har så himla många roliga och underbara vänner. Livet kunde varit sämre liksom.

Nu blir det ett väldigt icke-djupt inlägg.

Kryssningen var helt underbar! Från början till slut. Jag vet knappt ens vart jag ska börja. Träffade en massa härliga människor, festade, dansade, skrattade. Trodde kvällen var slut när jag gick och la mig i Lisas hytt vid typ halv 4 på morgonen. Men vid 5 så kände jag att vad tusan, hur ofta är man på gaykryssning? Så jag begav mig till dansgolvet där det hanns med en låt, sen stängde det. Så jag hängde runt med folk i lite olika hytter. Hade sjukt roligt. Vid 8 på morgonen så bestämde jag och Hanna att vi skulle gå till vår hytt och sova. Men vi hann inte så långt förrän två tjejer stoppade oss och sa att de behövde sovsällskap. Så vi begav oss till deras hytt. Men det var så jäkla trångt i de där små sängarna. Så det blev till att umgås lite med Lisa tills lunchbuffén öppnade. Sen var det bara på't igen! Gå till taxfreen och köpa förfriskningar, hänga runt med folk, dansa som tokar. Och när klockan började närma sig 18 så ville man verkligen inte kliva av båten. Då var man så pass pepp att man hade kunnat dra en vända till.

Men det blev dricka och peppa på bussen hem i stället. Jag, Jessi och Jennie bestämde oss för att dra hem till dem och fortsätta, sen dra till månen. Men riktigt så långt kom vi inte. Efter 3 någon gång så däckade jag på soffan till filmen 28 dagar senare.. Galet trött eftersom jag i princip inte sov något alls på kryssningen.

Nu är jag hemma i alla fall. Glad och pepp på livet.

 

Hej och hå!

 

Vaknade av att Chokko ringde mig vid 8 imorse. Dödare än dödast orkade jag inte svara. Men tillslut fick hon tag i mig och vi bestämde oss för att ses några timmar senare. Var och fixade biljetter till tatueringsmässan! Kommer bli grymt tror jag.

Sen mötte vi upp Sabrina på stan och hjälpte Chokko att välja kläder inför imorgon. Chokko testade också ett grymt underklädeskit ala julafton. Haha! Hon är för rolig hon.

Blev en sväng hem till Sabrina för lite fika. Körde en liten fuskis på min diet och käkade en bulle.

Efter det blev det gymmet med Evelina. Så den där bullen var det nog ingen fara med ändå!

Fick även klarhet i en del funderingar över lördagen. Folk ska snacka så himla mycket. Men som tur var fick jag bekräftat att skitsnacket inte var sant i alla fall. Och jag kan pusta ut. Inte för att jag trodde att jag betett mig så konstigt som det sas. Men blev ju lite smått orolig ett tag, man vet ju faktiskt inte vad alkohol gör med hjärnan.

Men jag hade koll som vanligt! Skönt!

 

Nu har jag nyss kommit hem, och jag försöker att sysselsätta mig så att jag inte börjar tänka igen. Livet flyter liksom på så länge jag har människor runt omkring mig. Men så fort jag blir ensam så börjar jag grubbla en massa, och får bara ont i magen för jag förstår ingenting. Men, men.

 

Är riktigt taggad inför imorgon! Tror att kryssningen kommer bli riktigt kul. Jag ska verkligen fokusera på mina vänner och att lära känna nya spännande människor. Och försöka lägga det jobbiga bakom mig för stunden. Inget kommer bli bra om jag deppar ner mig där. Alkohol och vänner, det är en bra kombo. I alla fall för imorgon. Så plussar man på en drös bra musik också och massa dans.

 

Nej, en dusch på det här så!

Jag tänker för en gångs skull inte öppna mig allt för mycket om saker och ting. Vet att personen det gäller sagt tidigare att hon inte vill att jag "hänger ut" henne, så jag tänker låta bli.

 

Kan säga att jag hade en riktigt blandad kväll och natt igår.

Sammanfattar den såhär; fest, flator, drama, dans, strippstång, shots, killar, cp-taxichaufför, soffmys. Lite så på ett ungefär. Och så låter jag allt däremellan vara osagt.

Kul att vara ute med en straight person för en gångs skull!

 

Jag har känt mig så himla kluven idag. Det finns så många fina saker som en person har sagt till mig. Fått mig att le och skina upp. Men igår slängde hon en stor sten på mig som det stod "verklighet" på.

Jag har nog varit för mycket uppe i det blå och svävat. Gått runt och trott en massa saker. Men ja, så verkligheten slog mig jävligt hårt i huvudet.

Har dock inte velat tänka så mycket idag. Har mest lyssnat på musik och skiftat mellan att befinna mig på soffan och i sängen. En liten promenad fick jag mig också.

 

Jag kan erkänna att jag verkligen inte har varit Guds bästa barn, jag kan till och med säga att jag varit riktigt jävlig då och då. Men tillslut så når man liksom fram till en avgrund. Då man står där och kikar ner och får tanken att om jag fortsätter så kommer jag tvinga mig själv att falla handlöst rakt ner. Vilket det inte är värt! Det är då man måste stanna upp och tänka över vem man framstår att vara och vem man faktiskt VILL vara. Jag har nått den där branten. Och jag bestämde mig för att backa. För att plocka fram det jag tycker om med mig själv och låta något slags osäkert skal få falla ensamt ner i djupet. För det var inte jag. Det var en massa osäkerhet, olycka och rädsla, som bara behövde få försvinna.

Jag är tryggare i mig själv nu och i mina känslor. Jag kan våga visa dem. Förut var jag alltid så rädd för att bli sårad, så jag sårade först i stället. För att skydda mig själv. Det är slut på det. Jag gör inte så längre. Dock fick jag ett ganska fint bevis igår på att människor kan bete sig som svin. Men på något sätt så är det okej. Jag vet ju av egna erfarenheter att man inte mår bra i sig själv om man sårar andra. Vilket får mig att tycka mer synd om den där personen, än att vara arg. Visst, att bli besviken, det är klart jag blev. Men det är en tillfällig känsla. Det är inget som jag behöver bygga upp något runt. Det är något som går över.

 

..Ska egoboosta mig själv lite grann. Vilket inte är för att få mig själv att framstå som störst, bäst och vackrast. Nej det är för att det är så himla enkelt att trycka ner sig själv när man gjort något dumt. Så nu vill jag faktiskt hylla mig själv. För att jag är bra.

Jag har en inre glöd, en styrka som jag inte alltid har litat på fanns, men den har alltid funnits där.
Jag är en god människa, som vill gott och som har så enormt mycket att ge.

Jag är bra helt enkelt. En fin människa.

 

Dags att sova kanske!

Och glöm inte bort att ta hand om varandra där ute i höstmörkret.

 

Jag kommer nog aldrig mer kunna tro på ett enda ord som kommer ut ur din mun..