honochhennes

Igår fick jag höra att jag skulle vara egofixerad. Det var en så kallad "vän" som sa det. Om någon främling skulle säga det så skulle jag väl inte bry mig direkt, men när denna personen sa det endast i syfte att förstöra relationen mellan mig och en annan person. Då blir jag inte direkt glad. 

 

Överlag så är det svenska samhället väldigt grått och trist. De som sticker ut måste puttas tillbaka in igen. Det är inte okej att visa sig starkare, bättre eller vackrare än andra. Jag ser mig inte som bättre än någon annan. Abolut inte. Men jag är stolt över den personen som jag är, och det har jag sagt förut med. Jag tycker om mitt utseende och har inga problem med att uttrycka det. Jag fotar gärna mig själv. För jag tycker om att se bilder på mig själv. Det ger mig en liten kick, och jag kan vara nöjd över vem jag är. Om min självkänsla skulle svikta, då kan jag titta mig i spegeln och genom mitt utseende höja upp mig lite grann. Vilket borde vara otroligt bra! Men i Sverige får man inte hävda sig. Här ska vi gå runt som små möss och helst inte tala för högt. 

Jag är så otroligt less på det. Jag vill att alla ska kunna vara precis som de är. Jag vill se stolta människor vandra på gatorna. Stolta över prestationer och utseende. Alla är vackra på sina vis Alla är bra på sina vis. Och alla är starka på sina vis. 

 

Stå upp för er själva och var stolta! 

 

God dag mina vänner. 

Det blev en turbulent kväll igår. Fast jag vill inte vara otacksam. För jag hade det bra också. Riktigt bra. 

Kvällen började lite stressigt när jag insåg att jag hade 20 minuter på mig att sminka mig innan jag var tvungen att ta bussen ner till tågstationen. Men jag lyckades fixa mig på den korta tiden. Sen tog jag tåget till Eskilstuna. 

Lyckades med hjälp av gps, och att endast fråga en person om vägen, att hitta hem till Malin och Kajsa. De bodde i en jättefin lägenhet! Nästan så man blev lite avundsjuk faktiskt. De var fina värdar och hade fixat med god bål och snacks. Vi blev ett riktigt trevligt gäng. Sjöng sing star, spelade Jag har aldrig och skrattade en massa. 

Sen blev det dags att dra ner till krogen, det var nyöppning för en gayklubb på Filial. Lokalen var liten och Mathias Holmgren var inte en speciellt duktig DJ, han bör nog sjunga i stället för att snurra skivor kan man tycka. Men gay-ikon som han är, så är det klart att gayklubbarna bokar honom. 

Det dansades och dracks cider. Träffade sköna människor. Dock träffade jag en person som alltid lockar fram alla de där känslorna som jag försöker trycka undan. Så det blev en del gråt. Tyvärr. Jag borde förstått att det skulle bli så redan innan. Men, så är livet. Man kan inte vara glad hela tiden. Och jag hoppas att hon hade en trevlig kväll trots vårt lilla toa-samtal. Jag hade i alla fall överlag en väldigt bra kväll, fast jag igår bara ville dränka mig i sorger. 

Ja juste, ödets ironi också; När jag går ut och ska röka och lugna ner mig lite, så ramlar det ner en stor klump av blötsnö rakt över mig! Jag blir jätteblöt och kall. Men det skrattade jag mest åt sen. För det var så typiskt. 

Efter krogen promenerade jag och Twiggie hem till henne. Drack te, pratade om "hen" och "shim" och mös med katter och hund. Sen slocknade jag och vaknade inte förrän hennes larm ringde halv 10 på morgonen.

Jag tog mig en promenad in till stan, käkade lite lunch för mig själv och åkte sen hem till Västerås igen.

 

Nu ligger jag på soffan och försöker samla energi för ikväll. Då blir det födelsedagsfest för Jessi. Hipp hipp hurra! 

Så jag ska hem till Lisa och för-förfesta lite först innan vi drar till Jessi och Jennie. Ser fram emot ikväll i alla fall. Kommer nog bli riktigt kul. Och så ska vi ut på BMB också! Jag har inte varit där på kanske 2-3 månader..!  Nu har de ju öppet till 3 också. Kul. 
Men måste försöka hålla mig lite lugn, för imorgon kommer lillasyster hit och har lite syster mys! Blir nog bio och sådär. Sen är det jobb tre dagar och efter det blir det Göteborg och sedan hem till Monika. Fullt upp!

 

Trots att jag var ledsen igår, så måste jag säga att jag har ett bra liv. Underbara vänner och bästa familjen.

 

Puss och gos på er alla där ute. Nu ska jag fortsätta energi-samlingen! 

 

 

 

God morgon tänkte jag säga, men det var ju lite fel. Dock har den här dagen blivit lite konstig. 

Jag vaknade vid kl 6 imorse, en stund senare så vaknade barnet, då var det dags att promenera hemåt. 

Känner mig lite som en vampyr, kommer hem till Hanna när J har somnat och går hem igen när han har vaknat. 

Blivit en riktig nattuggla. 

När jag kom hem imorse så satt jag och mös med lite kex och ost och kikade på serier. Perfekt söndagsmorgon. 

Sen blev det att sova en stund mellan 12-16. Jag drömde en så himla hemsk dröm! Jag hade varit och kikat på en ny lägenhet, som var ett riktigt renoveringsobjekt, men jag skulle ha lägenheten ändå. Jag hade en jättestor balkong, och var så glad över det. Men den höll på att renoveras, så först gick jag ut en liten bit på den, då föll hela golvet ner. Och jag tänkte att där får jag inte gå ut igen. Men på något konstigt sätt så gick jag ut där igen. För då var det som ett vitt skynke som de spänt upp där bara. Och jag bara kände hur jag föll rakt igenom, och tänkte att; fan vad dumt det här var! För lägenheten låg på 10:e våningen. Så jag dog omedelbart när jag slog i marken. Såg min döda kropp utifrån, och hur ambulansmännen kom rusandes, men det var inget de kunde göra. 

Usch!! Vaknade verkligen upp helt svettig med en massa ångest. Ryser fortfarande när jag tänker på det. Så himla hemskt. 

 

Resten av kvällen verkar bli ganska trist. Skulle egentligen hem till en kompis och mysa ner mig på hennes soffa och kolla film och äta gott. Men så blev det visst inte.. 

Så det blir nog att städa här hemma lite grann. Sen kanske det går någon film på tv. 

Imorgon börjar jag jobba igen efter att ha varit hemma en och en halv vecka. Ska bli skönt att komma in i rutin igen! Verkligen. Ska försöka jobba så mycket jag bara kan nu. 

Jag ser fram emot helgen också. Kommer bli laddat med fest! 

 

Nej, göra något nu innan jag blir tokig! 

Igår fick jag ett väldigt tråkigt besked. Men det kommer att bli bra. Saker och ting har en tendens att lösa sig. Så jag är inte allt för orolig, det finns ingen mening i att gå runt och må dåligt. 

 

Hade en riktigt rolig och trevlig kväll igår. Jag och Erika möttes upp och åkte till Skallberget där vi träffade Joni. Satt och pratade och drack gott. Efter några timmar så kom tre av Erikas vänner. Blev mycket stojj och skratt. Runt halv 1 åkte vi ner på stan. Jag fick min vilja igenom och vi gick på Harrys, som jag aldrig någonsin varit på. Men det var riktigt kul faktiskt, dock kände man sig väldigt ung. Jag fastnade inne på toan som vanligt när jag är på krogen, denna gång pratandes med två 47-åriga kvinnor. De var riktiga cougars. Jag försökte peppa dem till att ragga järnet på krogen. Tror jag lyckades rätt bra också. 

Dansgolvet var roligt, med skön musik. Det var lite väl mycket blickar från 50+ män bara.. Men det var roligt att gå någon annanstans än BMB. 

 

Ikväll blir det lugn kväll. Suzette kommer hit. Så vi ska väl kika på melodifestivalen och gaygalan, och bara sitta och snacka. Inte träffat henne på en månad så. Trevligt! 

Det är så himla tråkigt hur vissa personer aldrig kommer att förändras. Jag vill tro det bästa om folk hela tiden. För människor är väl godhjärtade inerst inne? Nej, jag börjar tveka faktiskt. 

Ikväll fick jag en panikattack, som jag nämnt tidigare så händer det inte alls ofta nu för tiden. Jag är väldigt stabil. Men ibland blir det lite för mycket. Jag bygger liksom mina torn av oro, tills de förr eller senare faller över mig. 

Jag har en person i mitt liv som under lång tid funnits för mig, på gott och ont. Hon var min starkaste stöttepelare när jag var arbetslös och mådde dåligt, om det inte varit för henne så kanske jag inte orkat gå på alla de där intervjuerna. Då kanske jag inte mått så pass bra som jag gör idag. 

Men den där personen känns som någon jag inte känner egentligen. Hon är så kall, egoistisk och lättretlig. Så har det varit under lång tid nu. Om det inte är exakt på hennes vilkor, ja då ska man akta sig noga. Jag vet inte om hon bara är så mot mig, för att vi haft en så pass nära relation. Hon kanske känner att hon kan bete sig hur hon vill. Sen så drar hon ofta upp, "men du betedde dig dåligt mot mig, så nu står vi ett ett." Jovisst, men hur länge kan det vara ett ett om hon fortsätter att tryck ner mig? Jag har fått höra så elaka saker av henne. Att jag skulle vara en fitta, idiot, dum i huvudet och att hon vill spotta på mig. Ändå så behåller jag henne i mitt liv. För på något konstigt sätt så tycker jag om henne och hennes sällskap. Men jag börjar tröttna. Jag är en liten trasa som hon tar fram när det passar henne. När hon blev dumpad så fanns jag där. Jag har stöttat henne, tröstat henne och lyssnat på henne. 

Ikväll mådde jag dåligt. Jag sökte mig till henne. Hon skämtade först bort mitt mående och sen när hon erbjöd sig att jag kunde få komma dit, så blev hon tvär-sur när jag sa att jag inte kunde. Jag var inte otacksam för hennes hjälp, utan jag kunde bara inte åka till henne, för jag väntar besök. 

It's her way or no way. 

Ett snällt uppmuntrande sms hade räckt för mig. Bara några fina ord. Inte bara att snäsas av. Men jag antar att det alltid kommer att vara så vår relation är. Jag ger och hon tar. 

Jag skriver inte bara en massa skit här, för hon vet exakt att jag tycker såhär. Och jag kan säga det till hennes ansikte om och om. För jag blir så otroligt ledsen. 

 

Det är så himla synd.. 

Jag har aldrig känt direkt att jag bott så att det kan skvallras, jag menar jag har inte sen jag var tonåring bott i en liten håla. 

Men de senaste dagarna har jag känt att det varit lite skvaller och snack. Inget elakt, men ändå snack. 

"Rykten på byn så att säga." 

Jag skrattade mest åt det, när Moa-Hanna berättade det senaste igår, att "hon och jag" tydligen är "outade". Trevligt. 

Inget illa menat, men folk har lite för mycket fritid.

Fast vi har visserligen träffats nästan varje dag sen jag hade min fest, så klart att snacket börjar gå. Hon är en riktigt skön och mysig person så att.

 

Nu släpper jag det där!

Jag är mäkta less på min förkylning som, trots framsteg, inte verkar vilja släppa. Jag blir ju sjuk så himla länge när jag blir förkyld. Irriterande! Ingen ork har jag heller. Somnade runt 01 igårkväll, stängde av ljudet på mobilen, så sov till kl 13 idag. Det var så skönt att slippa vakna mitt i natten av sms eller händelser på facebook. Men jag är jättetrött nu igen. Ska dock inte sova. Tänkte försöka ta mig till Erikslund. Köpa lite värmeljus, då mina är slut! Det får inte hända.. 

Sen, surprise, surprise, så kommer Moa-Hanna hit efter jobbet och gosar! 

 

Hopp upp ur sängen och försöka ta mig iväg då. 

 

Jag tycker aldrig att man ska vara rädd för att vara sig själv. Att säga vad man tycker och bete sig precis så som man själv önskar. Självklart ska man inte ta sig fram som en ångvält och köra över andra människor. Elakhet är aldrig en önskvärd egenskap. Men om du tycker att du är bra, precis som du är. Då tycker jag att du ska gå fullt ut och köra på det. Det finns inget fel alls i att vara sig själv. 

När folk säger att de inspireras av mig, av mina ord, eller hur jag är som människa, då växer jag ännu ett snäpp, och jag blir väldigt glad över det. 

Det finaste jag vet, det är att ge. Det behöver inte vara materiella ting. Det kan vara något helt annat. Att ge kan handla om att dela med sig av sig själv. Att släppa ifrån sig en liten del av sitt eget hjärta. Jag har ett stort hjärta och då och då när människor behöver det, så delar jag gärna med mig. 

 

Har funderat över mitt skrivande idag. Jag skrev en ny insändare till VLT, kände att det var dags. Har snart gått ett år sen jag skrev den förra, så jag tyckte att min röst behövde höras lite extra igen. Sen är jag inte så intresserad av respons. Ville mest få mitt sagt. Om den blir publiserad lägger jag såklart upp den här, så ni får ta del av den. 

 

Den här dagen har susat förbi. Och jag har mest funderat över en massa saker. Sitter och känner mig lite stolt över mig själv, inte över något speciellt, utan mer i allmänhet. Hur jag gått från att vara en så hispig person, som behöver ha allt på mitt sätt, till att vara så lugn och sansad. Det är skönt. 

 

Jag ska försöka hitta något att engagera mig i. Känner att jag har så pass mycket åsikter och vilja, så jag känner att jag behövs någonstans! Har bara inte kommit på vart än.. 

 

Tills vi hörs igen; Var stolta över vilka Ni är! 

 

Var så less på den förra designen. Så gjorde en ny, lite snabbt. Den får duga så länge. 

Var så less på den förra designen. Så gjorde en ny, lite snabbt. Den får duga så länge. 

Det är lite ovanligt att se mig vaken såhär tidigt faktiskt. 

Sov hos Moa-Hanna i natt, och hon skulle hämta J på dagis nu på morgonen. Så det var bara att skutta upp ur sängen. Men jag tycker det är rätt mysigt att vakna tidigt, så inte mig emot. 

Nu har jag precis kommit hem, fixat mig en kopp te och sjunkit ner på soffan. 

Känns som att förkylningen börjar dra sig tillbaka, så förhoppningsvis kan jag jobba som planerat imorgon. 

Men så idag ska jag bara ta det lugnt och ta hand om mig själv. 

 

Dricka mitt te nu och kika på tv. 

Dagarna flyter på. Jag hade det riktigt bra i Göteborg! Förfesten var höjdpunkten faktiskt. Träffade en massa underbara människor. 

Men i lördags mådde jag inte bra, då hade förkylningen verkligen kommit ikapp. Så jag och Moa-Hanna struntade i Mikaelas fest och hade mello-mys i stället. 

 

Idag är det måndag, jag ligger fortfarande i sängen, för jag är så himla sjuk.. 

Jag försöker verkligen hålla distans nu för tiden. Försöker att inte tänka för mycket, inte hamna i den där spiralen. Men det var något med min dröm jag drömde imorse.. Namnet Leena Niklasson dök upp flera gånger, vad det nu ska betyda? Jättekonstigt! 

Så nu ligger jag här och tänker på en person som jag kanske inte borde tänka på. Saknar hennes närhet. Känslan hur hon får mig att känna mig så himla attraktiv och vacker. Hur jag känner mig alldeles upprymd när hon sitter mitt emot och tittar på mig. 

Ibland förstår jag inte varför det ska vara så himla svårt.. Varför man inte bara kan ge sig hän. Jag vet att det finns en massa saker att ta hänsyn till. Mycket runt omkring. Men jag vet att utrymmet finns för uppskattning, omtanke, närhet och kanske även kärlek. Alla människor behöver det. Och jag har så otroligt mycket att ge. 

"Se, men inte röra". Det får bli vårt livsöde kanske..