honochhennes

Suttit och läst lite i min gamla blogg. Fick nått infall bara att kika i den. Alltså vilken annorlunda människa jag var då! Jag jobbade på en second hand butik, brydde mig jättemycket om min konsumtion. Flera inlägg handlar om miljömedvetande och arbetsförhållanden. Jag hade bland annat skrivit om ekologisk bomull, då flera tusentals människor dör varje år, då de måste vistas bland kemikalierna som de använder i bomullsindutrin. Jag var verkligen insatt i en hel del viktiga saker. Åt mestadels vegetariskt. Tyckte det var viktigt att köpa ekologiskt och fair trade. Vad hände med det egentligen? Vad hände med att vara medveten? Att inte blunda för allt viktigt. Jag var så stolt förut över att jag cyklade en massor och åkte kollektivtrafiken.

Nu för tiden verkar jag inte bry mig om någonting längre. Jag åker bil så fort jag får chansen. Konsumerar otroligt mycket kött (som kan komma från Irland, Tyskland, Danmark eller vad som). Jag skiter i allt vad källsortering är. Köper jag kläder så är de inte från second hand.

Jag var så stolt över min syn på saker och ting förut. Hur jag valde med omsorg, utan att vara överdriven. Jag saknar den sidan. Att faktiskt bry sig, om något större.

Plötsligt dyker det upp igen. Som en dum uppenbarelse. "Just det", tänker jag. Då minns jag vad som hänt. Varför det känns såhär i min kropp och sinne. Varför allt känns så otroligt tungt.

När du springer rakt fram, så snabbt du kan, och tror att inget ska ta emot, då blir du chockad när du plötsligt slår ansiktet hårt i en glasskiva. Du borde sett den komma, men ändå, hur skulle du kunnat det? Du slår dig blodig. Och står där orörlig, chockad och som att det där som finns på andra sidan glasskivan inte är så viktigt längre, det är suddigt och du ser det inte. Det enda som finns är nu. Och nu gör det jävligt ont.

Det är ju lättare sagt än gjort. När livet är jävligt så är det ganska svårt att göra något bra av det. Svårt att tänka längre fram än nästkommande två sekunder.

Ibland måste man kanske se på sig själv ur ett helt nytt perspektiv. Försöka hitta nya förutsättningar.

Gårdagen har fått mig att fundera, att hitta en slags rädsla som jag inte hade förut. En känsla av att när som helst så kan allt vända. Jag vill inte att det ska vända. Verkligen inte. Jag vill ha det som det är. Vill alltid vara i detta nu. Inte i något annat, för det existerar inte i min hjärna. Samtidigt måste man alltid vara beredd på det värsta. Försöka ta livet som det kommer. Men jag är rädd. Otroligt rädd för att allt bara ska ryckas bort från mig vilken sekund som helst. När det händer, OM det händer.. Det är dagen D.

Jag gillar inte riktigt när Sandra jobbar 7-15 och jag jobbar 15-22:50. Känns som att hela dagen bara går på rutin. Men livet är ju så ibland.

 

Idag var vi i alla fall spontana och bokade en spa-kryssning! Vi ska äta gott, dricka och slappa i relaxen. Kommer bli hur mysigt som helst, och välbehövligt. På onsdag åker vi iväg.
Jag har även bokat biljett upp till Sundsvall i mars. Ser fram emot det hur mycket som helst!