Framgång.
Jag och Sara har en dröm. En långsiktig dröm. I Norrtälje så håller de på att riva alla silos i hamnen, för att sedan bygga upp något helt nytt. Vi vill vara en del av det. Våran tanke är att öppna en restaurang längst med hamnen. Servera härliga skaldjursrätter, ha ett bra vegetariskt/veganskt utbud och en massa härliga drinkar. Men vi har inte den erfarenheten än. Men därför kan jag med stolthet berätta en härlig nyhet för er! Vi har inte velat säga något förrän det varit helt klart. Nu är det dock klart. Sara har gått in som delägare i en restaurang, med planen att ta över hela rörelsen så småning om. Det är perfekt för oss att starta med en restaurang som redan är en fungerande verksamhet. Lära oss från grunden. Arbeta oss uppåt. Visst, hon är redan restaurangchef, så hon är väl på toppen tekninskt sett.
Vi har båda drivet och viljan. Mina tankar om att vara egenföretagare har alltid funnits där. I somras testade vi på det lite grann. Men nu är det mer verkligt.
Jag är så stolt över Sara, min sambo, min kärlek, och nu också min chef. Jag vet att vi kommer att gå långt. Detta är en del av den stora drömmen.
Jag är stolt över att få jobba på Saras restaurang. Vi har målet i sikte, och kommer att kämpa för att nå dit.
Jag är så stolt över Sara, min sambo, min kärlek, och nu också min chef. Jag vet att vi kommer att gå långt. Detta är en del av den stora drömmen.
Jag är stolt över att få jobba på Saras restaurang. Vi har målet i sikte, och kommer att kämpa för att nå dit.
Ikväll kommer varje glas vin skålas i ära till min fina tjej. Delägare i en restaurang. Jag är stolt över dig!
Energidrycks-jelly.
Det har varit några stycken som hört av sig om min energidrycks-jelly som jag skrev om förra veckan. Frågor om hur man gör den, vilket inte alls är svårt. Denna jelly är verkligen god, lätt att göra och tar bort det där akuta suget efter någonting ätbart.
Jag använde mig av celcius vilda bär, men det går självklart bra att ta vilken sockerfri energidryck som helst.
1. Lägg ett gelatinblad i ett vattenbad.
2. Mät upp ungfär 1,5-2 dl energidryck och häll det i en kastrull.
3. Värm upp det, det behöver inte koka. Bara bli så varmt att det börjar ryka lite.
4. Krama ur gelatinbladet och lägg det i den varma energidrycken.
5. När det smält helt så häller du upp det i valfritt glas och så in i kylen. Gärna över natten så att det stelnar ordentligt.
Så har du en kalorisnål efterrätt.
Strävar mot nya mål.
Jag försöker alltid att se framåt, sträva mot nya mål. Inte vara still, utan se den där framtiden som kommer. Ibland blir det många bollar i luften. Kanske tappar jag ett par. Men det hjälper mig bara att fokusera på det som är viktigt.
Jag och Sara har ett gemensamt mål, som vi strävar efter varje dag. Det ligger ganska långt fram. Men alla steg vi tar är mot det. Det gör oss motiverade. För vi vet vilken häftigt mål det är. Och att det faktiskt kan bli sant en dag. Bara vi kämpar.
Den här bilden representerar väl i princip resan dit. Jag ska berätta mer om vårt mål och vad vi ska göra för att nå dit i ett senare inlägg.
Den här bilden representerar väl i princip resan dit. Jag ska berätta mer om vårt mål och vad vi ska göra för att nå dit i ett senare inlägg.
Livet har sina upp- och nedgångar.
Ibland kan jag känna mig lite ensam. Jag gjorde ett aktivt val när jag valde att flytta från min trygghet i Västerås. Jag hade valet att antingen sakna min flickvän varje dag, eller att sakna mina vänner. Mitt val blev då att flytta ihop med Sara. Något jag absolut inte ångrar. Ibland önskar jag bara att Sverige var lite mer komprimerat.
Jag behöver hitta min plats här i Norrtälje. Det tar kanske längre tid än vad det gjort i Sundsvall eller Västerås. Det är två stora städer, med en massa möjligheter. Detta är en liten ort.
Det är bara jobbigt att inte kunna höra av sig till någon och bara gå ner på stan och ta en fika. Eller bara ta tåget 20 minuter till Eskilstuna och vännerna där. Eller 1 h och 25 min till Katrineholm och hälsa på familjen. Det krävs så mycket planering nu. Att åka kommunalt härifrån till min familj vet jag inte ens hur lång tid det tar, för det har jag inte ens testat.
Jag behöver hitta min plats här i Norrtälje. Det tar kanske längre tid än vad det gjort i Sundsvall eller Västerås. Det är två stora städer, med en massa möjligheter. Detta är en liten ort.
Det är bara jobbigt att inte kunna höra av sig till någon och bara gå ner på stan och ta en fika. Eller bara ta tåget 20 minuter till Eskilstuna och vännerna där. Eller 1 h och 25 min till Katrineholm och hälsa på familjen. Det krävs så mycket planering nu. Att åka kommunalt härifrån till min familj vet jag inte ens hur lång tid det tar, för det har jag inte ens testat.
Nej hörrni, nu ska jag inte sitta och deppa ner. Jag är inte deppig, bara lite ledsen över saknaden efter alla.
Igår fick jag med mig Sara till gymmet, hon blev så pepp att hon vill gå dit idag igen. Så vi ska först kolla herrarnas handbollsmatch, sen så ska vi till gymmet. 7e gången denna vecka för min del.
Lite nervös är jag också. För imorgon kastas jag in i något helt nytt. Imorgon blir jag ett köksbiträde. Då börjar jag jobba på restaurang. Känns både kul och läskigt. Men det ska bli skönt att ha ett jobb att gå till mån-fre. Målarjobbet jag hade var ju bara under en period. Detta jobb är mer fast.
Olympus pen.
Tanken är att jag ska önska mig en Olympus pen i julklapp. Jag har saknat att ha en systemkamera, och denna skulle passa mig perfekt då den är liten och behändig. Men jag ska kika runt lite och se om det finns någon annan som kanske är ännu bättre. Om inte så kommer jag förhoppningsvis ha denna i min hand efter jul! Så exalterad över att kunna ta snygga bilder, det kommer inspirera mig mer i min vardag. Experimentera med mer nyttiga mat- och efterrätter. Fota naturen. (Ta snygga selfies.) Och såklart kunna hjälpa Sara att ta snygga bilder på maten i restaurangen, som kan läggas ut på facebooksidan.
Full fart framåt.
Är jätteglad över att jag kommit igång med gymmandet. Var lite rädd för att jag skulle gå dit två gånger, sen bara ge upp. Men så blev inte fallet, visst jag skulle fortfarande kunna ge upp, men nu börjar jag få in rutin på det.
Förra veckan var jag där 6 gånger och denna vecka har jag varit där 4 gånger än så länge, och tanken är ju att gymma både imorgon och på lördag.
En till sak som händer i mitt liv är att jag börjar jobba på måndag. Det känns såklart väldigt nervöst, men också spännande och roligt. Så då måste jag ändra om mina rutiner lite grann. Kliva upp tidigare på morgonen så att jag hinner med gymmet innan jobbet. Men kommer att sluta vid kl 15 varje dag. Så det finns mycket tid efter jobbet att göra saker också. Så det kommer att kännas skönt.
Försöker även att vara lite inovativ och komma på lite nya sätt att unna sig något, utan att äta massa onyttigt. Idag så testade jag en slags jelly, gjord på energidryck och gelatin. Nej, sötningsmedel är väl aldrig bra, som då i princip alla energidrycker innehåller. Men kalorimässigt så blir den väldigt snål. Jag tyckte att den var väldigt god, så den får 5/5 av mig. Alltid roligt att experimentera och komma på nya saker.
Känner mig så himla pigg och fräsch nu. Bättre kan det bara bli!
Ibland alltså.
Svårt att greppa känslan. För jag mår ju inte dåligt längre. Inte generellt i alla fall. Men så ibland dyker den upp. Den där känslan av ångest, känslan av att vara otillräcklig. Det började i söndagskväll. Det sköljde över mig. Som en våg, med enda avsikt att dränka mig.
Gårdagen var inte kul. Inte nog med att jag gick runt med en konstant klump i magen och tryck över bröstet, nej allt gick fel också. Ingen bra jobbdag.
Imorse vaknade jag helt energilös. Alarmet ringde kl 7, men jag förmådde mig inte att kliva upp. Orkade inte cykla och jobba, cykla för att gå ut med Messi, sen cykla tillbaka igen. Så jag tog en liten sovmorgon och cyklade direkt till Messi i stället. Nu sitter jag här på jobbet med energin nere vid knäna. Idag ska jag kämpa på. För allt jag vill är att bli klar här. För detta var inte ett kul projekt. Inte när det står saker överallt. Saras föräldrar var i alla fall här och hjälpte mig få undan lite. Så det känns lite lättare att måla nu. Men jag har fortfarande taket kvar i sovrummet, där jag måste bryta ryggen.
Försöker tänka positivt. Försöker längta efter helgen, fast den är många dagar bort.
Varför är du här? Jävla ångest. Det var så längesen att jag nästan glömt hur det känns när tårarna bränner i ögonen, magen gör ont och andningen är svår. Jag vet att jag tar mig upp igen. Det gör jag alltid.
Det är för mycket och för lite på samma gång bara. Jag vill och längtar, men samtidigt vill jag bara dra i nödbromsen. Vill gå i ide och komma tillbaka när styrkan finns där igen.
Nej nu ska jag jobba vidare. Finns ingen tid för rast och vila. Vill bli klar. Så jag kan få starta mina rutiner. Så som jag vill ha dem.
Det har alltid varit vi.
Det spelar ingen roll hur många gånger som mitt hjärta har blivit krossat. Det spelar ingen roll hur många timmar jag gråtit. Hur många personer som kommit och gått. Det som spelar någon roll är vad som är nu.
I fredags firade jag och Sara 1 år tillsammans. Det känns som att det gått så himla snabbt. Samtidigt som det känns som att det måste ha gått mer än 1 år. Det har alltid varit vi känns det som. Även fast jag vet att både jag och hon har vårat bagage. Vi har upplevelser, stunder och andra människor som format oss till de vi är idag. Jag är glad över det som varit, det som gett mig styrka. Utan allt det där andra, så skulle jag ju inte vara jag. Jag skulle inte vara den där personen som Sara älskar.
I våran relation mår jag riktigt bra. Jag älskar livet vi lever. Älskar vardagen. Och alla äventyr vi har framför oss. Jag är stolt över att ha världens finaste flickvän. Världens underbaraste sambo. Och den bästa vännen man kan ha.
Vi har livet framför oss. Vilket härligt liv dessutom.
Jag älskar dig Sara. Igår, idag och för all framtid.