honochhennes

Har inte skrivit här på hur länge som helst. Kan bero på att jag äntligen gått och skaffat mig en ny mobil. Så surfar mest på den nu. Idag är första gången på en vecka som jag suttit vid datorn en längre tid.
Känns inte som att jag orkar starta datorn när jag bara är ett klick ifrån allt på mobilen.
Att surfa i mobilen visade sig dock inte vara så billigt med mitt tidigare abonnemang. 1500 kr ska jag betala nästa månad. Känns kul.. Tur jag jobbat lite grann!
Har i alla fall bytt abonnemang nu, så det där ska inte hända igen. Nu sms:ar jag även gratis till alla igen! Det har jag saknat.

Annars då? Jo jag har fått ett nytt jobb. Igen.. Haha. Det kan ju verkas som att jag far hit och dit hela tiden på den fronten.
Men nu är detta i alla fall nått som kommer att vara i 6 månader. Så fram till 20:e oktober kommer jag att jobba som expeditör på ICA lagret. Jag hoppas att jag kommer att trivas och kan få förlängt sen om allt känns bra.
Men tar en sak i taget. Nu ska jag fokusera på de här 6 månaderna. Det kommer bli så himla bra. För jag kommer tjäna väldigt bra och kunna unna mig otroligt mycket! Jag kommer kunna leva på ett sätt som jag inte levt på sen min anställning på Återkommande mode. Och det var 2009.. Dessutom kommer jag tjäna betydligt bättre än då. Pengar är ju inte allt. Helt klart. Men att leva på 5500 kr i månaden, det är fan inte ett liv. Det går inte att göra något. Man betalar räkningarna och storhandlar. Sen finns det i princip inte utrymme för något annat.
Så ja, jag är jääävligt glad över att jag kommer ha mycket pengar.

Livet går väl upp och ned i övrigt. Jag känner mig lite splittrad till saker och ting. Känner mig inte rikigt nöjd med min tillvaro. Men antar att det kommer visa sig hur jag ska göra förr eller senare. Någon dag kommer svaren att blotta sig. Den dagen kommer jag vara glad.
Nu ska jag bara jobba och slita på. Inte tänka på allt annat.

Kände inte för att vara allt för djup idag, så detta var allt ni fick hålla till godo med idag.

Jag hoppas, tror och vill verkligen att allt ska gå min väg nu.
Imorgon har jag ett möte som jag verkligen hoppas ska bli positivt, det skulle kunna göra så att min livskvalité skulle gå upp enormt mycket.
Väntar också på ett annat besked, ett besked som kan innebära att flyttkartongerna ska fyllas igen. Tänker inte säga allt för mycket just nu. Får se vad som händer helt enkelt.

Det känns inte som att orden är mina egna längre. De ska funderas, reflekteras, irriteras och chanseras.
De vittrar sönder under mina fingrar, så fort mina tankar står skriva, svart på vitt, så faller de sakta sönder. För i samma sekund som alla andra läser dem så gör de mina ord till sina egna. De omformulerar dem och får dem till något helt annat.
Jag är inte någon som vill blotta sin själ. Jag vill inte vara ordagrann, varför skulle jag vara det egentligen? Mina ord är mina och jag borde få skriva dem precis så som jag vill utan att någon annan är där och byter plats på bokstäverna.
Jag har insett mer och mer på sistone att jag blivit någon slags marionettdocka som folk gillar att dra i trådarna på. De vill gärna få mig att hugga svärdet djupt och låta blodet rinna. Hur mycket jag än försöker lägga bandage så är någon där och drar mig längre bort och förr eller senare så förblöder någon.
Jag vill inte vika mig för någon, jag är den person jag är, och kommer nog alltid vara det. Om inget otänkbart skulle hända som fick världen att kapsejsa.
Den starkaste kraft jag har är mina ord. Tänk så mycket jag gjort med dem egentligen. Vilken genomslags kraft de haft. Genom en insändare fick jag ett jobb. Hur otroligt är inte det?
Genom kärlekens ord har jag fått kärlek tillbaka.
Kryptiken kan vara något av det största jag lever under.
Jag kommer alltid dansa runt på mina egna moln och måla den värld jag själv vill ha.
Jag vet vad som är rätt och fel, jag vet vad som är sant och falskt. Jag vet vad jag menar. Och jag hoppas att ni låter mina ord vara ifred. För de är mitt viktigaste livselexir.

Snacka om att folk säger skumma grejer. Det är tur att jag inte bryr mig allt för mycket. För jag vet vilka mina riktiga vänner är, vilka som verkligen bryr sig och alltid kommer finnas här för mig!

Har nyss varit ute på en promenad med Linda. Det var skönt efter allt stillasittande under påsken.
Imorgon drar jag mig söderut! Då blir det äntligen Göteborg. Önskar jag kunde stanna där länge. Känner inte riktigt för att åka hem till Västerås igen, men ska ju på jobbintervju på torsdag så kan inte stanna kvar.
Sen hoppas jag på att helgen bjuder på lite mys! Hoppas på sol. Kanske lite vin och grillning i värmen.

Igår klippte Sofie sidecut på mig. Hon var jättenervös, haha. Men vad är det värsta som skulle hända liksom.

Jag känner att trots falska människor, skitsnackare och krångliga relationer så mår jag väldigt bra just nu!

Nu ska jag ut och sätta mig på altan. Kanske ta en drink.

"Jag kan inte andas längre, för du har tagit det sista av mitt syre."

Det finns ingen värre känsla än den känslan som infinner sig när man känner att man verkligen gör allt, att man är sitt bästa jag, att man kämpar, hoppas, tror, älskar, ja allt som man bör göra. Men det är inte nog.
Frustrationen är outhärdlig. Det känns som att jag inte kan andas längre.
Jag kan verkligen inte göra mer än det jag gjort. Känner mig som en osynlig ande som viftar med händerna, men det syns inte.
Jag ger upp. För jag orkar inte vifta med mina osynliga händer i oändlighet, tillslut blir jag alldeles för trött.

Förr eller senare är det bara.. slut..

Smulan och Stuvis, vart gick det fel egentligen?
- Och jag leker med elden.

Sitter på Sofies säng och hör hur rörelsen är i full gång i huset. Mamma rullar köttbullar, pappa lagar mat och Sofie fixar drinkar.
Jag känner mig helt jävla förvirrad!
Tussilagon har slagit ut, men snön öser ner.
Det är påsk, men det känns som julafton.
Sofie gav mig precis en drink, men det känns som söndagmorgon, för jag sitter här i mina mjukiskläder.
Det känns som att världen vänts upp och ned. - Vad hände?

Är hemma hos min familj i Vingåker. Det är alltid lika mysigt!
Ikväll så har vi grillat, tänt en massa ljus och suttit ute på altan flera timmar och bara pratat.
Dock tjatar mamma lite om barnbarn, men tror jag väntar ett tag till med det faktiskt! Känns inte riktigt rätt än kanske. Haha.
Det är ganska skönt att vara ifrån Västerås ett tag! Ska bli så himla kul att åka till Gbg nästa vecka också. Träffa älskade Charlie igen, se Nightwish och bara njuta av livet. Hoppas det blir solsken då bara!
Det roliga är att när jag ska hem till Västerås igen så är det avskedsfest för Betty samma kväll, så blir nog lite förfest för mig själv på tåget, sen dra hem till Chokko direkt när jag kommer in till stationen halv 11 på kvällen! Åh, Betty åker iväg 4 veckor! Även fast vi inte träffas så himla ofta nu för tiden så kommer jag sakna henne som fan. Sen när sommaren kommer så blir det banne mig en massa parkhäng, vattenpipa och kalla cider!
Vill ha tillbaka förra sommaren, den var galet bra, trots en del tråkigheter, förutom det var den jättebra!

Nej, ska kanske fortsätta vara social med familjen nu! Valde ju ändå bort Sthlm och en mycket bra människa för att vara kvar här. Så ska göra det bästa av det!

Lägger in lite randombilder för att det inte ska bli så vitt och tråkigt!

Finaste Chokko och jag!