honochhennes

Jag såg hennes blick. Rädslan i hennes ögon var något jag aldrig sett förut. Det såg nästan ut som att hon höll på att spy. Hon gick fram och tillbaka i rummet. Jag blev snurrig av att titta på henne. Jag ville säga något. Men satt bara tyst i den mörkröda skinnfotöljen. Det sprakade från den öppna spisen. Jag tittade faschinerat in i lågorna, och såg hur de dansade över veden som hon skyndat att lägga in där. För en sekund så glömde jag bort hennes steg som trampade över ekparketten. Jag kunde bara tänka på enkelheten i den lilla stugan. Det stora älghuvudet som satt uppe på väggen. Den stor röda mattan som kittlades under mina bara fötter. Plötsligt vaknade jag upp ur min trans, och lyssnade, stegen hade tystnat. Jag slet blicken från mina fötter och tittade upp på henne. Hennes blick hade ändrats från rädsla till beslutsamhet. Hon gick snabbt fram till mig. Föll på knä framför mig och tog tag i mina händer. Jag kände hur jag svettades lite grann och pulsen eskalerade. Jag hade svårt för att möta hennes blick. 

- Titta på mig, sa hon. 

Jag lyfte på huvudet och såg in i hennes vackra bruna ögon. Hon log lite grann. Jag blev förvirrad. För jag trodde att hon var arg, så varför log hon helt plötsligt emot mig. Jag kände hennes varma händer i mina. 

- Vet du, jag måste berätta en sak för dig, sa hon med mild röst. 

- Jaså? Svarade jag, med lite osäkerhet i rösten. 

- Jag älskar dig, sa hon. 

Jag kände hur all min nervositet försvann och byttes ut mot en helt fantastisk känsla. Det kändes som att jag plötsligt kunde andas igen. 

Hon fnissade till lite grann, tog ena handen om min nacke, drog mig närmre sig och gav mig en underbar kyss. 

 

Vissa dagar tänker jag mer på henne än andra. Undrar om hon tänker på mig också. Om hon ibland kan, precis som jag, få den där känslan i kroppen. En saknad. Jag har ingen aning om vad som händer, eller inte händer.. Men jag hoppas, att det inte bara är jag. 

 

Sitter och planerar en resa till Oslo mot mitten/slutet av nästa månad. Åka dit och hälsa på Ehlina, som jag inte träffat sen i augusti. Så det ska bli trevligt! Tror inte att jag varit i Oslo heller. Vem vet vart jag varit egentligen, håller knappt koll. Mina föräldrar tog alltid med mig och mina systrar på en veckas semester på sommaren då de hyrde hus och så. Så Norge har jag besökt, vet bara inte vart. 

Har även lite planer på London närmre våren när det kanske är rätt okej väder där.

Är rätt nöjd över min jobbsituation faktiskt. Att kunna ha väldigt mycket fritid, men samtidigt tjäna rätt bra med pengar. Det är perfekt! 

 

Ska väl börja fixa i ordning mig för jobb nu. Jobba idag och imorgon. Sen ledig fram till på tisdag! 

Har fått höra att jag inte är lika djup som jag varit innan. Kanske genomgår jag en förändring. Jag känner inte längre det där plötsliga behovet av att avreagera mig på min blogg så fort jag stöter på motstånd eller hamnar i en tuff situation. Förut så flödade texten över bloggen. Det var öppenhjärtligt, men kanske lite för öppet. Vissa saker behöver man inte delge andra människor. Visst jag är fortfarande ganska öppen. Men jag vill inte lämna ut mig själv allt för mycket. Och om det är något jag lärt mig så är det att vissa saker kan skrämma bort människor som man tycker om. Hur positiva sakerna än må vara, i för stor dos så blir det kvävande. Jag vill inte kväva någon. Speciellt inte personer som jag bryr mig om. Så jag tar det lugn. Tar ett extra  djupt andetag och låter saker och ting få bli som det blir i stället. 

 

Igår blev det inte riktigt som tänkt. Efter jobbet så åkte jag hem och satte mig och kikade på serier och tog mig en kall cider, sådär juldagen till ära. Kände att det verkligen var riktigt skönt att för en gångs skull inte gå ut och dricka en massor. Jag hade precis lagt mig i sängen, och klockan var närmre 3 på natten när telefonen ringde. Två fulla vänner ringde och jag bara kände att lite sällskap skulle inte sitta fel. Så drog på mig kläder och promenerade bort dit. Käkade lussebullar halv 4 på morgonen, pratade och skrattade. 

Så efter en vaken natt är jag rätt seg nu. Hela dagen idag har bestått av att bara ta det lugnt! Börjat packa upp julklapparna lite grann, käkat thaimat och kikat på Pretty little liars. Nya favoritserien! 

 

Nu blir det en massa musik och fixa lite. Kanske testa min nya glassmaskin senare. 

 

 

 

It looks like I'm gonna join the force. 

 

Haft en riktigt mysig dag med de vanliga traditionerna! Grötätande på morgonen med hela familjen. Pyssla och fixa en massa. Fotografera utomhus. Äta god julmiddag. Öppna julklappar. Äta choklad. Och bara ha det bra. 

Fick en massa fina julklappar av min familj. Men jag kan inte rå för att tänka "All I want for christmas is You". Men den personen som jag tycker mycket om, är på andra sidan jorden, och har antagligen inte tid för att tänka på lilla mig.

Imorgon går jag tillbaka till mina rutiner efter 12 dagars ledighet. Det är nästan så att jag känner lite "söndags-ångest". Den där känslan när man har sista dagen av ledighet. Men det är en himla massa roliga saker att se fram emot framöver också. Så det är inte så jobbigt ändå. Bara jobb tisdag, torsdag och fredag. På onsdag blir det "girls night" med Stefan, han själv som uttryckte sig så. Vin och snack antar jag. Eventuellt träffa en ny bekant på lördag för en cider eller två. Nyårsafton kommer innehålla massa fest och goda vänner. Måste hitta en snygg outfit till dess också. Sen är det Göteborg den 4-7:e. Så kommande två veckor är fullproppade med massa kul. Sånt som kommer skingra mina tankar lite.

 

Sitter och lyssnar på X Japan och mina tankar är nog rätt långt bort just nu. I Tokyo för att vara lite mer exakt. 

Jag har funderat så himla mycket den senaste veckan. Verkligen vänt ut och in på mig själv. Jag vet att jag verkligen fick panik. Det blev för mycket av allt helt enkelt. Jag är så van vid enkelhet och raka spår. Att veta vart jag är påväg med en person och bara följa den vägen. All förvirring och osäkerhet fick mig bara att balla ur helt enkelt. Vilket jag verkligen ångrat djupt sen förra helgen. Jag har tänkt på det och läxat upp mig själv massor utav gånger. Men, om det är något jag vet, så är det att man lär så länge man lever. Allt som händer har en mening. Och som jag nämnt förut, så kändes det verkligen som att jag fick en käftsmäll. Inte bara av henne, utan från mig själv också. Jag insåg att rädsla är den värsta fienden som finns. 

Att ge upp en person som jag tycker om så otroligt mycket. Som jag kan sitta i timmar och bara lyssna på när hon berättar om sitt liv. Att känna så många känslor på en och samma gång när jag ser på henne. Det är egentligen inget alternativ. För jag tänker inte vika av för rädslan. Det finns alltid en risk att jag aldrig kommer lyckas bevisa för henne att jag är så mycket mer än vad hon tror. En risk jag är villig att ta. För jag är inte en person som bara ger upp hur som helst. 

Jag vet själv hur bra jag är. Jag vet vilka styrkor jag besitter. Jag är också väl medveten om de svagheter jag har. Svagheter som jag är beredd att arbeta på. Men vi alla människor har våra bra och dåliga sidor. Det är vad som gör oss till just människor och till de individer vi är. 

Jag ser en skönhet och charm i de flesta människorna. Om de bara vågar vara öppna och ärliga med vilka de är.

 

Ibland känns allt så enkelt. Som den där känslan då man bara vet någonting. Jag vet vilket håll jag vill gå åt. Och jag är egentligen inte rädd för att misslyckas. Livet är tufft. 

 

Några ord ekar i mitt huvud. "Inte lämplig för att träffa mina barn." Försökt att inte ta åt mig. Men klart att det känns. 

Vilket får mig att tänka på söta lilla Nora. Världens gulligaste barn. Det var ju så att man blev tårögd varje gång hon tittade på mig och sa att hon älskade mig. Visserligen kanske hon inte förstod innebörden av orden till 100%. Men att ha en dålig dag och få höra de där orden, det kunde ju verkligen få leendet att falla på plats igen.

Det gör ont i mig när en relation tar slut och man förlorar inte bara personen som man var tillsammans med, utan människorna i dennes omgivning också. Nora och Sussie var viktiga människor i mitt liv. 

 

Två bilder från när vi var ute på landet. 

 

 

 

Okej, nog med barn-bilder nu! Jag blir bara ledsen och saknar dem som fan! Måste verkligen åka ner till Monika så snart jag bara kan. Det var alldeles för längesen nu känner jag. 

 

Nu borde jag verkligen sova. Tack och god natt. 

 

Stressig julshopping idag! Men ändå mysigt att umgås med systrarna.

Efter en heldag i Norrköping med en massa galet bilåkande och att trängas med andra ivriga julhandlare, så var det skönt att sjunka ner på soffan. Jag, pappa och Sofie kikade på Svenska hjälte-galan. Sen blev det en gammal film från -93 på det!

Känner mig helt seg nu. Jag har varit sjuk i över 3 veckor.. Förstår inte varför det inte vill ge med sig! Blir verkligen tokig på det.. Men det ska väl bli bättre.

 

Imorgon tänkte vi åka över till mormor med blommor och fika och överraska henne. Ska bli mysigt! Var så längesen jag tog mig tid för henne.. Nästan så att jag skäms lite grann faktiskt.

 

Dags att sova så att jag orkar morgondagen då!

 

God natt alla fina.

 

  

Idag kom äntligen min nya dator! Känns superskönt. Fick iväg min engelskauppgift som legat och gnagt ett tag nu. 

 

Haft ännu en bra och mysig dag. Följde först med Linda in till stan för att hon skulle till bilprovningen med sin bil. Sen kollade vi runt i lite butiker och sådär. 

Efter det så blev det styrketräning ett tag, sen börja fixa med mat och sådär. Jag, Sofie och mamma åt supergod mat, tog oss ett varsitt glas och började prata en massa gamla minnen. Jättemysigt. 

Jag har kikat i gamla fotoalbum från mormor och tänkt att jag ska scanna in en hel del bilder och försöka få till något snyggt i photoshop. Sätta ihop olika bilder och göra det till något fint. Ska bara lyckas installera photoshop på min dator också. Så skönt att kunna redigera bilder i ett större format. Min lilla mini-dator var ju värdelös! 

 

Imorgon ska jag, Linda, Sofie och Bella åka iväg till Norrköping en sväng. Blir till att trängas bland alla galna människor.. Gillar inte julstress.. Vill ha allt klart och kunna koppla av framför öppna spisen och bara dricka ett glas varm glögg. Men det kommer en dag till det också!

 

 

Känner mig så otroligt pigg idag! Som att kroppen skulle vara 10 kilo lättare. Vissa saker sitter nog i huvudet och andra i kroppen. Jag hittade en lapp jag hade skrivit förra julen, med olika mått. Det visade sig att jag gått upp 1 kg sen förra julen, MEN har tappat flera cm runt magen och så. Riktigt roligt att se faktiskt. Vilket också visar att man inte ska följa vikten så himla mycket. Att ha jobbat på lager sen i  april måste ju gett mig en hel del muskler. Riktigt kul!

Har börjat med tabletter mot mina hemska humörsvägningar också, som jag alltid får två veckor innan mens. Så förhoppningsvis kommer det där bli riktigt bra. Köpte även magnesiumtabletter igår. Så nu ska väl kroppen få må riktigt bra! Känner mig positiv inför det nya året.

Känner mig driven och motiverad.

Jag tror jag behövde den där käftsmällen i måndags. För att vilja ta tag i allt en gång för alla.

Vissa saker vet jag dock inte ens stämmer in på vem jag är, och Du kommer få se. Att jag är långt ifrån den personen som kom fram i lördags. Ibland exploderar bara allt. Men jag tror på att saker och ting kan byggas upp igen.

 

Ikväll ska jag iväg och simma med mamma. Sen blir det julmys med familjen i form av julgodisbakning.

 

Jag har även hjälpt Sofie att skriva ett personligt brev. Jag håller verkligen tummarna att hon får komma på en intervju i alla fall. Fast vore inte helt fel om hon fick jobbet heller, jag kan behöva lite fler folk jag känner på mitt jobb. Nu slutar ju Evelina, och alla de andra som jag började tillsammans med har slutat. Så det är bara Sara kvar som jag känner.. Trist!

 

Har sjukaste träningsvärken.. Körde hantlar, ab-slide och sånt gummiband igår. Ajj..

När jag kommer hem till Västerås igen så blir det möte på Hälsocenter, sen startar cirkelträningen. Så jag känner att jag behöver styrketräna lite innan dess, om jag ska kunna röra mig efter ett sånt pass!

 

 

 

 

Mitt halsont har kommit tillbaka, så känner mig lite allmänt seg. Jag har även svårt att helt släppa tankarna om en person. Men försöker sysselsätta mig så gott det går.

Är hemma hos min underbara familj! Det känns så tryggt och bra att vara här. Bara kunna slappna av och ta det lugnt.

 

Nu ska jag verkligen ta tag i allt på nytt. Hälsa och välmående ska verkligen komma först. Jag satt och funderade tidigare idag över vilka prioriteringar jag gjort. Vart mina pengar har försvunnit. Kom fram till att jag spenderat alldeles för mycket på alkohol och utgång. Jag vill inte bara vara den där partyprinsessan. För det finns så mycket mer. Skulle jag skippa utgång varje helg så skulle jag kunna unna mig massage eller annat som är bra för välmåendet. Det finns så himla mycket jag vill göra!

2013 ska bli året som jag gör det.

Det ska bli året då jag vinner tillbaka respekten också.

Sitter och kikar igenom gamla bilder. Tänk vad mycket man varit med om. Så mycket som hänt. Så många kärlekar man haft. Fastnade bland alla puss-bilder på mig och ex. Jag är en sån person som aldrig raderar något. Jag har till och med haft svårt att radera sms. Nu är det dock lättare. Jag har mina viktigaste minnen i mitt huvud. Men bilderna vill jag gärna ha kvar. Fast jag inte brukar titta på dem. Som bilderna på mig och mitt ex från 2006, idag var första gången jag tittat på dem sen dess tror jag. Jag går inte tillbaka och saknar. För det som har varit, ja det har varit och det är inget som jag vill ska komma tillbaka. Jag har både bra och dåliga minnen. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv under dessa år. Dels att aldrig någonsin gå in i ett nytt förhållande om jag har känslor kvar för ett ex. Vilket varit mitt upprepade misstag i princip varje gång. Det har medfört mycket negativitet i nya förhållandet. Men, nu vet jag bättre. Det krävdes bara x antal gånger innan jag skulle inse det.

Jag hoppas att jag vuxit som person också. Allt som händer medför en lärdom, på gott och ont.

Jag vill att alla mina ex ska veta att jag aldrig kommer sluta älska dem i alla fall. För jag är sån. Har jag en gång älskat någon, då finns den kvar i mitt hjärta, oavsett hur lång tid det var sen man sågs. Skulle någon mot förmodan ringa mig och be om hjälp, då skulle jag ställa upp, om jag kunde. Jag är nog en väldigt snäll människa på så sätt.

Efter allt  som varit så kan jag vara så himla glad, det är konstigt egentligen. Förhållandemässigt har jag haft en riktig berg- och dalbana i 7 år. Jag har skrattat, gråtit, skrikit, älskat, njutit, spytt, sprungit. Det har varit ett riktigt hallå.

Jag kom ut som gay när jag var 18 år. Nu är jag 25 år. Och det känns som att jag gjort det där galna som man ska göra. Playat runt, haft mina förhållanden, varit otrogen (inte för att man SKA det kanske, men det är en lärdom i det också), jag har gett och fått kärlek, har flyttat runt en jäkla massa. Jag har liksom gjort allt det där oseriösa som man någon gång ska göra. När man är ung så bör man väl testa sina vingar och flyga runt en hel del. Mina vingar har många gånger inte burit mig, då har jag fallit hårt, men har alltid lyckats ta mig upp igen.

Nu känner jag att jag är trött på detta omkringflaxande. Jag vill inte hoppa runt. Jag vill ha stabilitet. Kanske finns hon redan i mitt liv, hon jag ska bygga det där stabila med, eller så väntar hon där ute. Det återstår att se. Men idiot-Frida ska ni inte se mer. Henne kan vi begrava under en sten någonstans i de djupaste norrländska skogarna.

 

Nu vill jag älska fullt ut. Ge mer än jag tar. Låta blicken vila på en och samma person. Den är trött på evigt flackande.

 

2006-2007

 

"Hush little baby, don't you cry."

 

Jag har haft en riktig kanonhelg! Den kan jag leva riktigt länge på. Nya bekantskaper, massa dans, ramlat, varit överallt och ingenstans. Behöver inte gå in på allt som hände. Men kul, ja det hade jag i alla fall!

 

Nu är det ny vecka. Idag är enda dagen på hela veckan som jag inte har något speciellt inplanerat. Tänkte väl försöka måla lite, annars får jag se vad dagen har att bjuda på helt enkelt. Sen är det jobb tis-tors. Och på fredag får jag äntligen träffa Leena igen! Inte helt fel det. Då blir det mys och fest.

Känns som att december kommer ta slut allt för snabbt! Massa saker inplanerade hela tiden. Nästa vecka börjar jag plugga på riktigt också. Just nu är det bara lite slapppa grejer som ska göras. Men sen så. Då kommer jag inte ha tid med något annat än plugga och jobba. Tänkte säga att jag får ta vara på helgerna. Men oftast jobbar jag på helger. Helgen som kommer nu är första helgen på 3 veckor som jag inte ska jobba. Fast jag är ung, så vad gör det egentligen? Det är inte så svårt att kombinera uteliv och jobb på helgerna faktiskt!

 

Ska väl inte sitta av tiden här nu. Upp och skutt och göra lite nytta! Skönt som fan att Sofie och Malin diskade allt innan de drog härifrån igår i alla fall. Så städa behöver jag inte tänka på.

 

Idag har jag banne mig gjort en massa nödvändiga saker. Skrivit i papper som ska skickas in, lagt upp min tillgänglighet för jobbet resten av den här månaden så jag inte behöver tänka på det mer, försökt planera upp en budget för månaden. Som säkerligen kommer spricka. Men, men. Har till och med planerat outfit för den 15:e. Snacka om att vara ute i god tid!

Varit ledsen har jag också hunnit med. När jag satt och la upp tillgängligheten runt jul och klickade på den 25:e så föll en massa tankar över mig. Jag tänkte på vad som alltid brukar göras på juldagen. Hela familjen klär upp sig och åker ut till morfar. Fikar och har det mysigt. De gångerna som morfar dragit igång med skönsång så hela huset skakat. I år kommer det vara så annorlunda.. Ibland tänker jag att han visst är kvar där. Att han sitter vid sitt fönster med pipan i munnen och kikar ut på fåglarna. Men det är inte så.
Han tjatade alltid och frågade om jag hittat den där rätta än. Om jag hade en ring på mig frågade han om jag var förlovad. Allt jag önskade var att han skulle finnas kvar så pass länge att jag hann träffa den rätta, som jag ville visa upp för honom. Men jag hoppas att när jag väl gör det, så ser han det. Någonstans ifrån.

Älskade, älskade morfar!

 

Försöka ta mig samman skulle vara en idé just nu.. Snart iväg och jobba!

Ni vet den där känslan, när man kan tänka på en person och plötsligt komma på sig själv med att le lite fånigt. Eller när man bara går runt och tänker på personen hela tiden. Att små saker kan göra att man påminns om den. Ja ni förstår, den där känslan i magen. Surret och ruset i huvudet.

Det är en underbar känsla, samtidigt som den är otroligt jobbig. Att längta, vänta, se sekunderna långsamt ticka förbi.

Jag gillar, tycker om, är lite betuttad (som Cecilia skulle uttryckt det). Eller ordet jag söker är nog förförd. Ja det är vad jag är. Jag är förförd. Lite snurrig i huvudet, som att jag skulle blivit neddrogad. Ja, precis så är det. En skön, men samtidigt lite suddig och jobbig känsla. Nej, nu babblar jag ju som att jag faktsikt skulle gå på något.. 

Jag ville komma fram till att jag har en bra magkänsla. Jag är glad. Men saknaden är jobbig. Det är som att musklerna i armarna törstar efter att få krama om. Mina händer trevar i mörkret. Läpparna väntar tålmodigt på att möta hennes. 

Det är lite skrattretande egentligen. Varför kanske ni undrar? Jo, men för att saker och ting kan ta en så drastisk vändning. För att det är lite otroligt hur människor plötsligt dyker upp. Hur kunde en så fin tjej bara plötsligt traska in genom min ytterdörr? Hon kunde ha varit vart som helst den där lördagen, men så var hon just här. Det är lite faschinerande. Men man ska väl inte fundera för mycket i såna där saker. 

Hoppas det blir många fler dejter framöver. För det här ruset i magen, det vill jag gärna behålla.

 

 

 

 

Jag tar verkligen för givet att människor jag tycker om alltid ska finnas kvar. Att oavsett vad så ska de bara finnas. De ska andas, leva och gå att nås när det behövs. Men det går inte att ta såna saker för givet. Människor försvinner, vare sig man vill det eller inte. Vissa gör det medvetet medan andra har oturen att ryckas ifrån oss för tidigt. Det går aldrig att förutspå någonting. Och man ska alltid vara rädd om de människor man har runt omkring sig. Uppskatta dem för deras kvalitéer, fel och brister.

Jag känner att jag borde ta till vara på min lediga tid ännu bättre. Umgås med de personer som jag verkligen värdesätter. Vilket är väldigt många. Det är många som har en plats i mitt hjärta. Jag kanske inte alltid är så bra på att visa hur mycket mina vänner och min familj betyder för mig. Jag försöker i alla fall. Men jag ska försöka ännu bättre. Jag minns hur glad jag blev i början på sommaren när jag gick från sambo till singel, det var så många som hörde av sig och visade att de fanns för mig. Personer som jag allra minst anade skulle höra av sig.

Jag är glad över att det finns personer jag skulle kunna ringa mitt i natten om det skulle behövas. Min mamma skulle aldrig tveka att sätta sig i bilen och köra gasen i botten om det verkligen var panik. Jag har vänner som säkerligen skulle kunna gå över eld och vatten för mig. Jag har många vänner jag skulle göra det för i alla fall.

Det är roligt att ha vänner i olika städer. Men ibland känns det lite jobbigt. Det är inte så att man åker till Borlänge, Timmele, Söderhamn, Sundsvall eller Kalmar över en fika direkt..

 

Det jag ville säga med detta är i korta drag; Ta ingen för given. Plötsligt försvinner de. Och då är det försent.

 

 

Missförstå mig rätt. Jag mår bra och så. Vore lite läskigt annars, om jag skrev ett glatt inlägg förut. Sen PANG kommer ett deppigt inlägg. Nej så är det faktiskt inte alls. Det är bara en hel del tankar som snurrar i mitt huvud. Tidigare idag när jag skrev så hade jag inte hunnit landa. Jag har som sagt gjort en massa saker. Festat, haft det mysigt, jobbat och så vidare. Känns som att det var flera veckor sen jag faktiskt bara ägnade så här många timmar till mig själv. Saker sjunker in, såklart. Är man ensam med tankar så lär man börja beta av dem om man inte har något annat för sig. Så det är väl det jag har gjort ikväll. Tänkt en massa på saker som hänt den senaste tiden. Människor som jag saknar att ha i mitt liv. Jag undrar lite vart mina vänner än.. Visserlingen kanske jag varit dålig på att höra av mig den senaste veckan också, men det känns som att det oftast är jag som måste ta första steget, annars händer ingenting alls. Vilket är otroligt tråkigt. Jag har många underbara, fina vänner. Men just nu känner jag mest för att fly från Västerås. Kanske blir annorlunda nästa helg. Då blir det förhoppningsvis fest hemma hos Suzze med massor av mina vänner. Kanske jag får tillbaka gnistan då. Jag är lite ledsen över att Beatrix ska flytta snart också. Om en månad försvinner hon till Göteborg. Men det är väl som med Monika, vi ses inte ofta, men när vi väl ses så känns det som att det var igår man sågs senast. Och riktig vänskap består, oavsett vart i livet man befinner sig eller vart man bor.

Jag tror att jag lite för ofta har flytt på sistone, i stället för som ikväll, ha en riktig ensam-kväll och bara funder, ja då har jag tagit alla chanser jag fått till att dricka alkohol och gå ut på krogen. Varit "lycklig" för stunden. Men det vet vi ju alla att det inte fungerar i längden.

Nej, ta tag i problem och bekymmer är väl det enda rätta skulle jag tro. Få bort negativa energitjuvar ur mitt liv. Fokusera på de positiva sakerna som finns. Peppa nästa helg när jag får träffa älskade syster igen, julhandla, festa och bara ha det bra.

Måste, MÅSTE komma igång med gymmandet igen också. Så fort den här förkylningen försvinner så är det jag som står och flåsar på crosstrainern. Jajämänn! Jag och Suzze pratade om att börja på någon slags dans också. Skulle kunna vara en idé. Ska bara komma över min skräck inför att träna i grupp.. Får väl börja med att stå längst bak, sen arbeta mig framåt!

På måndag börjar jag plugga också. Även fast det är distans så måste jag finna min självdisiplin och se till att fixa detta. Varva plugg och jobb, sen ta vara på de dagar som jag är ledig.

Vilket trist och informativt inlägg detta blev. Bara babbel om vad jag ska göra för förbättringar med mitt liv. Men det är väl det som är på tapeten just nu så.

 

Dags och sova skulle jag tro. Jobba imorgon. Åka bort på måndag. Känns bra!

 

 

Var ett tag sen jag skrev sist. Men har verkligen varit fullt upp på sistone! Har funnit mig själv att vara en sån där som faktiskt kan ta flera timmar på sig att svara på vissa sms. Jag svarar i vanliga fall så snabbt jag läst dem. Men som sagt, fullt upp! I början på veckan var det bara en massa mys och chill. Åkte till Eskilstuna i måndags. Hade en trevlig kväll med Leena. Tisdagen toppade nog allt dock. Först så mötte jag upp Ann-sofie, vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord i flera timmar, och skrattade konstant. Så himla roligt att vi fortfarande, efter så många år, klickar så bra. Det är äkta vänskap det. Kvällen sen blev riktigt jäkla bra! Jag och Leena käkade på Spicy hot. Sen gick vi på bio. Vi var de enda i biosalongen. Det var riktigt mysigt faktiskt. Att kunna sitta och småprata under filmen utan att få popcorn kastade i skallen av någon som blir störd. Filmen var superbra och efter den gick vi iväg till Royal Oak (tror jag det hette...) och tog oss några cider/öl. Otroligt nöjd över hela tisdagen faktiskt. Tyvärr har ju allt bra ett slut också, så i onsdags var jag tvungen att åka hem och jobba. Så det är väl i princip det jag gjort sen dess. Bara jobbat, sovit, jobbat. Och så åkt på en riktig hemsk förkylning också. Vilket inte hindrat mig från att prestera mitt bästa någonsin på jobbet. Vet inte riktigt hur det gått till dock. Men det är ju bra. Det kanske är för att jag mår väldigt bra just nu. Jag känner mig glad och på topp. Har en fin människa i tankarna hela dagarna. Har mycket roligt att se fram emot. Är inte orolig över min ekonomi, för den löser sig. Med andra ord så har jag det väldigt bra just nu, trots mycket jobb och förkylning.

 

Ikväll tänker jag bara rå om mig själv. Jag minns knappt senast jag inte var på BMB en helg. Det har blivit otroligt mycket festande på sistone. Vilket varken är bra för hälsan eller plånboken, eller ja det kan väl vara bra att dansa, bra motion. Men kanske inte på så sätt.

Så ikväll blir det en riktig hemmakväll. Köpa hem något gott, om aptiten tillåter. Se film och bara mysa ner mig under en filt på soffan.

För jag vet att nästkommande två helger blir fullt ös medvetslös. Så lugna gatan ikväll.

 

Nu blir det en varm dusch. Sen iväg och handla.