honochhennes

Idag är jag ganska ledsen. Ledsen och frustrerad. Hela jobbpasset har bestått av smärta. Mina ryggbesvär är tillbaka. Så varje steg jag tar så ilar det ut i svanken och jag domnar bort i ben och fot. Känns jättejobbigt! Blir ledsen, för jag vill inte lida av massa krämpor.. Man borde inte ha såna här besvär vid 26 år.. Det finns ju inget annat att göra än att försöka att träna bort det, samt ta en massa värktabletter. Jag har som mål att jobba mycket i september, så detta ska banne mig inte få sätta käppar i hjulet för mig. Jag tar mig igenom det.

 

Om 4 dagar säger jag hejdå till denna äckliga lägenhet också! Satan vad pepp jag är. Ska bli så kul att renovera och fixa en massa.

 

Snabb uppdatering idag. Nu ska jag vila min stackars rygg!

Det är redan söndag! Oj vad veckan har gått snabbt! Har haft en väldigt bra vecka faktiskt. Den har känts så himla avkopplande, lugn och rolig. Fler såna här veckor tack!

Började veckan lite lugn, chill och seriekollande i måndags och tisdags. Jobbade i onsdags. Sen i torsdag åkte jag hem till Cecilia och umgicks med henne och Jens. Drack vin och hade det supertrevligt! Fick nys om en HBTQ-afton på Alberts krog. Så vi åkte dit. Där spelades det schlager och sjöngs kareoke. När de stängde så tog vi med oss Sandra O och åkte ner till Sjökrogen. Hittade ett skönt gäng som vi satt och snackade med. När de sen stängde så åkte jag, Cecilia och Sandra hem till Cecillia och fortsatte kvällen fram till 4 halv 5.

I fredags blev det ost, kex och vin hemma hos Suzze och Michaela. Mikaela var också där en stund. Riktigt rolig och mysig kväll. Jag kom inte hem förrän 2 någon gång. Och sen var det bara att hoppa upp när kl ringde 06:15 och bege sig till jobbet. Efter jobbet kände jag mig mer död än levande. Fixade lite god middag och bara körde en soffkväll för mig själv. Och idag så har jag jobbat hela dagen! Men ja, bra vecka med andra ord.

 

Nästa vecka finns det en del saker att se fram emot också. Imorgon ska jag eventuellt åka till Eskilstuna och umgås med Leena. På tisdag kommer Sandra hem ifrån Turkiet. Och på lördag blir det vinkväll med Sara och Mikaela. Jag vill fortsätta ha det såhär, umgås med fina vänner och känna att jag verkligen lever.

Får inte vara instängd i lägenheten mer! Det kväver sönder mig.

 

Blir arg på mig själv. För jag kan få sån ångest över så dumma saker..
Jag är en sån person som vill spara alla bilder jag någonsin fotat. När min mobil la av för några månader sen så sparade jag så mycket jag kunde, innan jag fabriksåterställde den. Idag skulle jag titta igenom alla bilder. Insåg att en massa bilder inte blev sparade. Och jag fick sån extrem ångest. Blev verkligen ledsen.. Vilket är dumt. För de bilderna som saknas är bilder som jag inte bör titta på egentligen. Men ändå är jag upprörd nu. Kan inte rå för vad jag känner.

Fan...

Lite trubbel i paradiset idag. Men det ska nog lösa sig. Alla dagar kan inte vara bra.

Cyklade till Coop, för jag kände verkligen att jag behövde frossa i en B&J's. Men såklart hade de inga. Min typiska otur..

 

Den här dagen har varit lite seg. Började i alla fall dagen med att ta en timmes promenad. Sen blev det allmänt slappt.

Jag vill bara att augusti ska gå snabbt. Jag vill verkligen flytta nu. Kanske tjatar om det. Men fan. Denna lägenhet kväver mig! Den kväver mitt förhållande också. För vi blir bara så irriterade på varandra när vi går in i varandra vart vi än rör oss i lägenheten. Så ja, flytten kommer göra allt bättre.

 

Juste, efter 6 år har vi äntligen gått skilda vägar. Du har varit en trogen följeslagare. Men kände att jag tillslut bara ledsnat på dig. Vi har inte lika mycket gemensamt längre. Har tyvärr vuxit ifrån dig.

Så hejdå läpp-piercing! Det var fint så länge det varade.

 

Jag borde sova. Men fastnade på min gamla blogg. Hittade lite intressanta texter jag skrivit. Ibland kan jag förundras över att jag skrivit vissa saker.

 

"Blåögd tar jag mina tankar kring jorden
För att stanna på Afrikas savann
Står öga mot öga med inre demoner
En dans kring öppen eld
Sjunger fram mina ord på swahili
Och Mount Kenya ger mig svindel
Jagas av lejon
Törstar efter kärlek
Men finner mig själv kvävas av solen
En enkel synvilla av en oas
I solnedgången finner jag min vila
Under stjärnorna söker jag tröst
Jag mötte blicken från bruna ögon
Och tog sedan min väska för att vandra hemåt igen"

Denna nedanför gilla jag verkligen.

"Drack mig berusad på vodka och sympati
Kastade orden som du la på dina läppar
För de betydde lika lite för dig
I natten höll dina armar mig hårt
Aningen för ansträngt

Inga tedrickande poetiska själar
Bara asfaltssvart
Du såg in i stora ögon som manade om förlåt
Tysta steg går åt fel håll
Utelämnad eufori

En själ släpper en annan fri"

Nu kom jag på varför jag aldrig sitter vaken i min ensamhet mitt i natten längre. Tankar. Suttit och läst gamla blogginlägg. Funderat över saker. Velat gråta, men det är liksom bara tomt.

Varför är det så, att man alltid tänker så mycket på nätterna? Det är som att hjärnan tar någon slags klarare form. Allt de där som var nedgrävt längst in, kommer fram igen. Funderingar över hur, när, varför? Man får nästan som en identitetskris på nätterna. Lite som "vem är jag?", fast inte lika extremt. Bara en överdriven liknelse. Men ni förstår grejen i alla fall.

 

"Allt hon sa till mig den natten känns som en illusion. Orden som kom ut ur hennes mun finns på min näthinna, som ord som mimades fram, utan något riktigt ljud. Klarheten som fanns där då, den som var som en ilskall sprakande vintermorgon, när snön gnisslar sådär härligt under skorna och de ljud som hörs låter som de klaraste ljuden du någonsin hört. När hon formade de orden och sa dem till mig, så var det exakt sådär, klart. Som skönt perforerande ilningar genom min kropp. En njutningsfull välbehagskänsla. Inre ro. Jag var så lycklig att det kändes som att leendet skulle sitta där, fastklistrat på mitt ansikte, för alltid.

Men nu i efterhand vet jag att det bara var inbillning. Jag ville tro på alla de där lyckoruskänslorna. För vad är bättre än att krampaktigt hålla fast vid lycka?

Jag rusade barfota över frostbeklädda fält utan att frysa. Kunde höra mitt hjärtas slag till och med i de mest högljuda situationerna. Det var bara vi. Hon och jag. Och de där vackra orden. Tills fasaden plötsligt sprack. När lyckan byttes ut mot fasansfull smärta. Som vassa naglar som slet rakt genom min hud. Tog hål på mina artärer. Skrattade elakt medan alla vitala organ bara föll ur min kropp. 

En illusion. Det var precis vad det varit. För lycka kommer alltid förbli just det. En illusion, skapad av förhoppningar."

 

Vet inte riktigt varför just den där texten for fram genom mitt huvud. Det bara kom, och jag bara skrev. Satan vad jag har saknat att skriva! Även om mina texter kan vara något brutala.

 

 

Jag har saknat den här känslan. Känslan av att verkligen vara i mitt eget huvud. Det kanske låter konstigt. Men det är som att jag inte riktigt varit närvarande i min egen hjärna på ett tag. Jag glömmer så lätt saker. Jag missunnar mig själv och människor runt omkring mig.

Ikväll har min röst varit stark. Jag cyklade i den svala sommarkvällen. Lyssnade på hög musik. Kände vinden som susade genom mitt hår. Jag rös genom hela kroppen. Och kände bara något slags lugn. Samtidigt som jag kunde tänka så otroligt klart. Den där geggan som mosat runt i mitt huvud liksom bara försvann. Jag kände mig levande.

Missförstå mig inte. Jag är levande hela tiden. Och mår otroligt bra. Men ibland så behöver Jag få finnas. Inte Vi eller Oss. Utan bara Jag!

Har känt sån energi hela kvällen. Storstädade lägenheten, åkte iväg och handlade massa gott till middagar denna vecka, lagade jättegod mat.

Jag har funnits, andats och varit jag.

 

Pridedagarna fick mig att fundera lite grann. Fick höra att jag och min flickvän sitter ihop. Att vissa vänner drog sig för att komma fram och sitta och prata med oss. För vi bara har ögonen för varandra, som att omvärlden inte existerar. Enligt Göteborgarna har vi fått ett gemensamt namn också; Frasse (Frida + Sasse). Jag ser inte riktigt charmen i det. För jag vill vara Jag. Inte Frasse. Nu så är det väl inte så mycket allvar i det där namnet egentligen. Men hela allt det där fick mig ändå som sagt att fundera lite.

Det är inte bra att tappa bort sig själv. 

Jag är så van vid att göra det jag själv vill göra. Smsa när jag vill, sitta uppe hela nätterna på facebook om jag känner för det, gå ut och promenera för mig själv med hög musik.

Det finns ingen som kan göra något åt allt det här, förutom jag sjäv. Ingen har tvingat mig att gå ur mitt eget huvud. Ingen har fått mig att tappa bort mig själv. Jag har gjort det. Och jag gillar inte det.

Jag tycker om att vara djup. Se saker ur konstiga vinkar. Fundera över de allra mest bisarra grejerna. Vara uppskruvad, men ändå rak. Stå på huvudet, fast se saker ur rätt vinkel ändå. Det är Frida.

 

Trots att jag saknar min flickvän just nu. Och att det kommer bli jobbigt att vara ifrån varandra 9 dagar. Så känns detta som en bra sak. Att få egentid till någon slags reinkarnation. Inte bara vara levande, utan verkligen leva.

 

En viktig sak, som kanske inte kommer ändras på en vecka, det är sättet jag ser mig själv. Jag förstår inte riktigt vart den starka självkänslan försvann. Har sett mig själv på ett väldigt positivt sätt. Men på sistone så har det varit väldigt mycket tvekan. Jag behöver hitta den där styrkan. Kärleken till mig själv. Lite självgodhet.

 

Det var längesen jag tömde själen såhär. Det kändes bra.

Nu kan jag sova och vara glad.

 

 

 

Hemma igen efter några riktigt bra dagar i Stockholm.

Tog vårt pick och pack och åkte till Stockholm i torsdags. Mötte upp Erika på centralen i Västerås. Medan vi väntade på tåget så dyker en tjej upp, hon går fram till oss och säger att vi ser bekanta ut. Jag trodde att hon säkert känner Erika, för alla känner ju henne. Men innan jag hinner säga mitt namn så säger hon; Ja du heter Frida. Jag blev något paff. Alla känner apan, men apan känner ingen. Hon fick i alla fall joina oss. Sen klev vi på tåget där jag och Sandra hamnade bredvid två äldre män. De började fråga om Bråvalla och snackade på en himla massa. Skålade med dem och inledde festandet.

I Stockholm mötte vi upp Tanja, sa hejdå till den okända tjejen och männen, och begav oss sen till hotellet.

Kvällen spenderades i Tanto med fint folk. Lite gammalt folk från Sundsvall. Beatrix och Kim. Exet och så vidare.

På fredagen promenerade vi till stan. Gick till Kulturhuset där Cecilia och Lovisa hade live-pod. Den var himla rolig! Satt och skrattade genom 2 ½ timme. På kvällen blev det Tanto. Sen fest på Willow. Dock var det så varm att det kändes som att befinna sig i öken. Drack cider som smakade spya. Dansade lite. Och träffade även där en del trevligt folk bl.a en massa folk från Västerås. Träffade också Cherry och Hanna! Inte sett dem på väldigt länge.

Lördagen var lite trögstartad. Shots, cider och vin hade satt sig i kroppen och bidrog till en illande baksmälla. Jag och Sandra åt välbehövlig frukostbuffé på hotellet. Sen peppade vi fyra på hotellrummet innan vi drog till Medis. Mötte upp Jessica, Lovisa och en hel del annat folk. Göteborgare och så vidare. Sen drog paraden igång! Bra musik, glatt humör, 30 graders värme och stekande sol, vin och dansande. Perfekt!

Efter paraden bjöd jag min bättre hälft på middag innan vi åkte tillbaka till hotellet och fixade oss inför kvällen. Drog med spritflaskan och åkte även denna kväll till Tanto. Träffade Chokko, Jana, Mikaela, Jennie L, Carin och annat fint folk som vi förfestade med.

Kvällen avslutades på Debaser där vi dansade till både 90-tal som Cecilia stod för, och lite nyare musik där Katja och Gunn var DJ's. Trots en varm lokal och en del sura miner från folk om att musiken var kass, så hade vi riktigt kul i alla fall! Dansade fram till stägning.

Jag känner att sammanfattningsvis så hade jag en riktigt bra pride! Träffade en massa saknade vänner, var glad nästan hela tiden, och bara njöt.

Imorse var man dock inte lika glad. En baksmälla som hette duga, ett supervarmt hotellrum och ett tåg som avgick kl 09:25.

Nu är vi i alla fall hemma igen. Haft en mysdag med massa serietittande. Och just nu packar Sandra inför sin resa till Turkiet imorgon. Kommer sakna henne så otroligt mycket!! Men jag ska jobba en del pass. Umgås med vänner. Gå på Blue moon bar. Så tiden kommer nog gå ändå.

 

Ska pussa och mysa med mina fina sambo nu!

 

(Tyvärr blev det inte mycket bilder då jag knappt använde min mobil eftersom batteriet krånglat!)