honochhennes

Jag måste medge att jag är jävligt rädd just nu. Jag vet varken ut eller in. Jag vet inte vilken väg jag ska välja att gå. Är livrädd för att det ska bli helt åt helvete fel!
Igår besannades mina drömmar i princip. Men jag vet inte om det var försent. Jag har verkligen inte velat något annat än att Emma ska vilja vara med mig igen, och nu frågade hon mig om en dejt. Men jag vet verkligen inte.
Jag har lärt mig att leva utan henne. Och jag är ganska nöjd med att vara singel. Att kunna göra vad jag vill utan att få dåligt samvete. Kunna åka iväg med mina vänner utan att någon vakar över mig.
Mitt och Emmas förhållande var bra ur många avseenden. Men det går inte att sticka under stolen med att vi hade det väldigt dåligt vissa gånger också. Om vi nu skulle börja ses på det sättet igen, skulle det inte bara göra så vi hamnade i samma spår igen? Och faktum är att hon verkligen sårade mig riktigt ordentligt när hon gjorde slut. För det första gjorde hon det via sms, sen sa hon att hon egentligen ville göra slut efter en månad, att jag bara fick de andra nio som bonus och borde vara glad över det. Under pride ringde hon mig full och sa att hon fan skulle hångla med vem hon ville och inte skulle bry sig om jag blev sårad.
Jag har tagit jävligt mycket skit av henne, men ville hela tiden ha henne och trånade verkligen efter henne. När vi var tillsammans så fick jag inte söka de jobb jag ville, då blev hon hysterisk. Jag ville söka jobb på ett kryssningsfartyg, men hon blev galen eftersom det innebar att jag skulle vara borta två veckor i månaden.
Hon har hindrat mig i så himla mycket. Men samtidigt hjälpt mig i mycket också. Hon har funnits där när jag har behövt henne.
Jag älskar verkligen henne. Men jag ser inte vår framtid lika tydligt liksom. Hon ville att jag skulle gå vidare. Så nu efter mycket om och men har jag accepterat och respekterat att jag inte får henne igen. Mina tankar har liksom gått vidare. Och så händer detta!
Jag vill inte göra fel. Om jag säger nej till henne så kanske jag begår mitt livs största misstag. Då kan jag inte ångra mig. Men om jag säger ja så kanske vi bara blir sårade igen, och jag måste börja om från noll.
Jag har verkligen blivit så himla mycket starkare nu! Jag måste tänka på mig själv. Jag kan inte låta kärleken styra över förståndet.
Men samtidigt så slår mitt hjärta för Emma.

Fan.. Blir helt förvirrad.
Varför gör hon såhär mot mig?

Hum.. Känner mig som en hemmafru. Har städat, diskat och bäddat rent. Nu sitter jag bara och väntar på att Lisa ska komma hit. Jag väntar på ett fyllo. Det har nog aldrig hänt. Alltid jag som kommer hem full och folk som sitter uppe och väntar på mig. Och med alltid så menar jag inte ofta, utan att det bara är jag som gör det.
Men nu är det tvärt om. Inte har jag någon aning när hon kommer heller. Så jag får snällt bara sitta vaken och vänta. Inte min stil det här. Men what to do.

Äkta kärlek är svårt att hitta.
Men jag hittade den med dig.
Kanske finner vi en dag tillbaka till varandra.
Men just nu värmer jag mig i andras famnar.
Jag låter dig inte komma innanför min mur.
Du kommer inte se mig svag igen.
Jag är svag för dig, men kommer vara stark för mig.
Kärlek har aldrig varit enkelt.
Nu är inget undantag.
Men jag lämnar inte ut mitt hjärta igen.
Det tillhör mig.
Hur många famnar som än får värma mig.
Så tillhör det mig.
Nu och så länge du inte vill ha det.

Hittade den här bilden i Lindas blogg. Tyckte den var fin.

Jag är glad. Så jävla glad.
Igår blev det middag hemma hos Emma. Och det gick bra. Jag vet inte om vi kommer gå från flickvänner, till ex, till bästa vänner direkt. Klart jag saknar min flickvän. Men jag klarar mig utan henne. Jag behöver henne inte för att leva längre. Vilket är ett enormt steg på vägen.
Jag kommer alltid finnas för henne. Men kommer nog aldrig kunna vara den där bästa vännen hon träffar ofta. Fast ja, man vet aldrig vad framtiden väntar.
Just nu är jag glad över att ha det som jag har det. Jag prioriterar mina vänner igen och umgås med dem. Jag älskar mina vänner! De är helt underbara. Och jag har så himla många. Det är galet.

Idag så kommer Jennie hit. Ikväll ska jag och Stefan på bio.
Imorgon ska jag träffa Amanda. Ev. Emma också.
På lördag åker jag och Lisa till Sthlm.
På söndag kanske jag ska se till att träffa Ylva.
Det är fullspäckat schema hela tiden! Och det är så skönt. Livet leker!

Nästa vecka får jag lite pengar också! Ska städa hemma hos en 60-åring inför födelsedagsfest. Så kommer ha lite att leva för i alla fall. Soft!

Vem trodde att jag skulle må såhär bra bara 5 veckor efter att jag blivit dumpad? Jag sitter inte och tänker på en massa minnen längre heller. Det finns liksom ingen idé att ens försöka eftersom hon verkligen inte vill ha mig. Och nu har jag verkligen tagit det till mig.
Jag kommer hitta Hon som inte är Emma. Emma kommer om ett tag vara ett minne blott. Ännu ett ex i mängden. Okej, hon är inte en i mängden. Hon var verkligen äkta kärlek. Till skillnad från de andra. Men hon tvingas att läggas på hög hon också.

Nu vill jag leva! I helgen ska det festas och dansas i massor! Ska träffa Sandra då också. Åh, saknar henne som fan!
Livet, livet, livet.

Känner mig knäpp, nästan galen just nu.
Men jag mår bra. Livet går framåt i väldig fart. Känns som att allt verkligen kommer lösa sig och bli bra igen. Jag är väldigt optimistisk om framtiden. Känner att jag har lycka i mitt hjärta. Och det känns så jävla underbart! Var ett tag sen jag kände lycka senast faktiskt. Men nu är den där, jag hoppas att den vill stanna.

Känna, kännas, känner, känns. Känsla.

Jag har otroliga människor runt mig. Vill bara omge mig med dem hela tiden. För jag tycker så mycket om allihop!
Stanna kvar hos mig. <3

Mycket, mycket troligt så blir jag sambo igen!
Ska iväg och titta på en jättefin lägenhet nu i veckan. Den är verkligen totalt lovely.
Känns som att livet sakta, men säkert börjar ordna upp sig igen. Bitarna faller liksom på plats och jag är omgiven av kärlek. Fast jag ibland har svårt att se det. Jag ska öppna ögonen och titta på dem som står runt omkring mig.
För de finns. Och de är de bästa människorna i världen!
Jag har inte tänkt så överdrivet mycket på Emma sen jag hade min breakdown i.. lördags. Har tänk att jag hoppas hon har det bra. Men jag vet att jag måste sluta drömma.
Det finns antagligen någon annan där ute som jag ska älska och värdesätta. Emma lärde mig vad kärlek verkligen innebär. Att det inte går att ta hela tiden. Man måste ge av sig själv och våga rasera sina murar. Man måste släppa in en annan människa till 100% och låta sig bli älskad. Jag vill ge mig själv till en annan människa helt och hållet. Jag vill visa den personen hela världen! Emma vill inte vara den personen. Så jag ska inte tvinga henne att vara det heller.
Det finns någon fin och underbar tjej där ute för mig. Kanske känner jag redan personen, kanske är det någon som bara dyker upp helt plötsligt. Hur som helst så längtar jag efter att få ge kärlek igen. Ge all kärlek jag har ovilkorligt.
Jag är en bra människa, innerst inne. Jag har bara glömt bort det. Nu minns jag. Och vet. Jag vet att jag inte behöver bete mig dåligt för att skydda mig själv. 
Jag vill hitta henne, sen åka till ett varmt land och bara njuta av livet. Vill gå på en sandstrand på kvällen, känna sanden under fötterna som fortfarande är het av solen, hålla min hand i en fin flickas hand. Le blygt och titta upp på stjärnorna och känna att vi har hela världen runt oss. 
Du kommer dyka upp en dag. Min framtida fru. Den dagen ska jag lämna tillbaka Emmas tavla till henne. 

(Du kommer alltid vara en del av mig. Men jag behöver dig inte för att vara hel. För jag är Frida. Jag existerar, lever, finns och kan älska utan dig. Tack för att du gjorde mig stark och fick mig att inse vem jag vill vara.)

 

Vaknade tidigt idag. Lisa skulle till jobbet så jag vaknade samtidigt som henne, klockan 7.
Kändes rätt ovärt att somna om. Så jag klev upp och tog lite kräm och te i stället. Var jättelängesen jag åt frukost senast. Men känner mig energifull idag.
Mitt liv är verkligen schitzo. I förra inlägget jag skrev här ville jag bara dö. Mådde verkligen jättedåligt. Men Lisa har verkligen hjälp mig otroligt mycket! Känns som att jag känt henne lite längre än bara 2 dagar. Haha. Kan verkligen vara mig själv med henne och vi har så jävla roligt!
Jag: Men stoppa den i hålet.
Lisa: Det går inte.
Jag: Jo, men försök!
Lisa: Jag har ingen hålvana.
Jag: Men testa det andra hålet då!
Lisa: Det går inte heller..
Jag: Men pressa. Det går!
Lisa: Åh, nu gick den i!
Haha. Skulle kunna misstolkas så rejält!
Finns en massa kul citat från i fredags och lördags också.
Carro: Hon slog mig med en floppatoffla.
Fairbanks: Och så sa hon renarna är döda och tomten kör volvo.
Jessica: Jag fick fågelhår i halsen!

Jag har störda, men underbara vänner!

Jag tror inte att jag orkar livet. På riktigt.
Allt har gått så mycket åt helvete som det bara kan. Det går nog inte att stå ut med det längre.
Jag vill bara bort. Långt bort.
Jag har faktiskt inget kvar längre. Absolut inget kvar som är värt att leva för. Känns som att jag tynar bort.
Jag lever bara i en falsk jävla låtsasvärld där jag intalar mig själv att allt kommer bli bra igen.
Men inse Frida!! Det kommer fan inte bli bra igen. Emma kommer inte vilja ha dig igen! Hon kommer hitta någon annan, mycket bättre. Och du kommer snart vara ett minne blott.
Du kommer inte få ge henne någon ring. Du kommer inte få bära hennes barn. Du kommer aldrig, aldrig någonsin få kalla dig för hennes fru.

Misslyckad..

Alltså festen igår. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Det var helt jävla galet!
Lampan slogs sönder, krukor flög över hela lägenheten, det spilldes hej vilt, en blödande näsa, massa topless tjejer, folk som hånglade hit och dit. En riktig flatfest med andra ord!
Idag är man inte riktigt lika kaxig. Somnade runt kl 6 imorse och sov några timmar. Tills Jessica helt plötsligt satt på en stol vid sängen. Tydligen hade dörren varit helt öppen. Haha.
Jag, Jessica, Carolina, Lisa och Fairbanks har skrattat oss trötta hela morgonen! Helt jävla galen dag har det varit. Så sjuka och roliga människor!
Men sen drog alla utom Fairbanks. Så vi gick och köpte en pizza och hade deeptalk. Ganska skönt att få ur sig en massa saker!

Nu sitter jag ensam. Hatar när tystnaden lägger sig.
Men Lisa kommer nog hit senare och ser en film med mig!

Imorgon kommer Emma och hämtar resten av sina saker.. Usch. Jag orkar inte!

Har en skavande känsla i magen, eller hur man ska beskriva det. Som nervöskänsla, fast ändå inte.
Vissa dagar är jag jätteglad och känner mig levande. Sen finns det andra dagar då jag verkligen sjunker ner i tankar. Som nu.
Jag tänker på hur mycket jag kommer sakna Emma ikväll. Jag har alltid sett att vi skulle vara flat powercouple. De där paret som alla andra flator ser på och tänker att de vill ha samma sak. När vi kommer gåendes på gatan ska folk lägga märke till oss. Vi fixar awesome fester.
Det är så jävla synd att det är slut. Eller det är inte synd. Det är förjävligt! Just ikväll blir det ju en renodlad HEMMAFEST. Det är ingen som har tänkt tanken att ens gå ut på krogen. Vi ska vara här hemma och bara ha kul.
Önskar Emma kunde vara här också. Då skulle jag visa hur stolt jag är över henne. Jag skulle hålla hennes hand så ofta jag kunde under kvällen. Jag skulle pussa på henne för att visa att Hon är Min! Jag har varit så jävla dålig på det innan. Och det skäms jag verkligen över. Jag vet inte varför jag har så svårt att visa känslor offentligt.
Tänk om hon var här.. Då hade vi kunnat gå ut och lägga oss i gräset en stund inatt när festen börjar spåra ur och folk börjar bli för fulla. Då ligger vi där ute en stund och tittar på stjärnorna och bara njuter en stund.
Jag vet att mina tankar och fantasier skenar iväg en smula. Eller en hel kaka kanske. (Åh vad gott med kakor..)
Ja, ja. Men det är bara för att jag verkligen vill allt det där!
Tänk om hon bara stod här utanför ikväll. (Jag vet att hon ska på en annan fest, så det kommer inte hända..) Men i min fantasivärld kan allt hända. Och då skulle hon stå här utanför, i sin vackra långklänning, jag skulle öppna dörren och hon skulle stå där ute och bara le sådär som hon kan. Och mina tårar skulle forsa ner. Hon skulle säga till mig att skärpa mig. Att vi skulle gå in och ha kul.
Dröööööööömvärld. Men ibland kan även drömmar slå in. Och jag tänker inte sluta drömma. För drömmarna håller mig vid liv. Utan dem skulle jag nog inte kunna vara så glad som jag ändå är. Då skulle jag nog ligga nere på botten fortfarande och knappt kunna andas. För i underjorden finns inte syre. Där dödar svavelgaserna. Och jag vägrar dödas av dem. Därför drömmer jag, drömmer så jag kan sväva bort från avgrunden.

Jag är kär i dig Emma Ekström.

Okej, nu ska jag snart sova!

Måste bara posta den här låten. Den får mina sinnen att verkligen rinna bort.
Hörde den första gången för några år sen och jag har verkligen älskat den sen dess.
Den passar bra in nu.

Känns som att vi spelar något slags spel med varandra.
Inte okej. Faktiskt.

God natt.

Känns som att jag flyger runt som bambi på hal is just nu. Kan inte riktigt få grepp om allt. Men samtidigt så kanske jag inte behöver det heller? Det kanske är meningen att allt ska vara lite svårt och ehm, halt just nu.
Kvällen har i alla fall bjudit på allt utom stillhet. Blev en massa skit med min grannes pojkvän, som misshandlade henne. Så vi var tvugna att ringa polisen. Sen när de kom ville de ju höra vår sida av allt. Alla grannarna kom ner och samlades. Mitt i allt så kom min lägenhetssituation upp också. Alla var jättearga över att jag måste flytta. Daniel sa att han också kommer flytta snart för han har fått nog av alla fel i det här huset.
Det är fan bra! Kan inte alla bara ta sitt pick och pack och sticka?
Efter mycket om och men kunde vi alla gå tillbaka till våra lägenheter i alla fall. Ska bli rätt skönt att flytta härifrån och slippa dramat mellan Jessica och Emanuel. Samtidigt kommer det vara jobbigt att veta att man inte kan finnas här för Jessica. Visst jag finns bara ett samtal bort. Men jag är inte här om det händer något igen!

Är helt snurrig i huvudet av allt sms:ande idag också! Har säkert skickat över 100 sms! Det är så mycket som ska planeras hit och dit när man ska ha fest. Helt galet är det faktiskt.

Rensade ur min msnlista idag också. Gick från 181 kontakter till 98! Det är stor skillnad faktiskt. Men det är så himla många som man aldrig pratar med liksom. Sen en hel del av dem var ju folk jag har raderat från fb och mobilen också så.

Mamma ringde mig förut, hon frågade om jag saknar någon av dem som jag har raderat ut mitt liv. Och jag sa att jag inte gör det. Det är rätt skum känsla faktiskt. Att inte sakna dem. Klart jag kan tycka att det är trist med vissa. Men jag går inte runt och saknar. Jag menar jag och Betty vi sms:ade väldigt mycket och träffades rätt ofta. Nu har vi inte hörts av på flera dagar. Men jag tänker knappt på henne! Jag tänker ju på henne nu när jag skriver detta. Men inte annars.
Jag har ju blivit en annan person på bara en månads tid. Jag mår så bra över hur beslutsam jag är över saker och ting. Att om jag säger en sak så håller jag mig till det. Jag behöver inte sitta och få ont i magen över saker och må dåligt. För om något är på ett vis, ja då är det så.

Klockan börjar närma sig sovdags nu. Vill ju vara pigg imorgon!

Sitter och tittar på Water for elephants. Den är så bra! Och sorglig.
Nyss var det scenen där elefanten blir misshandlad. Fy vad hemskt det är. Blir så ledsen..

Skrattar som en galning över ett sms jag precis fick från Amanda. Så himla sjukt. Vissa saker skulle man aldrig kunna gissa. Roligt!
Jag har nog tagit mig vatten över huvudet angående imorgon i alla fall. Haha. Vi blir nog fler än vad jag hade räknat med. Bjöd massa människor för det brukar alltid vara några som inte kan. Men nu blir vi nog ganska många. Men det kommer bli jätteroligt. Alla är överrens om att det inte ska bli något drama alls. Jag har bjudit de snälla flatorna. Om det skulle bli något drama så är det väl jag som dricker för mycket och blir en partykiller genom att gråta. Ska försöka hålla mig! Ska ha roligt och inte tänka på allt jag förlorat, utan alla underbara vänner jag får umgås med.

Åh nu är det den bästa scenen i hela filmen!!

Jacob; Come with me?
Marlena; What?
Jacob; You think there's nothing out there for you. But it is. You just can't see it.
There's a better kind of life ment for you whether that life is with me or not. Whether you love me or not. It dosen't matter. But It must be now.

JUMP!

Sitter och lyssnar på min spotifylista "Fix". Tänker, tänker, tänker, tänker, tänker. Och tänker lite mer. Det är helt sjukt (där kom det där ordet igen..).
Jag borde egentligen börja städa. Men har suttit och fixat lite med ett av mina projekt. Äntligen blev jag klar! Har tagit några timmar att slutföra det.

Det känns så himla konstigt att Hon kommer flytta till Västerås på söndag. Vi kommer att befinna oss i samma stad. Vi har en del gemensamma vänner. Så det kommer inte direkt gå att undvika varandra. Vilket jag inte vill. Jag vill kunna vara på samma fester, vill kunna umgås och skratta tillsammans. Men jag vet inte. Det kommer bli så himla jobbigt. Just nu önskar jag nästan att hon faktiskt åkt utomlands och jobbat i höst. Att hon bara struntat i skolan, tagit sitt pick och pack och dragit. Långt bort från mig. Så jag fick fortsätta mitt liv utan henne, utan all denna smärta jag går runt och bär på varje dag.
Hur kan man älska någon såhär mycket? Jag förstår inte..
Samtidigt som jag bara vill att hon ska försvinna så finns det något som jag vill ännu mer än det. Att hon bara ska vara så nära att hon kryper in under huden på mig. Vill ha henne så nära det bara går.
Så fort jag ser hennes bild någonstans på internet så slår mitt hjärta dubbla slag! Det säger att det ska vara hon och jag. Det säger att min kärlek är oändlig.
Jag vill stå vid hennes sida och hjälpa henne. Eftersom hon skriver ut på bilddagboken och facebook att hon tar tabletter så antar jag att det inte gör något att jag skriver det här. Och med att hon tar tabletter så menar jag i medicinskt bruk. Inget annat.
Jag vill stå vid hennes sida genom hennes kamp. Vill hålla hennes hand, pussa henne på pannan och säga att allt kommer bli bra. Hon kommer ha en jobbig period nu, men när väl tabletterna fått sin värkan så kommer det bli bättre. Allt blir bättre med tiden.
Jag vill kunna stötta henne i och med att skolan börjar igen. Jag vill göra allt det som jag gjorde i våras. Jag följde henne till skolan när hon skulle dit på första mötet. Jag gjorde mellis åt henne när hon kom hem från skolan. Jag fanns där och stöttade. När hon inte orkade gå till skolan så fanns jag där bredvid henne på sängen och höll om henne.
Jag vill kunna lyssna när hon säger att hennes pappa är en idiot. Ge henne råd och trösta henne.
Jag vill kunna springa genom ösregn med henne och skratta hysteriskt.
Jag vill gå på marknaden med henne nästa helg och hålla hennes hand. Se in i hennes vackra ögon och viska att hon är den finaste människan som existerar.
Jag vill rymma iväg med henne den 5:e september och visa henne vad jag och världen har att erbjuda. Jag vill visa att bakom allt svart så finns det ljus.
Det handlar inte om att fly från allt. Jag vill verkligen inte fly. Jag vill stå rakryggad och stark!
Det finns inga hemligheter mer. Inget att undanhålla eller vara rädd över.
Inga ex finns i min värld. Ingen Beatrix. Ingen som vill förstöra eller tycker att mina känslor är fel. Bara en massa människor som stöttar mig i mina val och som vill mig väl.

Jag pratade med min mamma om Emma häromdagen. Hon sa att hon önskar att det här kommer lösa sig. Att hon har sett hur otroligt kär jag är. Hon bad om förlåtelse för att hon inte gett Emma en chans från början. Men att hon varit rädd.
Hon har sett hur jag förändrats genom att vara med Emma. Att jag blivit en lyckligare människa.
Jag älskar min mamma och vill inget hellre än att hon och resten av min familj ska älska Emma lika mycket som jag älskar henne. Bara att hon bad om förlåtelse är första steget. Det har hon aldrig gjort förut. Hon har aldrig ens brytt sig om det tagit slut mellan mig och en tjej.

Min familj är otroligt svår. Det är svårt att komma under skinnet på dem. Svårt att se känslor.
Men när jag kom hem förra veckan så gav jag min mamma en kram. Vi kramades länge och det var verkligen en äkta kram! En sån som en mamma borde ge sin dotter, men som jag i princip aldrig fått. När vi hade kramats färdigt så hade båda tårar i ögonen.
Detta är ännu en av Emmas förtjänster. Det är hon som lärt mig att man måste våga älska. Tack.
Jag älskar min familj, verkligen! Ska bli bättre på att visa det för dem.

Jag vill behålla Emmas tavla, jag vet att jag inte kommer få det, men den vakar liksom över mig. Jag tittar på den varje kväll. Ibland pratar jag med den också.. (Nej jag har inte blivit något psyko..) Men det är tröstande på något sätt. Att prata och låtsas som att Emma faktiskt lyssnar. Har vi den telepati som vi brukar ha så kanske hon kan känna mig nära ibland.

Nu ska jag banne mig städa!

Här kommer två underbara låtar!

Kollade på ett avsnitt av Gossip girl. Men varför ska det vara så svårt att hålla tillbaka tårarna? Vad jag än gör så påminns jag om saker som får mig att bli så otroligt ledsen.
På film och serier så känns kärlek så himla enkelt. Eller ibland verkar det otroligt svårt. Fast det löser sig på ett eller annat sätt ändå.
I verkliga livet så är det långt ifrån sant. Saker och ting löser sig inte hur lätt eller snabbt som helst.
Ibland blir jag arg över människors blåögdhet. En vän skrev till mig igår. Då skrev hon detta; I höst så ska vi ha halloweenfest. En riktig med dekorationer och alla ska vara utklädda till något bra. Då ska du komma med din mycket mycket bättre flickvän.
Varför är människor så jävla dumma ibland? För det första så finns det ingen bättre än den flickvännen jag en gång hade. Och för det andra så kommer jag inte ha en ny flickvän om 2 månader!! Är folk galna eller?!
Jag vore helt från vettet om jag inledde något med någon ny. Om jag skulle göra det så skulle det bara vara för att ha någon som skulle kunna lindra mina sår. Men förr eller senare så skulle jag blöda igenom..
Mina sår som kommer ur den här separationen är otroligt djupa. Djupare än några av mina sår någonsin varit. De kommer att lämna ärr på min själ och mitt hjärta. Jag har aldrig förut varit med om att ha en så fysisk längtan och kärlek till någon. Det är helt jävla sjukt.
Jag har verkligen överanvänt ordet; sjukt, på sistone. Men det är bara för att jag verkligen tycker att allt är så jävla sjukt.
Jag skulle önska att vi bara kunde låta våra hjärtan styra. Bara kastas in i romantik och kärlek igen. Men det är bara min önskan.
Om hon tror att hon har det bättre utan mig, så måste jag en dag acceptera det. Hur svårt det än kommer bli.
Just nu vill varje liten cell i min kropp ha henne! Jag har haft en miljon planer. Saker jag vill göra för henne. Men jag vet att hon inte vill. Hon vill inte att jag skriver till henne. Hon vill inte ha mig nära. Hon vill inte.. Det gör ont!
Önskar jag kunde torka hennes tårar när hon är ledsen. Önskar jag fick finnas för henne. Jag är stark och vill ge min styrka till henne.

Jag har insett på sistone hur omtyckt jag är. Det finns så himla många som säger till mig varje dag att jag är bra, älskad och underbar. Det gör mig glad. Det gör livet lite enklare faktiskt. Att veta att jag har så mycket stöd.
Fick ett sms av E's mamma häromdagen; Glöm aldrig att det kommer bli bättre och att du är en fantastisk person!
Hon vet ändå vad jag har gjort. Så att hon skriver sådär ändå, det värmer i mitt hjärta.
Jag tror att jag behöver inse hur bra jag är. För om jag inser det så kommer jag agera efter det också. Varför ska en bra och fantastisk människa bete sig illa? Finns ingen anledning!
Om det kommit något bra ur allt detta så är det i alla fall det.
Nästa flickvän (om det så är Emma eller någon ny) kommer bli så enormt älskad av mig. Hon kommer få hela världen. Jag har lärt mig att till och med en bukett blommor är en vacker gest, hur ospeciell den än må vara egentligen. Jag har lärt mig att jag är bra. Och kommer agera därefter. Jag kommer behandla henne med respekt. Jag kommer visa henne varje dag hur kär jag är. Inte ta för givet att hon förstår det. För även om hon förstår så finns det ingen anledning till att inte säga; jag älskar dig, till henne varje morgon.
Jag har lärt mig att jag ska se in i hennes ögon det sista jag gör på kvällen. Jag ska säga hur speciell och vacker hon är. Att hon aldrig får glömma det. Jag ska få henne att känna sig som den underbaraste varelsen på denna jord.
Jag ska inte vara rädd för att bli sviken. Jag ska kasta bort den känslan och fokusera på allt bra i stället. För om hon sviker mig. Då är det hon det är fel på, inte jag.
Ylva skrev en sak till mig för några veckor sen; Du vet ju att man måste övningsköra innan man får körkortet. Likadant med kärleken. Måste lära sig hantera den innan man kan bli en lycklig ägare av den. Du har nyss klarat teorin, men klarade inte första uppkörningen. Du är en fin tjej Frida. Måste bara älska dig själv innan du klarar av ett riktigt förhållande.
Ja så är det väl. Till min nästa flickvän; Du kommer få allt. Hela världen. Ingen har sett vad Frida kan vara kapabel till. Men du kommer att få se det, vem du nu är!

Nu måste jag bara visa en video som jag kan titta på hur många gånger som helst, och gråter till varje gång.
Älskar just den scenen. Att göra ett val.

Sitter hemma hos världens bästa vän just nu.
Kom hit igår eftermiddag. Grillade och gjorde min potatissallad och mös ute på altanen med Chokko, hennes mamma och broder.
Efter det blev det filmer, chips, godis och cola! Såg en helt fantastisk film. Silent hill hette den. Den var så sjukt välgjord och samtidigt som jag blev äcklad av en del scener så kunde jag inte hålla mig ifrån att förundras.
Nu håller Chokko på och lagar brunch till oss. Sen ska jag väl traska hemåt och ringa en hel del samtal.
Men det var otroligt svårt att somna igår natt. Det var mycket tankar och funderingar som kom upp i huvudet..
Livet är långt ifrån enkelt, men det är tur att jag har vänner som kan underlätta lite.
Blev dock lite ledsen igår. Chokko sms:ade med Betty, och tydligen ska Jennifer komma till Västerås på söndag. Chokko sa att de ska grilla lite och umgås då. Att det kommer vara tråkigt att hela gänget inte kan vara samlat.
Det är jättetråkigt att det är som det är. Verkligen. Men jag ska stå fast vid detta. Om inte för att bevisa för någon annan, så för att bevisa för mig själv att jag kan om jag vill. Att jag har förändrats och kan stå fast vid det jag har sagt.

Nej, nu är det brunch!

Mitt första steg, det var att bryta kontakten med alla som har negativ inverkan på mitt liv. Jag gjorde det och har inte pratat med någon av dem sen dess. Jag känner inte ens någon saknad efter dem faktiskt. Har fått en del upprörda och arga sms. Men jag tänker bara ignorera. Jag gör MINA val här i livet så.
Steg två var att fixa samtalshjälp. Detta har jag också gjort! Har fått en psykoterapeut vid namn Margareta.
Känner mig jävligt stolt över mig själv faktiskt. Jag kan om jag vill!

Nu ska jag lyssna på lite mysig musik och bara njuta av att jag faktiskt kan!!

"I never made promises lightly
And there have been some that I've broken
But I swear in the days still left
We will walk in fields of gold"

<3