Jag är rädd.
Igår besannades mina drömmar i princip. Men jag vet inte om det var försent. Jag har verkligen inte velat något annat än att Emma ska vilja vara med mig igen, och nu frågade hon mig om en dejt. Men jag vet verkligen inte.
Jag har lärt mig att leva utan henne. Och jag är ganska nöjd med att vara singel. Att kunna göra vad jag vill utan att få dåligt samvete. Kunna åka iväg med mina vänner utan att någon vakar över mig.
Mitt och Emmas förhållande var bra ur många avseenden. Men det går inte att sticka under stolen med att vi hade det väldigt dåligt vissa gånger också. Om vi nu skulle börja ses på det sättet igen, skulle det inte bara göra så vi hamnade i samma spår igen? Och faktum är att hon verkligen sårade mig riktigt ordentligt när hon gjorde slut. För det första gjorde hon det via sms, sen sa hon att hon egentligen ville göra slut efter en månad, att jag bara fick de andra nio som bonus och borde vara glad över det. Under pride ringde hon mig full och sa att hon fan skulle hångla med vem hon ville och inte skulle bry sig om jag blev sårad.
Jag har tagit jävligt mycket skit av henne, men ville hela tiden ha henne och trånade verkligen efter henne. När vi var tillsammans så fick jag inte söka de jobb jag ville, då blev hon hysterisk. Jag ville söka jobb på ett kryssningsfartyg, men hon blev galen eftersom det innebar att jag skulle vara borta två veckor i månaden.
Hon har hindrat mig i så himla mycket. Men samtidigt hjälpt mig i mycket också. Hon har funnits där när jag har behövt henne.
Jag älskar verkligen henne. Men jag ser inte vår framtid lika tydligt liksom. Hon ville att jag skulle gå vidare. Så nu efter mycket om och men har jag accepterat och respekterat att jag inte får henne igen. Mina tankar har liksom gått vidare. Och så händer detta!
Jag vill inte göra fel. Om jag säger nej till henne så kanske jag begår mitt livs största misstag. Då kan jag inte ångra mig. Men om jag säger ja så kanske vi bara blir sårade igen, och jag måste börja om från noll.
Jag har verkligen blivit så himla mycket starkare nu! Jag måste tänka på mig själv. Jag kan inte låta kärleken styra över förståndet.
Men samtidigt så slår mitt hjärta för Emma.
Fan.. Blir helt förvirrad.
Varför gör hon såhär mot mig?
You know my motivation.
Men nu är det tvärt om. Inte har jag någon aning när hon kommer heller. Så jag får snällt bara sitta vaken och vänta. Inte min stil det här. Men what to do.
Dirty dancer.
Men jag hittade den med dig.
Kanske finner vi en dag tillbaka till varandra.
Men just nu värmer jag mig i andras famnar.
Jag låter dig inte komma innanför min mur.
Du kommer inte se mig svag igen.
Jag är svag för dig, men kommer vara stark för mig.
Kärlek har aldrig varit enkelt.
Nu är inget undantag.
Men jag lämnar inte ut mitt hjärta igen.
Det tillhör mig.
Hur många famnar som än får värma mig.
Så tillhör det mig.
Nu och så länge du inte vill ha det.
You'll still be beautiful.
Har du den där känslan?
Igår blev det middag hemma hos Emma. Och det gick bra. Jag vet inte om vi kommer gå från flickvänner, till ex, till bästa vänner direkt. Klart jag saknar min flickvän. Men jag klarar mig utan henne. Jag behöver henne inte för att leva längre. Vilket är ett enormt steg på vägen.
Jag kommer alltid finnas för henne. Men kommer nog aldrig kunna vara den där bästa vännen hon träffar ofta. Fast ja, man vet aldrig vad framtiden väntar.
Just nu är jag glad över att ha det som jag har det. Jag prioriterar mina vänner igen och umgås med dem. Jag älskar mina vänner! De är helt underbara. Och jag har så himla många. Det är galet.
Idag så kommer Jennie hit. Ikväll ska jag och Stefan på bio.
Imorgon ska jag träffa Amanda. Ev. Emma också.
På lördag åker jag och Lisa till Sthlm.
På söndag kanske jag ska se till att träffa Ylva.
Det är fullspäckat schema hela tiden! Och det är så skönt. Livet leker!
Nästa vecka får jag lite pengar också! Ska städa hemma hos en 60-åring inför födelsedagsfest. Så kommer ha lite att leva för i alla fall. Soft!
Vem trodde att jag skulle må såhär bra bara 5 veckor efter att jag blivit dumpad? Jag sitter inte och tänker på en massa minnen längre heller. Det finns liksom ingen idé att ens försöka eftersom hon verkligen inte vill ha mig. Och nu har jag verkligen tagit det till mig.
Jag kommer hitta Hon som inte är Emma. Emma kommer om ett tag vara ett minne blott. Ännu ett ex i mängden. Okej, hon är inte en i mängden. Hon var verkligen äkta kärlek. Till skillnad från de andra. Men hon tvingas att läggas på hög hon också.
Nu vill jag leva! I helgen ska det festas och dansas i massor! Ska träffa Sandra då också. Åh, saknar henne som fan!
Livet, livet, livet.
Där bodde jag, där bodde du.
Men jag mår bra. Livet går framåt i väldig fart. Känns som att allt verkligen kommer lösa sig och bli bra igen. Jag är väldigt optimistisk om framtiden. Känner att jag har lycka i mitt hjärta. Och det känns så jävla underbart! Var ett tag sen jag kände lycka senast faktiskt. Men nu är den där, jag hoppas att den vill stanna.
Känna, kännas, känner, känns. Känsla.
Jag har otroliga människor runt mig. Vill bara omge mig med dem hela tiden. För jag tycker så mycket om allihop!
Stanna kvar hos mig. <3
Oh happy day!
Ska iväg och titta på en jättefin lägenhet nu i veckan. Den är verkligen totalt lovely.
Känns som att livet sakta, men säkert börjar ordna upp sig igen. Bitarna faller liksom på plats och jag är omgiven av kärlek. Fast jag ibland har svårt att se det. Jag ska öppna ögonen och titta på dem som står runt omkring mig.
För de finns. Och de är de bästa människorna i världen!
Jag har inte tänkt så överdrivet mycket på Emma sen jag hade min breakdown i.. lördags. Har tänk att jag hoppas hon har det bra. Men jag vet att jag måste sluta drömma.
Det finns antagligen någon annan där ute som jag ska älska och värdesätta. Emma lärde mig vad kärlek verkligen innebär. Att det inte går att ta hela tiden. Man måste ge av sig själv och våga rasera sina murar. Man måste släppa in en annan människa till 100% och låta sig bli älskad. Jag vill ge mig själv till en annan människa helt och hållet. Jag vill visa den personen hela världen! Emma vill inte vara den personen. Så jag ska inte tvinga henne att vara det heller.
Det finns någon fin och underbar tjej där ute för mig. Kanske känner jag redan personen, kanske är det någon som bara dyker upp helt plötsligt. Hur som helst så längtar jag efter att få ge kärlek igen. Ge all kärlek jag har ovilkorligt.
Jag är en bra människa, innerst inne. Jag har bara glömt bort det. Nu minns jag. Och vet. Jag vet att jag inte behöver bete mig dåligt för att skydda mig själv.
Jag vill hitta henne, sen åka till ett varmt land och bara njuta av livet. Vill gå på en sandstrand på kvällen, känna sanden under fötterna som fortfarande är het av solen, hålla min hand i en fin flickas hand. Le blygt och titta upp på stjärnorna och känna att vi har hela världen runt oss.
Du kommer dyka upp en dag. Min framtida fru. Den dagen ska jag lämna tillbaka Emmas tavla till henne.
(Du kommer alltid vara en del av mig. Men jag behöver dig inte för att vara hel. För jag är Frida. Jag existerar, lever, finns och kan älska utan dig. Tack för att du gjorde mig stark och fick mig att inse vem jag vill vara.)
Ingen är bara här för att dansa.
Kändes rätt ovärt att somna om. Så jag klev upp och tog lite kräm och te i stället. Var jättelängesen jag åt frukost senast. Men känner mig energifull idag.
Mitt liv är verkligen schitzo. I förra inlägget jag skrev här ville jag bara dö. Mådde verkligen jättedåligt. Men Lisa har verkligen hjälp mig otroligt mycket! Känns som att jag känt henne lite längre än bara 2 dagar. Haha. Kan verkligen vara mig själv med henne och vi har så jävla roligt!
Jag: Men stoppa den i hålet.
Lisa: Det går inte.
Jag: Jo, men försök!
Lisa: Jag har ingen hålvana.
Jag: Men testa det andra hålet då!
Lisa: Det går inte heller..
Jag: Men pressa. Det går!
Lisa: Åh, nu gick den i!
Haha. Skulle kunna misstolkas så rejält!
Finns en massa kul citat från i fredags och lördags också.
Carro: Hon slog mig med en floppatoffla.
Fairbanks: Och så sa hon renarna är döda och tomten kör volvo.
Jessica: Jag fick fågelhår i halsen!
Jag har störda, men underbara vänner!
Tror fan inte jag orkar.
Allt har gått så mycket åt helvete som det bara kan. Det går nog inte att stå ut med det längre.
Jag vill bara bort. Långt bort.
Jag har faktiskt inget kvar längre. Absolut inget kvar som är värt att leva för. Känns som att jag tynar bort.
Jag lever bara i en falsk jävla låtsasvärld där jag intalar mig själv att allt kommer bli bra igen.
Men inse Frida!! Det kommer fan inte bli bra igen. Emma kommer inte vilja ha dig igen! Hon kommer hitta någon annan, mycket bättre. Och du kommer snart vara ett minne blott.
Du kommer inte få ge henne någon ring. Du kommer inte få bära hennes barn. Du kommer aldrig, aldrig någonsin få kalla dig för hennes fru.
Misslyckad..
Herre jävla gud.
Lampan slogs sönder, krukor flög över hela lägenheten, det spilldes hej vilt, en blödande näsa, massa topless tjejer, folk som hånglade hit och dit. En riktig flatfest med andra ord!
Idag är man inte riktigt lika kaxig. Somnade runt kl 6 imorse och sov några timmar. Tills Jessica helt plötsligt satt på en stol vid sängen. Tydligen hade dörren varit helt öppen. Haha.
Jag, Jessica, Carolina, Lisa och Fairbanks har skrattat oss trötta hela morgonen! Helt jävla galen dag har det varit. Så sjuka och roliga människor!
Men sen drog alla utom Fairbanks. Så vi gick och köpte en pizza och hade deeptalk. Ganska skönt att få ur sig en massa saker!
Nu sitter jag ensam. Hatar när tystnaden lägger sig.
Men Lisa kommer nog hit senare och ser en film med mig!
Imorgon kommer Emma och hämtar resten av sina saker.. Usch. Jag orkar inte!
Beautiful monster.
Vissa dagar är jag jätteglad och känner mig levande. Sen finns det andra dagar då jag verkligen sjunker ner i tankar. Som nu.
Jag tänker på hur mycket jag kommer sakna Emma ikväll. Jag har alltid sett att vi skulle vara flat powercouple. De där paret som alla andra flator ser på och tänker att de vill ha samma sak. När vi kommer gåendes på gatan ska folk lägga märke till oss. Vi fixar awesome fester.
Det är så jävla synd att det är slut. Eller det är inte synd. Det är förjävligt! Just ikväll blir det ju en renodlad HEMMAFEST. Det är ingen som har tänkt tanken att ens gå ut på krogen. Vi ska vara här hemma och bara ha kul.
Önskar Emma kunde vara här också. Då skulle jag visa hur stolt jag är över henne. Jag skulle hålla hennes hand så ofta jag kunde under kvällen. Jag skulle pussa på henne för att visa att Hon är Min! Jag har varit så jävla dålig på det innan. Och det skäms jag verkligen över. Jag vet inte varför jag har så svårt att visa känslor offentligt.
Tänk om hon var här.. Då hade vi kunnat gå ut och lägga oss i gräset en stund inatt när festen börjar spåra ur och folk börjar bli för fulla. Då ligger vi där ute en stund och tittar på stjärnorna och bara njuter en stund.
Jag vet att mina tankar och fantasier skenar iväg en smula. Eller en hel kaka kanske. (Åh vad gott med kakor..)
Ja, ja. Men det är bara för att jag verkligen vill allt det där!
Tänk om hon bara stod här utanför ikväll. (Jag vet att hon ska på en annan fest, så det kommer inte hända..) Men i min fantasivärld kan allt hända. Och då skulle hon stå här utanför, i sin vackra långklänning, jag skulle öppna dörren och hon skulle stå där ute och bara le sådär som hon kan. Och mina tårar skulle forsa ner. Hon skulle säga till mig att skärpa mig. Att vi skulle gå in och ha kul.
Dröööööööömvärld. Men ibland kan även drömmar slå in. Och jag tänker inte sluta drömma. För drömmarna håller mig vid liv. Utan dem skulle jag nog inte kunna vara så glad som jag ändå är. Då skulle jag nog ligga nere på botten fortfarande och knappt kunna andas. För i underjorden finns inte syre. Där dödar svavelgaserna. Och jag vägrar dödas av dem. Därför drömmer jag, drömmer så jag kan sväva bort från avgrunden.
Jag är kär i dig Emma Ekström.
Lifehouse.
Måste bara posta den här låten. Den får mina sinnen att verkligen rinna bort.
Hörde den första gången för några år sen och jag har verkligen älskat den sen dess.
Den passar bra in nu.
Inte okej.
Inte okej. Faktiskt.
God natt.
Swish, swosh.
Kvällen har i alla fall bjudit på allt utom stillhet. Blev en massa skit med min grannes pojkvän, som misshandlade henne. Så vi var tvugna att ringa polisen. Sen när de kom ville de ju höra vår sida av allt. Alla grannarna kom ner och samlades. Mitt i allt så kom min lägenhetssituation upp också. Alla var jättearga över att jag måste flytta. Daniel sa att han också kommer flytta snart för han har fått nog av alla fel i det här huset.
Det är fan bra! Kan inte alla bara ta sitt pick och pack och sticka?
Efter mycket om och men kunde vi alla gå tillbaka till våra lägenheter i alla fall. Ska bli rätt skönt att flytta härifrån och slippa dramat mellan Jessica och Emanuel. Samtidigt kommer det vara jobbigt att veta att man inte kan finnas här för Jessica. Visst jag finns bara ett samtal bort. Men jag är inte här om det händer något igen!
Är helt snurrig i huvudet av allt sms:ande idag också! Har säkert skickat över 100 sms! Det är så mycket som ska planeras hit och dit när man ska ha fest. Helt galet är det faktiskt.
Rensade ur min msnlista idag också. Gick från 181 kontakter till 98! Det är stor skillnad faktiskt. Men det är så himla många som man aldrig pratar med liksom. Sen en hel del av dem var ju folk jag har raderat från fb och mobilen också så.
Mamma ringde mig förut, hon frågade om jag saknar någon av dem som jag har raderat ut mitt liv. Och jag sa att jag inte gör det. Det är rätt skum känsla faktiskt. Att inte sakna dem. Klart jag kan tycka att det är trist med vissa. Men jag går inte runt och saknar. Jag menar jag och Betty vi sms:ade väldigt mycket och träffades rätt ofta. Nu har vi inte hörts av på flera dagar. Men jag tänker knappt på henne! Jag tänker ju på henne nu när jag skriver detta. Men inte annars.
Jag har ju blivit en annan person på bara en månads tid. Jag mår så bra över hur beslutsam jag är över saker och ting. Att om jag säger en sak så håller jag mig till det. Jag behöver inte sitta och få ont i magen över saker och må dåligt. För om något är på ett vis, ja då är det så.
Klockan börjar närma sig sovdags nu. Vill ju vara pigg imorgon!
I'm a star attraction.
Nyss var det scenen där elefanten blir misshandlad. Fy vad hemskt det är. Blir så ledsen..
Skrattar som en galning över ett sms jag precis fick från Amanda. Så himla sjukt. Vissa saker skulle man aldrig kunna gissa. Roligt!
Jag har nog tagit mig vatten över huvudet angående imorgon i alla fall. Haha. Vi blir nog fler än vad jag hade räknat med. Bjöd massa människor för det brukar alltid vara några som inte kan. Men nu blir vi nog ganska många. Men det kommer bli jätteroligt. Alla är överrens om att det inte ska bli något drama alls. Jag har bjudit de snälla flatorna. Om det skulle bli något drama så är det väl jag som dricker för mycket och blir en partykiller genom att gråta. Ska försöka hålla mig! Ska ha roligt och inte tänka på allt jag förlorat, utan alla underbara vänner jag får umgås med.
Åh nu är det den bästa scenen i hela filmen!!
Jacob; Come with me?
Marlena; What?
Jacob; You think there's nothing out there for you. But it is. You just can't see it.
There's a better kind of life ment for you whether that life is with me or not. Whether you love me or not. It dosen't matter. But It must be now.
JUMP!
Stanna kvar hos mig..
Jag borde egentligen börja städa. Men har suttit och fixat lite med ett av mina projekt. Äntligen blev jag klar! Har tagit några timmar att slutföra det.
Det känns så himla konstigt att Hon kommer flytta till Västerås på söndag. Vi kommer att befinna oss i samma stad. Vi har en del gemensamma vänner. Så det kommer inte direkt gå att undvika varandra. Vilket jag inte vill. Jag vill kunna vara på samma fester, vill kunna umgås och skratta tillsammans. Men jag vet inte. Det kommer bli så himla jobbigt. Just nu önskar jag nästan att hon faktiskt åkt utomlands och jobbat i höst. Att hon bara struntat i skolan, tagit sitt pick och pack och dragit. Långt bort från mig. Så jag fick fortsätta mitt liv utan henne, utan all denna smärta jag går runt och bär på varje dag.
Hur kan man älska någon såhär mycket? Jag förstår inte..
Samtidigt som jag bara vill att hon ska försvinna så finns det något som jag vill ännu mer än det. Att hon bara ska vara så nära att hon kryper in under huden på mig. Vill ha henne så nära det bara går.
Så fort jag ser hennes bild någonstans på internet så slår mitt hjärta dubbla slag! Det säger att det ska vara hon och jag. Det säger att min kärlek är oändlig.
Jag vill stå vid hennes sida och hjälpa henne. Eftersom hon skriver ut på bilddagboken och facebook att hon tar tabletter så antar jag att det inte gör något att jag skriver det här. Och med att hon tar tabletter så menar jag i medicinskt bruk. Inget annat.
Jag vill stå vid hennes sida genom hennes kamp. Vill hålla hennes hand, pussa henne på pannan och säga att allt kommer bli bra. Hon kommer ha en jobbig period nu, men när väl tabletterna fått sin värkan så kommer det bli bättre. Allt blir bättre med tiden.
Jag vill kunna stötta henne i och med att skolan börjar igen. Jag vill göra allt det som jag gjorde i våras. Jag följde henne till skolan när hon skulle dit på första mötet. Jag gjorde mellis åt henne när hon kom hem från skolan. Jag fanns där och stöttade. När hon inte orkade gå till skolan så fanns jag där bredvid henne på sängen och höll om henne.
Jag vill kunna lyssna när hon säger att hennes pappa är en idiot. Ge henne råd och trösta henne.
Jag vill kunna springa genom ösregn med henne och skratta hysteriskt.
Jag vill gå på marknaden med henne nästa helg och hålla hennes hand. Se in i hennes vackra ögon och viska att hon är den finaste människan som existerar.
Jag vill rymma iväg med henne den 5:e september och visa henne vad jag och världen har att erbjuda. Jag vill visa att bakom allt svart så finns det ljus.
Det handlar inte om att fly från allt. Jag vill verkligen inte fly. Jag vill stå rakryggad och stark!
Det finns inga hemligheter mer. Inget att undanhålla eller vara rädd över.
Inga ex finns i min värld. Ingen Beatrix. Ingen som vill förstöra eller tycker att mina känslor är fel. Bara en massa människor som stöttar mig i mina val och som vill mig väl.
Jag pratade med min mamma om Emma häromdagen. Hon sa att hon önskar att det här kommer lösa sig. Att hon har sett hur otroligt kär jag är. Hon bad om förlåtelse för att hon inte gett Emma en chans från början. Men att hon varit rädd.
Hon har sett hur jag förändrats genom att vara med Emma. Att jag blivit en lyckligare människa.
Jag älskar min mamma och vill inget hellre än att hon och resten av min familj ska älska Emma lika mycket som jag älskar henne. Bara att hon bad om förlåtelse är första steget. Det har hon aldrig gjort förut. Hon har aldrig ens brytt sig om det tagit slut mellan mig och en tjej.
Min familj är otroligt svår. Det är svårt att komma under skinnet på dem. Svårt att se känslor.
Men när jag kom hem förra veckan så gav jag min mamma en kram. Vi kramades länge och det var verkligen en äkta kram! En sån som en mamma borde ge sin dotter, men som jag i princip aldrig fått. När vi hade kramats färdigt så hade båda tårar i ögonen.
Detta är ännu en av Emmas förtjänster. Det är hon som lärt mig att man måste våga älska. Tack.
Jag älskar min familj, verkligen! Ska bli bättre på att visa det för dem.
Jag vill behålla Emmas tavla, jag vet att jag inte kommer få det, men den vakar liksom över mig. Jag tittar på den varje kväll. Ibland pratar jag med den också.. (Nej jag har inte blivit något psyko..) Men det är tröstande på något sätt. Att prata och låtsas som att Emma faktiskt lyssnar. Har vi den telepati som vi brukar ha så kanske hon kan känna mig nära ibland.
Nu ska jag banne mig städa!
Här kommer två underbara låtar!
No, don't.
Its a moment of beauty.
På film och serier så känns kärlek så himla enkelt. Eller ibland verkar det otroligt svårt. Fast det löser sig på ett eller annat sätt ändå.
I verkliga livet så är det långt ifrån sant. Saker och ting löser sig inte hur lätt eller snabbt som helst.
Ibland blir jag arg över människors blåögdhet. En vän skrev till mig igår. Då skrev hon detta; I höst så ska vi ha halloweenfest. En riktig med dekorationer och alla ska vara utklädda till något bra. Då ska du komma med din mycket mycket bättre flickvän.
Varför är människor så jävla dumma ibland? För det första så finns det ingen bättre än den flickvännen jag en gång hade. Och för det andra så kommer jag inte ha en ny flickvän om 2 månader!! Är folk galna eller?!
Jag vore helt från vettet om jag inledde något med någon ny. Om jag skulle göra det så skulle det bara vara för att ha någon som skulle kunna lindra mina sår. Men förr eller senare så skulle jag blöda igenom..
Mina sår som kommer ur den här separationen är otroligt djupa. Djupare än några av mina sår någonsin varit. De kommer att lämna ärr på min själ och mitt hjärta. Jag har aldrig förut varit med om att ha en så fysisk längtan och kärlek till någon. Det är helt jävla sjukt.
Jag har verkligen överanvänt ordet; sjukt, på sistone. Men det är bara för att jag verkligen tycker att allt är så jävla sjukt.
Jag skulle önska att vi bara kunde låta våra hjärtan styra. Bara kastas in i romantik och kärlek igen. Men det är bara min önskan.
Om hon tror att hon har det bättre utan mig, så måste jag en dag acceptera det. Hur svårt det än kommer bli.
Just nu vill varje liten cell i min kropp ha henne! Jag har haft en miljon planer. Saker jag vill göra för henne. Men jag vet att hon inte vill. Hon vill inte att jag skriver till henne. Hon vill inte ha mig nära. Hon vill inte.. Det gör ont!
Önskar jag kunde torka hennes tårar när hon är ledsen. Önskar jag fick finnas för henne. Jag är stark och vill ge min styrka till henne.
Jag har insett på sistone hur omtyckt jag är. Det finns så himla många som säger till mig varje dag att jag är bra, älskad och underbar. Det gör mig glad. Det gör livet lite enklare faktiskt. Att veta att jag har så mycket stöd.
Fick ett sms av E's mamma häromdagen; Glöm aldrig att det kommer bli bättre och att du är en fantastisk person!
Hon vet ändå vad jag har gjort. Så att hon skriver sådär ändå, det värmer i mitt hjärta.
Jag tror att jag behöver inse hur bra jag är. För om jag inser det så kommer jag agera efter det också. Varför ska en bra och fantastisk människa bete sig illa? Finns ingen anledning!
Om det kommit något bra ur allt detta så är det i alla fall det.
Nästa flickvän (om det så är Emma eller någon ny) kommer bli så enormt älskad av mig. Hon kommer få hela världen. Jag har lärt mig att till och med en bukett blommor är en vacker gest, hur ospeciell den än må vara egentligen. Jag har lärt mig att jag är bra. Och kommer agera därefter. Jag kommer behandla henne med respekt. Jag kommer visa henne varje dag hur kär jag är. Inte ta för givet att hon förstår det. För även om hon förstår så finns det ingen anledning till att inte säga; jag älskar dig, till henne varje morgon.
Jag har lärt mig att jag ska se in i hennes ögon det sista jag gör på kvällen. Jag ska säga hur speciell och vacker hon är. Att hon aldrig får glömma det. Jag ska få henne att känna sig som den underbaraste varelsen på denna jord.
Jag ska inte vara rädd för att bli sviken. Jag ska kasta bort den känslan och fokusera på allt bra i stället. För om hon sviker mig. Då är det hon det är fel på, inte jag.
Ylva skrev en sak till mig för några veckor sen; Du vet ju att man måste övningsköra innan man får körkortet. Likadant med kärleken. Måste lära sig hantera den innan man kan bli en lycklig ägare av den. Du har nyss klarat teorin, men klarade inte första uppkörningen. Du är en fin tjej Frida. Måste bara älska dig själv innan du klarar av ett riktigt förhållande.
Ja så är det väl. Till min nästa flickvän; Du kommer få allt. Hela världen. Ingen har sett vad Frida kan vara kapabel till. Men du kommer att få se det, vem du nu är!
Nu måste jag bara visa en video som jag kan titta på hur många gånger som helst, och gråter till varje gång.
Älskar just den scenen. Att göra ett val.
Life, oh, life.
Kom hit igår eftermiddag. Grillade och gjorde min potatissallad och mös ute på altanen med Chokko, hennes mamma och broder.
Efter det blev det filmer, chips, godis och cola! Såg en helt fantastisk film. Silent hill hette den. Den var så sjukt välgjord och samtidigt som jag blev äcklad av en del scener så kunde jag inte hålla mig ifrån att förundras.
Nu håller Chokko på och lagar brunch till oss. Sen ska jag väl traska hemåt och ringa en hel del samtal.
Men det var otroligt svårt att somna igår natt. Det var mycket tankar och funderingar som kom upp i huvudet..
Livet är långt ifrån enkelt, men det är tur att jag har vänner som kan underlätta lite.
Blev dock lite ledsen igår. Chokko sms:ade med Betty, och tydligen ska Jennifer komma till Västerås på söndag. Chokko sa att de ska grilla lite och umgås då. Att det kommer vara tråkigt att hela gänget inte kan vara samlat.
Det är jättetråkigt att det är som det är. Verkligen. Men jag ska stå fast vid detta. Om inte för att bevisa för någon annan, så för att bevisa för mig själv att jag kan om jag vill. Att jag har förändrats och kan stå fast vid det jag har sagt.
Nej, nu är det brunch!
Framsteg.
Steg två var att fixa samtalshjälp. Detta har jag också gjort! Har fått en psykoterapeut vid namn Margareta.
Känner mig jävligt stolt över mig själv faktiskt. Jag kan om jag vill!
Nu ska jag lyssna på lite mysig musik och bara njuta av att jag faktiskt kan!!
"I never made promises lightly
And there have been some that I've broken
But I swear in the days still left
We will walk in fields of gold"
<3
Leaving home.. No, comin' home.
Lite långt.. Och som vanligt, ursäkta om det är cp med radbytena.. Det blir inte riktigt bra att kopiera från word.
Sitter i Hallsberg och funderar över livet.
Hade riktig jävla panik när jag stod och väntade på tåget i Vingåker. När jag kom fram dit så insåg jag att tåget var en timme försenat. Något som min hjärna inte hade ställt in sig på innan. Så det blev jättesvårt för mig. Jag började gråta och sms:ade Linda för att fråga om hon inte kunde skjutsa mig till Västerås. Hon skulle ändå åka till Örebro och shoppa, så tänkte att hon kanske kunde ta Västerås i stället. Men hon ville verkligen inte..
Så jag började sms:a runt lite för att få lite råd och stöd. Visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen.
Ringde till sjukrådgivningen för att försöka få komma i kontakt med en psykolog så jag kan börja med samtal snart. Men hon som svarade där var så himla ohjälpsam. Jag höll på att bryta ihop inför henne, men bet ihop så gått det bara gick. Slutade i alla fall med att hon sa att jag fick ringa vårdcentralen. Så jag ringde dit. Stod i telefonkö ett jävla tag. När jag väl kom fram så var inte hon där speciellt hjälpsam heller.. Hon förstod inte riktigt. Hjälpte ju inte att hon var utländsk heller. Förlåt, inga fördomar eller så.
Hon skrev i alla fall in att en läkare ska ta kontakt med mig imorgon mellan 08-10. För jag måste träffa en läkare först som ska utvärdera min situation. Sen efter det kommer jag att få den hjälp hon anser att jag behöver.
Saken är den att läkare skriver alltid ut tabletter. Så jag är väldigt säker på att hon kommer skriva ut den ena och det andra. Visserligen kanske jag behöver börja med mina atarax igen. Det kanske kan underlätta mina panikattacker lite grann. Men jag blir ju så himla däven av dem. När jag tar en sån tablett så är jag borta i typ 24 timmar..
När jag sen satt på tåget så ringde Twiggie! Jag kunde inte svara för jag var så himla ledsen.
Men när jag kom fram till Hallsberg så ringde jag upp henne. Hade glömt hur bra hon är på att hjälpa mig och komma med råd. Jag kunde till och med skratta lite grann. Jätteskönt faktiskt.
Den jag egentligen vill ringa när allt går åt helvete, det är min bästa vän, men också ex, Emma. Tyvärr så kan jag inte ringa henne.. Jag önskar att vi kunde finnas för varandra. Men som det ser ut nu så verkar det inte gå.
Jag vet att jag inte bara kan vända mig till henne. Men ibland så behöver jag bara höra hennes lugnande röst för att känna att allt är lite bättre för stunden.
En dag kanske vi kan vara här för varandra igen. Jag vill inte förlora henne helt. Hon är en så himla stor del av mitt liv.
Jag hoppas att hon känner samma sak. Fast hon har väl en massa vänner som hjälper henne i allt. Så jag behövs nog inte.
Jag har inte så många just nu, eftersom jag valde att säga upp kontakten med en hel del. Men några riktigt bra vänner finns det kvar.
Amanda sms:ade faktiskt mig förut och skulle ge mig några telefonnummer som jag kan behöva! Riktigt snällt.
Det är när man mår som sämst som man inser att man ändå har en del vänner som står bakom ens rygg.
Betty sms:ade mig igårkväll, även fast jag sagt att vi inte kan ha någon kontakt.
Hon skrev; Hör av dig om du vill ta upp kontakten igen.. Inte arg på dig direkt bara bitter just nu.. Vill ju att allt ska va som vanligt igen snart, men ta den tid du behöver för att ordna upp allt, vill ju faktiskt bara att du ska må bra! Och mår du bättre av att inte ha nån kontakt med mig så är det väll så :/ Och händer det ngt med dig så vet du att du alltid kan höra av dig till mig! Jag kommer iaf alltid finnas för dig om du behöver!
Alltså det är verkligen äkta vänskap! Jag förtjänar inte ens det. Jag har betett mig dåligt mot henne eftersom jag bara sa upp kontakten med henne. Men hon är en sån vän som står kvar oavsett hur starka stormarna är. Hur mycket vatten som än sköljer över henne så står hon där som en stark pelare ute bland vågorna.
En dag så kanske hon kan vara min vän igen. Jag vet inte. Jag vet bara att just nu så kan hon verkligen inte det. För det är så mycket som har blivit fel på grund av henne. Eller främst på grund av mig såklart, men hon är den bidragande orsaken.
Tiden kommer att avgöra allt. Jag ska inse att tiden är min vän och inte min fiende. Det finns ingen idé att slåss mot klockan och tro att allt ska bli bra på ett klick. Det kommer inte bli bra så snabbt.
Det är mycket som ska bearbetas och gå igenom.
Först och främst ska jag lyckas acceptera allt som det är. Vilket förhoppningsvis ska bli lättare när jag får min samtalshjälp.
Då kommer jag kunna bearbeta allt som varit och komma fram till någon slags framtidsplan.
Framtiden är otroligt ovis just nu. Men det allra viktigaste just nu är att hitta ett nytt boende. En lägenhet jag kan trivas i. Att fokusera på att komma upp ur detta mörker. Och att umgås med mina fina vänner.
När jag blir stark igen så kan jag börja bygga upp allt annat runt omkring. Så som jobb och kärlek.
Kärlek är inte ens något som finns i min värld längre. Det existerar inte i min världsbild. Jag drogs ifrån hon som verkligen var allt för mig.
Hur man hittar en ny människa som lyckas bli allt, det vet jag verkligen inte. Har aldrig varit med om detta förut.
För vissa så går det nog inte. Det kommer nog alltid finnas en del av hjärtat som är trasigt. Jag hoppas att mitt hjärta kan läka igen. Men gör det inte det så är det inte meningen heller. Emma kommer alltid älskas av mig.
Nej, nu ska jag tänka på andra saker. Får inte halka in på Emma hela tiden. Måste vara stark. Måste hålla henne ur min hjärna.
Usch, jag är fortfarande jätteförkyld. Vill inte vara det. Men samtidigt vill jag det. Så mycket skönare att må fysiskt dåligt.
Vet inte om jag kommer åka till Sundsvall imorgon eller inte. Beror helt på vilken dag jag får min läkartid. Mitt mående är absoluta prio ett! Kanske vore bra för mig att vara hemma lite också. Inte hatta runt hela tiden. Men samtidigt kommer det vara så svårt att vara hemma.
Chokko sms:ade förut och skrev att hon inte har möjlighet att sova hos mig i natt. Så jag kommer bli tvungen att sova ensam för första gången på 16 nätter. Vet inte riktigt hur det kommer gå. Men det måste fan gå bra!
Jag har lånat några filmer av Linda. Så jag får väl titta på film tills jag är helt uttröttad.
Alltså det är rätt sjukt hur livet kunde ta en sån helomvändning! Från att vara en glad och positiv människa, till att nu vara så jävla nära gränsen mellan liv och död. Jag skyller det inte på någon. Det är helt mitt eget fel och det hade nog kanske hänt ändå.
Kärlek kan tydligen dö. Jag trodde inte det. Men jag dödade visst min absoluta kärlek.
Fan nu var jag där igen.
Jag börjar bli lite hungrig faktiskt. Inte ätit ordentligt på flera dagar. Har inte orken till att äta. Jag vill i princip bara dricka alkohol varje dag. Fan vad skönt det vore. Att fly verkligheten hela tiden. Men så pass mycket vett har jag i huvudet att jag inte skulle göra det.
Men om det gick att fly verkligheten på ett skonsamt sätt skulle jag inte tveka. Men nu är tyvärr de enda sätten alkohol eller droger. Inget jag vill använda mig av.
Det sitter en tjej mitt emot mig. Hon lyssnar på musik. Och hon sitter och har tårar i ögonen. Jag ser en tår som verkligen är på väg ner.. Man kan ju undra över andra människors livsöden. Varför är hon ledsen? Vad har hänt i hennes liv? Har hon det värre än mig?
Hon är jättevacker och det är så synd att hon ska behöva vara ledsen. Undra om någon av alla tusen människor jag har gråtit inför har tänkt så om mig. Att det är synd att jag ska behöva vara ledsen. Eller om folk inte tänker som mig. Om människor är så kalla och hårda att de inte bryr sig om någon annan än sig själv. Så länge de kan hålla modet uppe och inte gråta inför främlingar så tycker de att det är bra.
Nu kanske jag är hård själv. Att jag ens har tanken att människor skulle kunna vara så.
Men jag har vuxit upp med det. Att livet är väldigt känslolöst.
Jag vet ju nu att det är långt ifrån det. Jag har väldigt nära till mina känslor. Ibland kan jag sitta och gråta flera timmar för att sen helt plötsligt brista ut i skratt. Det är en helt galen känsla. Jag känner mig galen då. På riktigt. Som att jag egentligen hör hemma på psyket. Men samtidigt så vet jag att det är normalt. Det är normalt att reagera med skratt när kroppen inte orkar vara ledsen mer.
Jag har nog rätt till väldigt många av mina känslor just nu. Jag har rätt att vara ledsen och arg. Och framförallt jävligt bitter. Är bitter över hur livet har blivit.
Jag längtar till imorgon. Ska bli så skönt att få boka en tid. Jag kommer nog höra på en gång när jag pratar med läkaren om hon verkar förstående eller inte. Förhoppningsvis får jag en tid så snart som möjligt. För detta kan verkligen inte vänta. Det måste de ju förstå också. Om de inte förstår det så kommer jag vända mig till akutpsyk. Visst. Jag vet att det kommer behövas många samtal innan jag ens kommer kunna resa mig upp ur mitt mörker. Men steg ett är ju att få första tiden. Vill ha den nu så jag har något att se fram emot.
Jag vill må bra igen! Förra sommaren var den bästa i hela mitt liv. Jag mådde så jävla bra. Jag hade varit skadefri så himla länge då. I slutet på sommaren hittade jag min ultimata kärlek.
Jag hade kunnat vara lycklig hela livet då. Men det är alltid något som ska krångla. Vägen är inte menad att vara rak för mig.
Förhoppningsvis finns det någon yttre mening med det. Jag har ett öde som jag själv inte ens har upptäckt än.
Min framtid kan vara ljus eller mörk. Det är inget jag vet än. Men bara att leva är att finnas. Och jag vill finnas kvar i den här världen ett tag till. Jag vill uppleva mitt öde.
För vad det än finns för plan med mitt liv så måste det vara något intressant. Planen har bestått av många intressanta delar än så länge.
Att verkligen ligga på botten och kräla kommer få mig att inse hur jävla underbart livet är när det verkligen är bra.
Jag kan knappt vänta tills jag får uppleva all galenskap som väntar.
Nu sitter jag i alla fall på tåget på väg hem till Västerås. Om en timme är jag hemma igen.
Chokko ska hämta mig vid stationen då. Ska bli så underbart att träffa henne igen. Få en av hennes genuina kramar. Det är allt jag längtar efter.
Nu ska jag sätta mig tillrätta, blunda och lyssna på lite bra musik.
Nej jag kunde inte koncentrera mig på att bara sitta still. Det går inte. Måste fortsätta skriva. Det är det enda som fungerar någorlunda bra.
Det kom upp ett minne i mitt huvud. Sitter och lyssnar på Leaving home.
Jag kommer sakna att bara stå i köket med älskling och laga mat. Slå igång radion och stå där och laga nått gott tillsammans. Rulla köttbullar och skratta tillsammans. Alltid behöva laga allt på två olika sätt för att vi har olika matvanor.
Saknar hennes skratt så enormt jävla mycket! Minns den gången vi blev galna och började jaga varandra runt i lägenheten med paj. Mitt halsband blev fullt av pajdeg, men jag tvättade inte bort det förrän flera månader senare.
Ett annat underbart och mysigt minne är från när vi var på landet precis innan jul. Vi satt vid bordet och gjorde marsipanfigurer tillsammans. Jag fick uppleva julpyssel så som jag aldrig upplevt det förut. I min familj har vi aldrig haft något sånt.
När vi var klara så la sig jag och Emma under en filt på soffan och bara njöt av ljudet från öppna spisen medan vi låg och tittade på granen och kände sån enormt kärlek. Att ha hennes kropp tätt intill mig är det bästa som finns.
Jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer få ha det. Det känns fortfarande som att jag är i en jävla mardröm som jag bara vill vakna upp ur. Det känns för hemskt för att det ska kunna vara verkligt.
Är Emma verkligen inte min längre? Kommer jag aldrig mer få kyss henne och säga hur mycket jag älskar henne?
Kommer jag aldrig mer få hålla hennes hand på stan?
Kommer jag aldrig mer ligga med henne i soffan på landet och bara vara?
Kommer jag aldrig mer få skratta tillsammans med henne och känna att världen ligger nedanför våra fötter?
Livet är orättvist! Jag vill inte mer..
Min bästa!
Aja, min bästa Chokkofillijok hämtade mig vid tåget! Vi åkte till filmkedjan och hyrde en massa filmer och köpte godis.
Åkte hem till mig och tittade först på Farsan, grymt rolig film. Sen gick vi på en liten flatjakt. Haha. Nej men Chokko har fattat tyckte för en ny tjej och tydligen bor hon bara några hus från mig. Så vi var tvugna att stalka henne lite. Hon ska förresten komma hit på fredag på min flatfest! Kommer nog bli en hel del folk. Roligt!
Sen kom Matilda hem. Vi pratade en massa. Sen bjöd hon mig och Chokko på en massa kakor. Hon sa att det behövdes när man är sjuk. Både Chokko och jag har legat och hostat sen vi kom hit..
Tittade på en svensk rysare. Som var lite halvkonstig..
Men jag har skrattat en massa och bara mått bra med min bästa vän.
Imorgon blir det grilla om jag inte åker till Sundsvall. Mår jag som jag gör idag så går det nog inte att åka tåg och hatta runt en massa..
Då ska jag hem till Chokko. Vi ska grilla en fet flinta och äta min hemmagjorda potatissallad! Gott.
(Snart varit vänner i ett år!)
Uppe med tuppen!
Det har tagit mig otroligt lång tid att våga åka upp till Sundsvall igen. Har tänk åka flera gånger, men hela tiden fegat ur. Det finns mycket minnen där uppe som jag kommer möta. Men jag är inte rädd just nu, för jag har Sandra igen! Med henne vid min sida så kommer jag våga uppleva Sundsvall igen.
Det känns både spännande och läskigt alltihop.
Men först så ska jag hem till Västerås. I natt ska jag sova i min egen säng. Det var 15 dagar sen jag gjorde det senast. Men det kommer nog gå bra. Jag får antagligen sovsällskap så då blir det lättare.
Tänk att halva augusti redan har gått, hur sjukt är inte det? Tiden går extremt snabbt. Vilket är ganska skönt. Ju snabbare tiden går desto lättare kommer nog livet att bli. Om några månader är jag förhoppningsvis helt back on track!
Nästa vecka så ska jag börja träna. Då är jag antagligen helt frisk, så då ska jag börja på gymmet. Kommer bli jätteskönt! Verkligen ta i och pumpa ur sig all frustration. Underbart! Ska lyckas få Chokko att följa med också.
Idag ska jag även ringa runt för att hitta psykolog. Vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans.. Men det löser sig säkert. Ringer jag bara det första numret och det skulle vara fel så kan de förhoppningsvis hjälpa mig vidare.
Känner mig ovanligt stark idag!
Nu ska jag packa ihop mina saker. Sen sätta mig på ett tåg i två timmar och bara lyssna på massa bra musik!
Tjing!
Veckan är kirrad!
Imorgon så blir det att åka hem till Västerås igen. Träffa min älskade Chokko!
På tisdag åker jag upp till Sundsvall för att träffa Sandra, Maaret och bebis. Får se om jag träffar någon mer. Jag sa upp kontakten med Karro idag. Så henne kommer jag inte att träffa.
Sen åker jag hem igen på torsdag. För på fredag blir det flatfest hemma hos mig!
På lördag lär ju jag och Chokko hitta på något kul kanske.
Så hela veckan är helt uppbokad. Känns riktigt skönt. Slippa tänka och bara vara och träffa en massa underbara vänner!
Visst min hjärtesorg följer mig vart jag än går. Men det går att trycka undan den för stunden om jag har något att göra.
Faan..
Chokko skickade det precis till mig, vad Betty skrivit;
"du svek mig som ingen annan har gjort mot mig innan! jag har alltid f
örsökt och hjälpa dig o stötta dig när det behövdes! men det strunta du i och stack ändå!"
Men vad fan ska jag göra?? Jag väljer ju fan mellan pest eller kolera.. Om jag ens ska ha en liten, liten, pytte chans att få Emma tillbaka så kan jag inte ha vissa personer som mina vänner. Det går inte. Och om jag har kvar vissa vänner så är mina chanser med Emma noll.Så vad fan gör jag? Jag har gjort mitt val nu. Kommer inte att ändra mig. Är fast besluten vid detta! Har aldrig varit mer besluten om något förut.
Flera personer har sagt åt mig att man inte kan göra såhär. Att vänner alltid kommer finnas där, men inte tjejer. Men Emma är ju min framtida fru. Det är ju hon som skulle bestå.
Nu är det som det är. Livet går vidare. Mitt liv kommer gå vidare utan Betty. Det går vidare utan alla personer som jag har brytit kontakten med.
Delete complete.
75 nummer raderade jag ur min mobil.
Nu är detta verkligen på riktigt. Känns lite läskigt såklart. Men ändå så himla bra. Jag gör något för mig! Ja och dels för Emma också såklart.. Men det är främst för att JAG ska omge mig av bra och positiva människor.
Gk berättade idag om hennes och Nellies förlovning. Hon ville inte berätta något för mig först. För hon tyckte det kändes så hemskt att hon har allt och jag inte har något. Men jag blir såklart glad för deras skull. Klart jag önskar att det hade varit samma för mig! Att jag och Emma också förlovat oss precis. Men jag missunnar ingen annan sin lycka.
Åh, fick sms av Ylva precis. Hon ville att jag skulle komma över på lite mat, film och mys. Synd att jag inte är kvar i Sthlm! Det hade varit så trevligt.
Men jag är ju jättesjuk också.. Känns som att febern aldrig vill ta slut. Ååh.
Imorgon åker jag tillbaka till Västerås. Då blir det att ringa runt en massa för att hitta en bra psykolog!
Upp, upp, upp!
Delete complete.
75 nummer raderade jag ur min mobil.
Nu är detta verkligen på riktigt. Känns lite läskigt såklart. Men ändå så himla bra. Jag gör något för mig! Ja och dels för Emma också såklart.. Men det är främst för att JAG ska omge mig av bra och positiva människor.
Gk berättade idag om hennes och Nellies förlovning. Hon ville inte berätta något för mig först. För hon tyckte det kändes så hemskt att hon har allt och jag inte har något. Men jag blir såklart glad för deras skull. Klart jag önskar att det hade varit samma för mig! Att jag och Emma också förlovat oss precis. Men jag missunnar ingen annan sin lycka.
Åh, fick sms av Ylva precis. Hon ville att jag skulle komma över på lite mat, film och mys. Synd att jag inte är kvar i Sthlm! Det hade varit så trevligt.
Men jag är ju jättesjuk också.. Känns som att febern aldrig vill ta slut. Ååh.
Imorgon åker jag tillbaka till Västerås. Då blir det att ringa runt en massa för att hitta en bra psykolog!
Upp, upp, upp!
Radera och gå vidare.
Personer som antingen är ex, inte har stöttat mitt och Emmas förhållande, påverkat mig negativt eller bara är helt värdelösa att ha kvar i mitt liv.
Såklart är Betty nummer ett på den listan. Jag har redan pratat med henne om detta. Hon blev riktigt upprörd. Hon försäkrade mig om att hon inte vill annat än att vara min vän. Hon sa att jag har blivit en av hennes bästa vänner. Såklart är hon en av mina bästa vänner också. Jag trivs så jävla bra med henne. Men jag vill att Emma verkligen ska se hur seriös jag är. Så jag måste verkligen göra förändringar.
Betty sa att hon nog aldrig kommer förlåta mig för detta. Och jag förstår henne. Det är inte schyst att slänga bort vänner. Men jag måste göra det för mitt eget måendes skull. Jag behöver alla mina vänner, men hon kan tyvärr inte vara en av dem. Jag pratade nyss med Chokko. Sa till henne att jag kommer behöva henne jättemycket nu. Betty har alltid varit den jag skickat iväg ett sms till så fort jag har mått dåligt, hon har alltid ställt upp för mig.
Men nu är det dags att rensa. Jag och Betty kommer inte vara vänner mer. Jag vet inte om det är rätt beslut eller inte. Just nu är det rätt. För jag vill göra allt i min makt. Om det ändå inte räcker med att göra allt detta, då är nog inte kärleken tillräckligt stark, även fast jag tror det. Jag tror att Emmas och min kärlek finns där. Men att jag lyckats begrava den.
I och med att jag raderar allt negativt ur mitt liv så kanske jag lyckas gräva upp oss igen.
Så hejdå; Betty, Karro, Ehlina, Annika, Dan, Marcus, Vicki, Cindy, Daniella och Suzze. Sen får jag ta hjälp av Emma om det är någon mer som behöver raderas ur mitt liv.
Nu är detta på riktigt!! Vissa av de där människorna kommer jag sakna. Men jag vet att det är det enda rätta!
Bort med dem från mobilen, msn och facebook.
Jag har bara hunnit prata med Betty än så länge. De andra ska jag prata med under dagen. Betty har i alla fall gått med på att lämna mig ifred.
Nu ska jag fokusera på riktiga vänner! Som Chokko, Sandra, Monika, Jenny och Angelica. Det är främst de som har en stor del av mitt liv och som verkligen stöttar mig.
Har en jobbig period framför mig. Men jag ska fan klara detta! Jag ska bevisa för mig själv, för Emma och alla andra att jag verkligen kan om jag vill!
En av de största delarna var att ta bort Betty från mitt liv. Nu är det gjort och det finns ingen återvändo.
I would kill for you.
Jag har avskärmat mig ganska ordentligt från omvärlden. Har tagit bort min facebook för jag orkar inte bli ledsen hela tiden. Det räcker att jag tänker på Emma nästan hela tiden, jag behöver inte ännu mer påminnelse genom facebook. Jag hade till och med min mobil avstängd i 30 timmar. Tror att jag gjorde folk lite oroliga. Men de borde vetat att jag inte var död om jag tagit bort min fb liksom. Att inget hade hänt.
Jag tror att gårdagen var bra på ett sätt. Jag följde med Linda hem till Paulina på lite fest. Sen gick vi ner på stan, för det var Katrineholmsveckan, så det var öltält och massa människor ute. Jag blev bjuden på en massa cider. Skrattade och hade kul. Sen gick vi på krogen. Där blev jag bjuden på en orgasm och en rosa pantern. Efter att jag druckit upp den där rosa pantern så försvann mitt minne! Jag vet att Linda sa att mamma var arg. Sen åkte vi bil hemåt. Jag mådde riktigt illa. Så när vi kom hem gick jag ut på grönområdet som ligger bakom vårt hus. Tydligen ringde jag Emma, vilket jag inte har något minne av alls. Jag spydde och sen kände jag att jag var tvungen att lägga mig ner en stund. Tydligen hade jag inte kommit in förrän två timmar senare!! Så jag hade alltså legat däckad på gräset så länge. Vem som helst hade ju kunnat se mig eller gjort vad fan som helst!
Vaknade upp i sängen med kläder på och en sko på ena foten. På min mobil stod det; 25 missade samtal.
Jag klev upp och började spy igen.
Och varför tycker jag att allt detta var bra då? Jo, för att det är verkligen så jävla långt ner på botten som man kan komma. Att spy och däcka utomhus. Det går inte att komma längre ner.
Så nu känner jag att det kan bara gå uppåt igen.
Idag är det 3 veckor sen jag hade min fina flickvän. 3 veckor sen jag fick kalla henne för min. I 3 veckor har jag gråtit varje dag. Det är helt jävla sjukt. Jag vill verkligen vänta på henne och ge henne den tid hon behöver. Vi behöver båda hitta oss själva igen, bygga upp vår styrka, för att kunna hitta tillbaka och vara de starkaste vi någonsin kan.
Jag tror fortfarande på henne och mig. Vi skulle nog inte kunna hoppa in i ett förhållande igen nu, men när vi båda är redo så kommer vi veta det.
För alla framtidsdrömmar och tankar handlar om henne. Min vackra, fina Emma. Det finns ingen framtid utan henne. Hon är ALLT jag vill ha.
Pratade med en tjej som heter Linn igår när vi var ute. Hon berättade att hon och hennes pojkvän går i parterapi. Och de har varit tillsammans kanske 6 månader bara.. Deras terapuet säger att det är väldigt stark och modigt av dem att verkligen vilja kämpa så mycket.
Jag önskar att Emma skulle gå med på att gå i terapi med mig också. Inte just nu, men när vi båda är starkare.
För jag vet i mitt hjärta att vi hör ihop.
Det märkte jag häromdagen när vi umgicks hela dagen. Det finns så himla mycket kärlek kvar mellan oss. Men jag förstår att hon är jätterädd!
Jag vill bara fortsätta kunna göra mysiga saker med henne!
Sitta en hel kväll och titta på L word-avsnitt. Somna på en filt i Vasaparken med hennes kropp tätt intill. Gå ut och äta på Grekiska. Ta kvällspromenader i nya delar i Västerås. Åka ut till landet och bara vara vi två. Krypa upp i soffan där och mysa med en kopp te. Leka med Nora tillsammans, skratta och vara glada. Gå på marknaden i höst. Se löven ändra färg tillsammans. Vara ute och fota vackra höstdagar. Ha mysiga varma koftor på oss, gå hand i hand genom stan och andas in frisk höstluft. Ta en picknick på Djäkneberg med varm choklad. Gå ut tillsammans och dansa när Emma äntligen är 18 år. Åka på gaykryssningen tillsammans och bara vara lyckliga och inte svartsjuka. Träffa våra vänner tillsammans. Åka på någon mysig roadtrip. Ta bussen ner till Ullared. Få luta mitt huvud mot hennes axel när vi åker genom Serige.
Skratta, älska, kyssas, le!
Jag vill göra allt med henne! Jag hoppas att hon en dag ser mig igen. För jag har så mycket kärlek att ge henne! Hon är så vacker! Så otroligt jävla vacker.
Emma Ekström. <3
